häst

av

Tvärvetenskapligt forskningsprojekt om kommunikation

Fick hem tidningen ”Forskning om Funktionshinder pågår” i brevlådan. Det är en liten tidning som publiceras av Uppsala Universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Däri finns många guldkorn för den som är intresserad av habilitering och rehabilitering i allmänhet. Senaste numret ger också en hel liten diamant om ridning och habilitering för barn i synnerhet. Nu ska nämligen forskare från flera olika forskningsfält tillsammans undersöka hur barn och hästar kommunicerar – och hur båda parter bemöter och upplever varandra och hur interaktionen fungerar.

Det här är mumma för en person som jag som i praktiken har sett det fantastiska i när ett barn med funktionshinder får kontakt med en häst. Det går nästan att ta på kommunikationen mellan dem, och det är ett fascinerande fenomen. Det verkar den språkforskare, den sjukgymnast och den etolog som startat projektet också göra. De vill utifrån två olika perspektiv – ett etologiskt och ett lingvistiskt perspektiv – undersöka hur interaktionen fungerar och utvecklas i praktiken. Det betyder observation av både hur barnen agerar och hästarna.

Med det blir de banbrytande inom forskningsfältet som det ser ut idag. Forskningsprojektet heter ”etnicitet och människa-djur kommunikation. En analys av barns och ungdomars kommunikation med hästar vid hästunderstödd terapi”. Som namnet avslöjar kommer också en observation hur olika barn från olika kulturer interagerar med hästen. Det har tidigare visat sig att kulturer också för med sig ett visst synsätt på djur, som till exempel hästar.

Syftet med projektet är att bidra med verifierad kunskap för alla de eldsjälar som arbetar med hästunderstödd terapi. Än så länge är dessa personer ganska få, men jag hoppas också att en sådan här typ av forskning verkligen också kan generera ett större intresse, och en större förståelse, för alla de dimensioner som utvecklas i interaktionen mellan barn med funktionshinder och hästarna. Jag är övertygad om att det gör gott för båda parter, och jag hoppas givetvis att resultatet visar det i forskningsstudien. Än så länge är forskningen i sin linda. Jag återkommer med mer info när resultaten börja komma in.

 

av

Habituering – användbar för alla

Habituering är något som är mycket användbart för hästar som vistas i människovärlden. Poängen med habituering är att en individ vänjer sig vid olika saker och inte reagerar mot dem om fenomenet upprepas tillräckligt ofta. Det kan handla om att gå förbi soptunnor, att inte reagera för skott eller att klara av ungar som hoppar i en studsmatta – sådant som kan vara farligt för hästar i människans värld. Till exempel. För oss människor är det ofta buller och olika miljöer som vi vänjer oss vid och inte ens märker av, då vi sällan blir så rädda för soptunnor till exempel.

 För oss som har unghästar är det här ett dagligt och mycket fenomen. Habituering är livsviktig för hästar, som annars skulle behöva bli skraja för precis allt och ingenting. Det skulle slita sönder nerverna och kroppen på nolltid. Så de små lär sig snabbt vad de ska reagera för – och inte. Lille Ludde, till exempel, som ni kan följa här på bloggen är nu två veckor gammal. För honom är allt nytt och som det flyktdjur han är, så är också det mesta lite skrämmande till att börja med. Men  – se – livet själv ser till att tillvänja hästen vid den omgivning han lever i. Bilarna som var så konstiga första dagen är inte värda att tittas på längre, de tickande snörena (elrepen) skrämmer inte utan är bara stopp. Inte heller de som går förbi på vägen om de inte adresserar honom direkt är något att bry sig om. Utifrån enstaka fall lär sig Ludde att generalisera – bilar är inte något att bry sig om, till exempel. Det är att generalisera, en enormt värdefull egenskap som hästar har liksom vi människor.

En rolig studie som gjorts i danmark om habituering och de effekter som miljöträning ger går att läsa här, på eminenta The Horse.

Studien visar att genom att miljöträna våra hästar hjälper vi både dem och oss. När vi är borta på tävling eller utställning, eller rider ut och alla möjliga saker dyker upp. Om vi tränar hemma så bryr sig hästarna mindre även borta. Det är något att fundera på för den som vill vara med på skoj med sin häst och det är nyttig läsning för alla. Bara en så enkel sak som att rida ut kräver att hästen förstår att mängder med artefakter inte är farliga, till exempel.

