Årets viktigaste artikel?

Det skrivs väldigt mycket bra artiklar som cirkulerar på nätet just nu –  och jag läser med stort intresse. Det finns artiklar om det mesta från de bästa, mycket levererat på Hippson. En av de allra bästa på senare tid och kanske redan nu vinnaren bland artiklar under året är etologen Anna Lundbergs svar på en fråga om en aggressiv häst, skriven i den tidigare omnämnda tidningen Hippson. Anna skräder inte orden om att hästen inte KAN visa respekt (har inte mentala förmågan till det), om hur vi ska fundera kring det där med ”ledarskap” som alla verkar tala om och begära men få vet vad de menar med (eller ens om det är önskvärt), samt vår egen roll i hästens beteende. Kunde inte sagt det själv och ska faktiskt hänvisa till den här när folk inte förstår, eller ens kanske vill förstå vad jag försöker berätta om just detta (som är detsamma, men som ifrågasätts ganska ofta….).

Rekommenderar alla en noggrann läsning av hennes inlägg som du hittar här: 

Centrerad Ridning – med fokus på kroppsmedvetenhet

Centrerad Ridning är ett begrepp jag stött på i många olika sammanhang och som alltid väckt min nyfikenhet. Av de artiklar odyl jag läst har jag känt att just detta kunde vara något för mig. Därför initierade jag en eftermiddag med eminenta Sara Sjöberg, Level II instruktör i just Centrerad Ridning, för en aktiv föreläsning i just detta ämne.

Så rätt jag hade. Centrerad Ridning är verkligen något för mig. Men syfte att göra det lätt för hästen att lyckas i sina rörelser genom att sitta i balans – mentalt och kroppsligen, och att men små, små fina hjälper lotsa hästen till framgång. Det är min melodi. Och det är verkligen den centrerade ridningen. Fokus på den egna kroppen, på rörelsen och den mentala inställningen gör under för varje ridpass. Tre timmar med andningsövningar, sänkning av spända axlar, övningar i hatt flytta höften några millimeter hit och dit och att kontrollera bålmuskulaturen kanske inte låter som raketforskning direkt. Men oj vilken skillnad i sadeln det blev!

Det gjorde inte saken sämre att Sara Sjöberg både var pedagogisk och rolig. De tre timmarna flög formligen iväg. Och allt kunde jag använda när jag hoppade upp i sadeln dagen efter. Det blev tre hästar ridna trots dåligt underlag. För jag ville ju så gärna träna vidare på mina nya insikter. Nu hoppas jag kunna engagera Sara igen, för uppsutten träning. För det här har gett mersmak!

Headshaking har många orsaker

Inte allt för länge sedan skrevs det mycket om en häst med headshaking som hamnat i en försäkringsdiskussion vilket ledde till onödigt lidande för hästen. Inte så lite heller, om jag kommer ihåg rätt. Operationer som gick fel och en häst som inte kunde klara av sin tillvaro utan att slå sönder både sig själv och andra gjorde att både häst och människa led något otroligt. Det var en otäck historia som upprörde både mig och många andra.

Idag läste jag något mycket roligare. Det handlade om en häst som för tre-fyra månader sedan dömts ut pga headshaking, men som idag gick 1,50 klasser. Ryttare ifråga hade lärt sig att hantera hästens problem på olika sätt, så att hästen fungerade fint – och inte skakade sitt huvud upp och ner hjälplöst och utan kontroll. Fältsits och långa tyglar under framridning, snack med hästen under hela ritten och massor med kli på manken så att hästen (ett sto) höll sig mentalt stabil hela banan var tricket. Vad glad jag blev att höra att fler haft som jag, men kommit ur den mörka tunneln till ljuset igen!

