Nosgrimmedebatten ärende nr femtioelva

Så har hingstarna från helgens visning plåtats och publicerats. Men vad är det vi ser egentligen?

Så här säger en veterinär angående just nosgrimmor:

Rätt tillpassad Aachengrimma:

  • •    Den övre nosgrimman, den engelska, ska sitta med ett visst avstånd nedanför ansiktsbenets kant.
  • •    Nosremmen spänns inte hårdare än att man får in två fingrar på nosryggen och hästen kan svälja obehindrat.
  • •    Använd nosgrimman ofta utan den nedre smala remmen. När den remmen används måste den rengöras ofta och hållas smidig.
  •      Dra inte åt den så att bettet kläms mot mungipan.

(Hela artikeln är publicerad i Ridsport Special och kan läsas här)

Angående bett har den lärde detta att säga:

”Bettet ska varken sticka ut på sidorna eller trycka in kinderna på hästen. Ett för långt bett rör sig onödigt mycket i sidled.”

(Artikeln finns i Hippson, och kan läsas här)

 

Och vad ser vi på fotona? Jo det här: TRYCK HÄR FÖR BILDER

Hur mycket stämmer överens med ovanstående instruktioner av veterinärerna vad gäller nosgrimmorna och betten?

 

Dags att avvänja fjolårsfölen

Hade naturen fått råda hade det varit ungefär vid den här tiden som fjolårsfölen fått lämna sin mamma. Om alls – eftersom stofölen ofta får gå kvar i flocken även som vuxna individer. Det hade då varit hög tid att försörja en ny knatteknott. Enligt traditionen inom hästsportsvärlden ser det dock annorlunda ut. Många är det som vänjer av fölen redan vid sex månaders ålder (före denna tid är faktiskt i strid med djurskyddsreglerna). Det ger allehanda problem för fölisar – och mammor – både fysiska och psykiska enligt en samstämmig forskarkår. Argumentet är ofta nog: så har vi alltid gjort. Hmmmm.

Så glädjande det är att se vilka rekommendationer om avvänjning som Flyinge numera satt upp på sin hemsida! Det här fanns då inte med när jag hade nytt föl hemma senaste gången – för tre år sedan. Här har någon klok person – Margareta Bendroth heter hon – verkligen tänkt till och kommit med rekommendationer som verkar både förnuftiga och genomtänkta, samt i linje med etologisk kunskap.  Grundtanken i rekommendationerna är att avvänja en psykiskt stabil och självständig individ när det så är dags och lämpligt, på ett sätt som fungerar för hästarna också, inte enbart bekvämt för oss människor. Store eloge till Flyinge och Margareta!

Rekommendationerna för avvänjning av föl hittar du här.

Subjektiv syn på konfliktbeteende

 

Hur tolkar vi en situation där en häst gör motstånd mot en människa som hanterar den? Det har ett team av forskare med Sara Nyman i spetsen försökt att ta reda på. I en studie lät de tränare, veterinärer och domare se på när en häst (filmat) longeras. De skulle sedan gradera hästens motstånd, eller konfliktbeteende, och sedan också beskriva vad det var de såg egentligen.

Resultatet är intressant. Tränare tyckte att konfliktbeteendet var mindre ”illa” än de andra grupperna, i alla fall i allmänhet. De olika grupperna, och individerna med för den delen, beskrev också samma situation på väldigt olika sätt. Där en nämde att hästen inte accepterade bettet tilräckligt väl, sa en annan att det hårda trycket i tömmen ledde till spänningar i hästen. En tredjedel av de intervjuade argumenterade för att det var hästen eller utrustningen som skapade konfliktbeteendet. Intressant! Det betyder att två tredjedelar faktiskt inte gjorde det. 

I slutsatsen som Nyman ger av sin studie talar hon om  att en ökad kunskap om inlärningsteori skulle vara nyttig ur ett djurskyddsperspektiv…..

Ett längre utdrag ur studien kan du läsa här