All habituering är dock inte positiv – utan en del av habitueringen kan kallas avtrubbing. Hästar som anses vara hårda i munnen och skänkeldöda är två begrepp som kan relateras till habituering. Det innebär att hästar blir så vana vid drag och ryck i munnen eller bank och tryck med skänkeln att de inte reagerar när vi verkligen vill säga något med tygeltaget eller skänkeln. De är så vana vida att vi bankar, drar och sliter så att de inte bryr sig längre. I det fallet är det givetvis inte fullt lika nyttig habituering vi talar om. Tvärtom.

av

Trilla av rätt!

Hittade en kul och mycket givande film om hur man ska trilla av på Hippson, skapad av Horse and Hound! Själv hamnar jag ofta på fötterna, men det här är verkligen så här det ska vara. Rulla iväg som en köttbulle – dra in armar och huvud och rulla iväg. Då slipper en kroppsdel ta hela smällen och risken att hästen kommer farande över ryttaren minskar betydligt. Tack hippson och horse and hound för detta! Det sägs ju att en ryttare inte kan kalla sig ryttare innan han eller hon trillat av hundra gånger. Så det blir till att öva framöver, frivilligt eller inte… 🙂

Länken hittar du här!

av

Viljestyrt eller reflex

Klassisk betingning och operant betingning är två mycket viktiga begrepp när det kommer till inlärning. Det gäller både människor och djur. Den klassiska betingningen är något inlärt som automatiskt utlöses hos en individ vid en händelse, den operante betingningen är något som är inlärt och som väljs av individen. Att kunna skilja mellan dessa två olika betingningar gör det klart lättare att förstå djur såväl som människor och deras beteende. Vad väljer de själva och vad väljer de inte, men som händer ändå? Det är också mycket praktiskt att ha kunskap om dessa två grundläggande inlärningssystem som finns hos oss och hästarna för att sedan kunna använda det i vår träning – av oss själva och djuren.

Då jag har hittat en ypperlig sida som beskriver dessa två saker enkelt och bra, är det bara att hänvisa istället för att skriva själv. Beskrivningen finns på CANIS.

av

Vanliga växter giftiga för djur

Härliga sommar, äntligen är du här! Men oj så många faror som lurar bakom knuten för oss hästägare. Håller just nu på att noga gå igenom hagarna för att få koll på betestrycket i hagarna och planerar för att det ska räcka hela sommaren ut. Dåligt med bete – ja då ger de ju sig gärna på det som är lite mindra bra, ja till och med giftigt. Jag har upplevt en häst som fått ekollonförgiftning, om dock mycket lindrig,  en gång. Det räcker för mig. Hästen överlevde och mår bra, men måste nu hållas kliniskt borta från allt vad ekollon och ek heter. Det finns de som råkar mycket värre ut, och olyckan kan vara framme när som helst.

Ek – vanlig och potentiellt farlig

Ek är en riktig buse i våra hagar. De är vackra och vanliga som hagträd, men inte alls nyttiga för hästen. Tvärtom. Det är giftigt värre med ek. När en häst väl fått smak på det blir den till råga på allt beroende av eländet och äter maniskt all ek den hittar. Det som är farligt i eken är ämnet tannin, som verkar som ett gift i kroppen. Djuren blir veka och svaga av att äta ekollon, men också ekbladen i sig är giftiga. De mår allmänt riktigt dåligt och i värsta fall kissar de blod och njurarna kan slås ut. Aktivt kol hjälper hästen från att bli värre men något botemedel finns då inte. Mer om ek och förgiftning kan du läsa om här.  Det här är verkligen något att se upp med både för hund- och hästägare. Tannin är dödlig i större doser och det är inte ovanligt att djur – kor, hästar och hundar-  förgiftas av ek i Sverige.

Kastanjeträd

Även de så vanliga och härliga kastanjeträden är giftiga för många djur, bland annat oss människor. Det innehåller en form av glykosider som påverkar kroppen negativt då det bryter ner blodproteiner. Resultatet vid förtäring blir en orolig mage i bästa fall. I värsta fall blir symtomen värre: spasmer, magkramp och annat otäckt kan uppkomma då det nerverna påverkas. Som tur är fattar djuren ofta att det är kastanjen som orsakar eländet och håller sig undan efter ett tag. Det är faktiskt omtvistat om hästar kan bryta ner denna glykosid – därav namnet hästkastanj (?). Forskarna anser dock att de är giftiga för häst:  läs här.  Än mer om hästkanstanjerna kan du läsá om här.