Själv har jag nämligen haft en headshaking-häst. Kan jag säga så? Hästen är kvar, men headshakingen är i princip borta. Om det kommer tillbaka vet jag i alla fall vad det beror på. Jag har en häst som fungerar som det senare exemplet – det gladare. Tack och lov! Jag var otroligt orolig för henne för ett par år sedan och slog på det mesta vad gäller headshaking disease på nätet. Alla artiklar som verkade minsta intressant luslästes och jag slet för att hitta problemet. För det här är ett problem som är läskigt – riktigt läskigt till och med. Vi trodde på allergier, solöverkänslighet efter att ha haft en allergichock, nerver i kläm och allt vad annat möjligt och omöjligt som kan orsaka headshaking. Problemet kommer av många orsaker, och alla av dem testade jag…

Det gick så långt att min dam faktiskt blev oridbar. Att han en häst som ofrivilligt och kontinuerligt kastade med huvudet åt alla håll var bara läskigt och obehagligt. Det gick bara inte. Inte ens en skrittur i skogen, eller skritt på banan utan huvudlag över huvud taget. Det var värre vissa perioder och helt oridbart blev det efter att andra hade ridit. Jag tog till slut tag i saken och tänkte – nu får det bära eller brista!

En sadelprovare togs ut för att verkligen hitta en sadel som passade perfekt. Den andra hade hon troligen växt ur (utprovad även den). Sen började jag rida. Och rida, och rida och rida. Jag struntade i allt vad headshaking heter. Klappade, snackade, lugnade, kliade. Och red lätt i trav. Runt, runt, runt, runt, runt. Träningstimmar blev till träningsveckor och sakta men säkert började hästen fungera igen. Hon slappnade av under passet och började till slut må gott på banan igen. Hon kom till ro och headshakingen minskade för att till slut helt försvinna.

Mitt stos headshaking kommer tillbaka med en ryttare som ställer krav. Det kommer tillbaka om jag inte rider ofta, ofta, ofta och inte tillräckligt lösgörande. Om en ny ryttare sitter upp måste vi jobba från grunden med att ekipaget hittar varandra. Annars knyter sig allt, och inget går som den dans vi hoppas. Det är en häst som kräver tid. Mycket tid. Och hon älskar sin träning, när det är ofta, regelbundet och ”kravlöst” (även om vi satsar friskt framåt!).

Så nu måste jag sluta. Jag ska ut och rida mitt sto. Så hon håller sig mjuk och smidig i muskler och i sinne, så att hon orkar alla läger och andra roliga aktiviteter som vi uppskattar så mycket här när våren väl kommer. Det blir nog mycket öppnor, slutor och fattningar idag – för det är kul när det händer saker på banan!

 

Hon behöver ro att göra sin uppgift.

Ibland på sitt eget sätt.

Och på den tid hon klara av. Inte på den tid jag önskar.

Om hon känner sig osäker blir hon spänd. Det leder till hennes headshaking. Så vi tar allt på mitt stos vis, så går det bra.

Så lärorikt med en sådan häst. Att ta det lite lugnt och vänta ut tills hästen är redo. Det är en lära för livet, som påverkar. Inte bara den häst som har headshaking av spänningar i både kropp och själ. Utan för att alla hästar troligen också uppfattar för snabba och stora krav som stressande.

Kampanj för utsatta hästar med Malin Baryard i spetsen

Vår internationella stjärna Malin Baryard främjar arbetet med försummade hästar, omhändertagna av Hästarnas Värn. Nu i februari och i mars kör de en kampanj tillsammans, vars syfte är att samla in pengar för att sköta om akutfall. 

Bra gjort Malin! Varje häst är värd det bästa livet tänkbara. Så häng på du med – för hästarnas skull. Mer info får du på Hippsons hemsida

Vaccin mot kvarka snart en realitet

En av de mest fruktade sjukdomarna bland hästar är kvarkan. 

Den lilla elakingen gör inte bara hästar så sjuka att de kan dö av det. Eländet sprids också som en tromb bland hästar, utan att de ens behöver träffa varandra. Hua, vilken sjukdom det är. Något att ha stor respekt för. 

Som tur är finns det forskare som forskar på rätt saker. Som att hitta ett vaccin mot detta elände till exempel, Nu hoppas forskarna att det ska finnas ett vaccin inom några år. Jag ställer mig i kö – redadn idag! 

 

Mer om vaccinets utveckling kan du läsa om på HästSverige

Så ska Valegro hålla i längden

Den mest uppmärksammade hästen just nu – Valegro är en häst som har framtiden för sig. I alla fall om Carl Hester får bestämma. Och med tanke på att det är Carl som äger hästen ser de närmaste 9 – 10 åren ljusa ut för allas vår Blueberry, hästen som kommit att slå världsrekord i parti och minut de senaste åren. 

Fem tävlingar per år är det som gäller. Mellan dess rids hästen på bana, ut i skogen och går i hagen. 

Så vad var det nu igen alla de där påstod, de som inte ville släppa ut sina hästar i hagen? Att det inte går att förena med vinst? 

Kanske precis det som är förutsättningen – för en glad häst är en häst som kan prestera. 

Mer om Carl Hesters taktik för att få Valegro att hålla i längden kan du läsa om på Ridsport. 

Dujardin gör det igen – helt magiskt

Det blev återigen en ritt värd sina poäng i guld för det oslagbara teamet Charlotte och Valegro, och nu är den unga och välridande damen rekordhållare i alla de tre svåraste klasserna! 

Här kan ni se världsrekordritten: Topdressage. Där ser ni också förra rekordritten, utförd av Totilas och Edward Gal. Vi vet väl alla vad som hände sedan, med Totilas. Och han om något är beviset på att ett ekipage inte kan slås i två delar, och glänsa lika vackert för sig själva. En enhet är en enhet, unik i sitt slag. 

Det finns mycket att lära av att se videon med Charlotte – den ständigt lyfta svansen som aldrig någonsin slår, hästens behagliga ansiktsuttryck, lugnet i rörelserna, balansen, timingen och sitsen. Det finns så mycket att säga om det – men bäst är nog bara att se själv. 

Något att lära av, och apa efter. För det här, det här är ridning när det är som vackrast. 

Och om du vill lära dig mer om hur du blir som Charlotte, så kan du läsa mer från mästaren bakom fragången: Carl Hester, i Horse and Rider UK. han har för övrigt haft ett hemma-hos-reportage för något engelskt tv-bolag. Någon som har länken? Lär vara imponerande…. 

Längtan till sommarens läger och värme!

I ruskregn och mörker är det lätt att drömma sig tillbaka till den härliga sommaren vi fick njuta av här på Lövslätten! I år var den lite extra fantastisk, tack vare alla härliga kurs- och lägerdeltagare som var här och fyllde gården med vetgirighet, skratt och positiva energier.

Och redan nu ser vi fram emot nästa, underbara, sommar. Lixom det här året är planerna att fylla kalendern ordentligt med massor av roligheter. Några självklarheter på agendan blir:

–        ”Dressyrtanthelg”: v20, v30

–        Ungdomsläger (favoriten!): v 22 (to-sö) samt v29

–        Familje- och vänläger*:  v27, v32

–        Endagskurser med inriktning hästhantering och hästhälsa: en helgdag varje månad.

–        Kurs i inkörning (nu ska det bli av!): återkommer om tid….

*ta med mamma, din tonåring, din bästa vän eller någon annan du håller kär och vill spendera tid med! J

Priser: 1100 kr/dygn vuxen, 900 kr/dygn personer under 18 år. Då ingår kost, logi, träningar, teori, häst alt inack. av egen häst och en eller annan liten överraskning….

Anmäl gärna intresse redan nu!

P.S du vet väl att du vi kan anordna ett helt eget läger för er som är tre personer eller fler? Kontakta oss för mer information.

Regn, rusk och ingen snö i sikte. Istället viner vindarna om knuten och mörkret ligger som ett tjockt täcke över nejden. Och ändå är det snart jul. Vad bättre kan jag göra än att planera upp en ny härlig sommar här på Lösa Tyglar, Lövslätten? 

Så här ser det ut än så länge – väl mött! 

– ”Dressyrtanthelg”: v20, v30 (ev fler) 
– Ungdomsläger (favoriten!): v 22 (to-sö) samt v29
– Familje- och vänläger*: v27, v32
– Endagskurser med inriktning hästhantering och hästhälsa: en helgdag varje månad. 
– Kurs i inkörning (nu ska det bli av!): återkommer om tid…. 