Många andra farliga växter

Andra giftiga växter är till exempel idegranen, sprängört, stånds och åkerfräken. Plommonträd, vinbär och körsbär är heller inte bra. Sprängörten är en riktig otäcking, då den verkar vara god för våra fyrbenta vänner hästarna. På SVA:s hemsida hittar du hela listan på mer eller mindre giftiga växter. Hästar har en tendens att inte sätta i sig sådant här i några större mängder dock (med en del undantag…) – om det är så att de har god mat att äta i övrigt.

En växt som hästar dock gärna sätter i sig är alsikeklöver (eller helsikeklöver som jag kallar det!). Under regniga somrar kan denna växt orsaka fotosensibilitet vilket ger en kraftig allergisk effekt på hästar. Den här förgiftningen har jag själv upplevt på en av mina hästar, som fick stora sår på hela mulen och svällde upp som en ballong. En kraftig kortisonbehandling hjälpte för ögonblicket, men hästen har kvar men från detta än idag, många år senare. Bland annat genom att tidvis drabbas av headshaking syndrom och att hon är känslig för ljust. Mer om det kan du läsa om i mitt inlägg om just detta här.

När det råder brist på mat, däremot, är hästar mer än villiga att tugga på det mesta. De äter upp träd, buskar och till och med stolpar och inredningar för att få sitt tugg- och matbehov tillfredsställt. Ge hästarna bra med bete i sommar och gå igenom hagarna regelbundet. Det är en billig försäkring mot eländet som en förgiftning är.

Mer råd om det hittar du också på SVA:s hemsida, på denna sida.

 

Signerat exemplar av Bästa Hästägaren!

Bästa läsningen! Det här är faktaboken för alla som vill bli en bättre hästhanterare och hästhållare, för alla som tycker att hästar har rätten att må bra och trivas i sin tillvaro och för alla som vill förstå hästar bättre! Leveranstid 3-4 dgr. Frakt ingår.

197,00 Skr

av

Därför tar vi bort hästen

Hittade den här på Agria. Det är deras statistik över sina försäkringsutfall.

  1. Abort 21,3
  2. Infekt, infl förändringar, flera (ospec) leder 20,8
  3. Symtom från rörelseapparaten 19,5
  4. Förlossningsfång (drabbar hovar)17,7
  5. Artros i hasens glidleder/spatt 15,0
  6. Hältutredning 14,7
  7. Kolik 13,8
  8. Akut serös kotledsartrit/kotledsinflammation 9,4
  9. Kronisk fång (>6v) 7,6
  10. Trafikskada 7,1
  11. Död utan säker diagnos 6,9
  12. Kvickdrag (luftvägssjukdom, COPD) 6,6
  13. Kroniska inflammationstillstånd i karpalled 4,6
  14. Ospecificerad sårskada i huden 4,5
  15. Symtom på sjukdom utan fastställd orsak, hela djuret 4,3
  16. Strålbenshälta 3,9
  17. Slinger 3,5
  18. Kronisk bronkit 3,5
  19. Intilliggande överridande tornutskott (kissing spines) 3,1
  20. Fraktur i skankbenet 3,1
  21. Kroniska inflammationstillstånd, flera (ospec) leder 2,9
  22. Kotbensfraktur 2,7
  23. Fraktur i framben 2,6
  24. Fraktur i bäcken 2,2
  25. Död 2,0
  26. Kroniska inflammationstillstånd i knäled 2,0
  27. För tidigt födda/svaga 1,7
  28. Kroniska inflammationstillstånd i kotled 1,6
  29. Hovbroskförbening 1,3
  30. Kroniska inflammationstillstånd i hovled 0,2

Hur många av dessa beror på vår ridning? Hur många av dessa beror på den miljö och de rutiner som finns i hästens liv?

Hur mycket är kvar?