*ta med mamma, din tonåring, din bästa vän eller någon annan du håller kär och vill spendera tid med! 

Priser: 1100 kr/dygn vuxen, 900 kr/dygn personer under 18 år. Då ingår kost, logi, träningar, teori, häst alt inack. av egen häst och en eller annan liten rolig överraskning…. 

Anmäl gärna intresse redan nu! 

P.S du vet väl att du vi kan anordna ett helt eget läger för er som är tre personer eller fler? Kontakta oss för mer information.

 

Mer information om vår verksamhet hittar du på http://www.losatyglar.se och på Facebook! https://www.facebook.com/Losatyglar

 

Image

 

Ännu en studie bekräftar hästars intelligens

Hästar är kloka djur som lär sig snabbt. Även av att betrakta hur andra gör. Det har bevisats förr, och är mycket tydligt i den här undersökningen, som publicerades för några dagar sedan

Vad kan vi dra för slutsatser av det? Troligtvis att hästarna lär sig av oss också. Det är i alla fall min slutsats – och erfarenhet. Så om du vill lära din häst bra saker – gör bra saker och föregå med gott exempel. Chansen finns att hästen tar efter! 🙂 Lätt som en plätt – eller hur? 

 

 

Om äldre älskade hästar, och ridlöst pyssel

Ett av de mest populära inläggen på den här sidan är den som äldre hästar. Inlägget har nästan tre år på nacken, men läses fortfarande av många. Ibland dyker det också upp frågor och funderingar, eller bara hälsningar och information om gamla älskade hästar som tas väl om hand av sina mattar eller hussar. Idag dök ett meddelande upp som ställde frågan: vad gör man med en äldre häst som man vill jobba med men som man inte kan rida för att man helt enkelt är för lång?

Själv har jag inte riktigt det problemet. Mina gubbar – nu 24 resp 26 år går fortfarande bra under sadel och jag och mina elever är små och nätta på dessa stora klunsar. Vi rider dem i skogen och har mys. Banan blir det sällan numera. Vad ska vi träna på – vi som redan kan ”allt”? ;-)…. 26-åringen fick i och för sig vara med på höstlägret med en vän och lätt ryttare som han visade sig älska! De hoppade och dressagade på banan som om de aldrig gjort annat. Alex hoppar med YasmineOch när jag red ut senast, vilket är för bara några timmar sedan, ja då lekte han unghäst och tassade iväg i småtrav och försökte öka hela tiden. Vilken underbar känsla att veta att han fortfarande kan, den härliga gamlingen.  Tänk att jag haft honom i snart 20 år, och jag kan inte bli mätt på hans sällskap.

Men åter till frågan. Det finns så mycket vi kan göra med hästar utan att rida dem. Tömkörning är en gren som verkligen kräver sitt. Bra träning för hästen och som en egen sport i sig. För det är otroligt vad man kan åstadkomma på töm – om man är duktig! Det är svårt, men kul. En annan grej är hästagility, att jobba över en hinderbana med mål att ha hästen helt lös. Det finns också tömkörning på långa tyglar att prova. Vad jag numera kallar sedvanlig markhantering är också kul! Flytta fötter med hjälp av energier och kroppspråk – utan vassa kommandon, drag och slit eller putt. Bara be, och släppa iväg… Backa ett steg, be om ett steg framåt, här finns också mycket att göra. Det är buskul och något jag jobbat mycket med med unghästarna. Det är lärorikt inte minst för att det blir ett sånt samspel mellan häst och människa. Markhantering för mig handlar nämligen om kommunikation, om ömsesidighet och om förtroende. Inte om något som helst annat. Marhanteringen kan sedan övergå till rena frihetsdressyren. Löshoppning är ytterligare något som är roligt att jobba med. Det är inte alltid som det behöver vara så högt. Gymnastikhinder, gärna fler på raken är perfekta för såväl unga som gamla hästar. Och så finns ju alltid den härliga promenaden i skogen också. Tillsammans. Bara du och hästen. Ett tips som är obeskrivligt mysigt, om vädret är fint och man har mycket att tänka på.

Vad hittar ni på med era hästar när ni inte rider?