Det finns mycket att göra för att förbättra hästens liv och livslängd…

av

Goda vänner och lång utevistelse kan göra under

Det är ett stående tema här på min blogg – att det är vi människor som dikterar hur bra en häst har möjlighet att må och hur trevlig den är att hantera och rida.  När det finns problem i relationen mellan häst och människa är det inte hästens fel, utan det ligger alltid något bakom detta problem. Allt handlar om perspektiv. Är det hästen som inte fogar sig, eller ger vi helt enkelt inte hästen chansen att må så bra att den också kan vara i harmoni och i balans. Harmoni och balans ger förutsättningar för både människor och djur att bete sig på ett bra sätt gentemot andra. För mig är svaret givet, och det är roligt att se att forskningen alltmer entydigt visar på att detta är ett faktum.

Ett av de stora grundproblemen för hästar i människans värld är att de inte får sina grundläggande behov tillfredsställda. Här talar vi om långa mattider, mycket rörelse i frihet och möjligheten att få tillbringa sin tid i flock. En av raden av aktuella studier är den här som nyligen publicerats som är relaterat till detta finns beskriven i Hästfocus. Forskarna har här låtit ett ganska stort antal hästägare fylla i en enkät angående beteendeproblem hos deras hästar och hur hästarna hålls. Det skrämmande med den studien är i mitt tycke att så många av hästarna uppvisar aggressivitet och icke önskvärda beteenden i allmänhet. Över hälften har angivit att hästarna uppvisar stress. En tredjedel av hästarna angavs vara aggressiva och en femtedel av hästarna uppvisade klassiska stereotypa beteenden.

Det intressantaste i studien är inte dessa skrämmande siffror, utan att forskarna också ställt problemen i relation till den hästhållning hästarna stått under. De har tittat på uppstallningen och gruppsammansättningen hos alla dessa hästar som undersöktes. Och svaret är entydigt – mer tid i stallet gav större beteendeproblem. De kikade också på flockens sammansättning för att se om det påverkade hästarnas beteende. Javisst gjorde det det….. bra kompisar i hagen ledde till mer lätthanterliga hästar. Med tanke på hur många hästar som hade beteendeproblem, måste detta vara en lyx då som är få hästar förunnat….?

Vad enkelt det därmed skulle vara att få hästar lite mer lätthanterliga, lite mindre stressade och lite mer i balans. Lång utevistelse med goda vänner kan göra små under.

av

Subjektiv syn på konfliktbeteende

 

Hur tolkar vi en situation där en häst gör motstånd mot en människa som hanterar den? Det har ett team av forskare med Sara Nyman i spetsen försökt att ta reda på. I en studie lät de tränare, veterinärer och domare se på när en häst (filmat) longeras. De skulle sedan gradera hästens motstånd, eller konfliktbeteende, och sedan också beskriva vad det var de såg egentligen.

Resultatet är intressant. Tränare tyckte att konfliktbeteendet var mindre ”illa” än de andra grupperna, i alla fall i allmänhet. De olika grupperna, och individerna med för den delen, beskrev också samma situation på väldigt olika sätt. Där en nämde att hästen inte accepterade bettet tilräckligt väl, sa en annan att det hårda trycket i tömmen ledde till spänningar i hästen. En tredjedel av de intervjuade argumenterade för att det var hästen eller utrustningen som skapade konfliktbeteendet. Intressant! Det betyder att två tredjedelar faktiskt inte gjorde det. 

I slutsatsen som Nyman ger av sin studie talar hon om  att en ökad kunskap om inlärningsteori skulle vara nyttig ur ett djurskyddsperspektiv…..

Ett längre utdrag ur studien kan du läsa här

av

Bästa morotspinnen i världen!

Det finns folk som tjänar pengar på att du och jag vill lära oss mer om häst. Copyrightade namn, patenterade grimmor och verktyg. Vi köper det i tron om att allt ska bli bättre – med kommunikationen mellan människa och häst. Som om det skulle köpas. Men, så ser vi oss lite omkring och inser – att de allra bästa medlem vi kan finna kostar kanske minst av allt. Fantasi, glädje, erfarenhet och inte minst lite kreativitet.

Här är den ”carrot stick” (patenterad produkt om den köps i butik) som jag tycker verkar funka bäst! Håll till godo!

4

av

Ibland är räddningstjänsten räddaren i nöden

När allt går åt pipan, vart vänder vi oss då?

JO – till de högre makterna – och Räddningstjänsten.

Onsdagen började som en helt vanlig dag. Visst hade jag vaknat under natten, i alla fall halvt om halvt, och hört åskan gå. Jag hörde också ett kloppetiklopp, något som jag tog för en dröm. Det är inte heller många sovmorgnar jag får om året. Onsdagens morgon var en sovmorgondag. Jag vaknade upp. Tittade ut. Såg ingen hingst. Men då jag inte ser hela hagen tänkte jag inte mer på det.

Så jag jobbade en stund och gick därefter ut för att titta till mina hästar.

Men hingsten. Han var borta.

Vad tänker vi när allt blir fel?

Vad gör vi?

Jag drog den naturliga slutsatsen: han har sprungit till brudarna. De har gett honom en svår match. Tyvärr. Och det är inte hingstens fel. Men det har blivit fel. Bara att erkänna. De brunstar som tokar, tjejerna. Valackerna går igång de med. Ja, jag förstår att hingstar blir valacker. En av mina lärdomar.

I vilket fall som helst trampar jag iväg mot hagarna tio minuter bort. Den första hagen saknar övertråden på grinden.

”Nej” tänker jag för mig själv. ”Var är stoet”. Det lilla stoet är borta. Stora valacken står snällt kvar.

Jag går vidare, upp mot det stora fältet där tre ston och en valack går. De står lugnt. Utanför staketet står det stoet som varit borta från den första hagen. Jag ser ingen hingst. Plockar tillbaka det lilla stoet där hon hör hemma.

Letar.

Letar.

Letar.

Överallt.

Ingen hingst.

Ringer polisen, frågar alla grannar.

Ingen hingst.

Åker överallt. Flera hästar är på driven efter nattens åskdunder. Men min är borta.

Så det är bara att börja om från början.

Jag går och går. Mina marker är mycket kuperade. En hel del av dem är dammar och vass. Jag söker av. Jobbar. söker av. Får hjälp av andra.

Till slut.

Jag ser ett spår. Ett platt spår rakt ut i dammen. Gräset är högt. Jag följer spåret. Jag kan gå där, men jag känner att det är mjukt. För mjukt.

30 meter ut i dammen ligger min hingst.

Han har fötterna uppdragna under sig. Ser ut att sova. Jag blir så glad så jag bara skrattar. Han verkar bli glad – han med.

Sedan ska vi ta oss till fast mark. Han kämpar för livet – bokstavligen. Varenda steg han tar sjunker han ner så långt magen tillåter. När kroppen tar emot är det stopp. Så han hoppar, men all sin kraft som han har kvar. Meter för meter.

Efter femton meter är det stopp. Femton meter kvar…..

Jag har ringt räddningstjänsten.

De kommer och vi får kämpa. Meter för meter. Det är som om hingsten säger: bra ni är här! då slipper jag jobba. Men jag kastar hinkar med vatten över min övertrötta häst. Han måste upp! jobba! kämpa! KOM IGEN! Inte en gång till. Den här gången måste det gå bra! Mina krafter känns övermäktiga. Jag har kraft för två. Räddningstjänsten kompetensen. VI KAN!

Två meter till, en meter. Paus. Två meter till. En meter. Paus. När fyra meter är kvar lägger han av. Det spelar ingen roll vad de underbara människorna från Räddningstjänsten gör. Inte vad jag gör heller. Hästen somnar. Är slut, uttorkad. Har legat där ett bra tag. Säkert över tio timmar.

Så händer det som måste ske. Den här gången måste det ske.

Vi får upp honom!

Glädjen är enorm samtidigt som musten går ur mig. Allt har tagit sju timmar.

Eftermiddagen och kvällen går åt till vård.

Jag ger lucernvatten och hoppas. Varje timme till två på natten. Han är okej och repar sig snabbt. JAAAAAAAAAAA!

Räddningstjänsten är mina hjältar! De har de alltid varit. Kommer alltid att förbli. Förra gången förlorade de dock kampen. Den här gången vann de.

1-1 mellan de högre makterna och Räddningstjänsten.

Det gör i alla fall matchen jämn. Och jag hejjar på Räddningstjänsten. I alla lägen. Mina hjältar…..

Tack! Vad skulle jag gjort om han inte räddats?

Behöver inte tänka på det nu. Vi är fine. Vi är helt fine…..