Våren är en hektisk tid för alla som vill ut på banorna. Det gäller inte minst de med unghästar. I Hippson går det att få kloka råd om hur just dressyrhästen kan och bör utbildas, för hållbarhet och för framtiden. Tipsen kommer från en hel rad med eminenta domare – om vad de vill se när de bedömer unghästklasserna. Tydligen är vi i Sverige inte alldeles bra på att bygga för framtiden, utan pressar gärna hästarna lite väl mycket för stunden. Sådant har en tendens att straffa sig i längden. Läs reportaget här och jag önskar alla som tänker visa sin unghäst lycka till där ute!
Kyra om hjälper
Idag hittade jag en finfin artikel om att renodla hjälper på Hipppson, undertecknat – Kyra Kyrklund (självklart).
Någon som känner igen sig? Själv känner jag igen min egen beskrivning om renodlade hjälper och att det är okej att skumpa!! Och min egen igångridning på banan … har själv upptäckt att hästarna verkligen börjar bjuda när jag vågar renodla alla hjälper och checka av dem en och en, samt göra massor, massor med enkla övergångar…. Det gjorde mig glad!
Äntligen
Nu är det snart vår på riktigt. Tror aldrig jag väntat så länge på att få uppleva barmark som just i år. Men nu äntligen rör det på sig och vägarna ute i skogarna är uppmjukade. I alla fall dagtid.
Den långa vintern har givetvis erbjudit sitt med. En hel del konditionsträning har det allt blivit på vall och oplogade vägar. Men när snön började ge vika utan att försvinna helt hamnade vi här i ett ingemansland. Underlaget har inte tillåtit alltför stora utsvävningar. Tur då att det går att göra mycket ändå. Lastträning, träning att rida utan vare sig sadel eller träns, promenader och miljöträning är bara några av de saker som vi roat oss med.
Det är en stor del att få allt att funka kring ridningen också, något som kanske en del glömmer. Så även jag, när mycket ska hinnas med. Därför har det varit nyttigt att ta den här möjligheten i akt att träna sådant som kanske ibland ses som självklart. Och vad härligt det är när hästarna samlas kring grindarna för att hänga på! Det värmer gott, även när det är kyligt ute. Vilka kompisar de är och vad de gillar att jobba!
Nu hoppas jag på att ridturerna kan bli längre och längre allteftersom. Ljuset är ju tillbaka! Nu är det värmen som vi väntar på. För sommartid tränar vi som mest här, när det är som vackrast och härligast att vara ute. Och den som väntar på något gott….
Planeringen för en härlig sommar är i full fart den med. Oj vad jag längtar till sommarens alla bestyr. Här på gården planeras hästhanteringskurser, och kurser i hur vi kan utbilda hästar på ett positivt sätt. Dressyren kommer att få sin givna plats den med, liksom hoppningen. Unghästarna får sin alldeles egna helg, och ungdomslägret är redan nu näst intill fullsmockat. Måtte solen vara med oss i år!
Personligen vill jag utveckla min ridning än mer och komma iväg med finaste Sayo och Lady. Vi får se var vi hamnar och vart det går…. Några kurser är inplanerade för min egen del, och jag hoppas hinna med mer än någonsin. Som vanligt med andra ord. Att få ordning på den alltid så mystiske Micro står också på schemat, liksom inkörning av älskade russet Tingeling. Redan nu ser jag stora förändringar till det bättre för Micro. Han börjar komma ur sitt skal. Han har mycket av det vilda i sig…. Vilka planer har du för sommaren?
Vill du se bilder från oss, så gå gärna in på vår FB-sida vettja! Där lägger jag upp det lite mer personliga från oss här på Lövslätten. Och du – ha en härlig vår! Det ska vi ha!
För att djuren också har känslor
Det snackas mycket om skillnader mellan oss människor och djuren. Vi glömmer så lätt bort att det finns enormt stora likheter också, likheter som vi skulle kunna använda oss av för att förstå våra vänner hästarna lite bättre. Ett område som har visat sig vara mycket, mycket likt – oavsett vilket däggdjur vi talar om är känslolivet. Vi upplever alla starka känslor såsom glädje, sorg, vänskap och kärlek. Läs bara i den här bloggen (Psychology Today, med många artiklar bland annat av den erkända ekologen marc Bekoff) om hur djur visar sin sorg över vänners och familjemedlemmars förluster. Och sorg – det är i sig ett tecken på att djur också har andra starka känslor. För om de inte hade engagerat sig, älskat och ömmat för någon annan, hade de inte heller kunnat sörja en förlust. Eller som Marc själv säger: grief is the price of commitment, that wellspring of both happiness and sorrow.
Vad upplever din häst för känslor?
Och du – när du ändå är inne på Psychology Today, så kika gärna in på de andra inläggen också. Här står det en hel del matnyttigt om djurens egenskaper och förmågor. Inte minst det faktum att de flesta djur är fredliga och att aggression och våld är något som ofta undviks i det längsta. Det tar nämligen helt enkelt för mycket energi i anspråk, och risken för skador är för stor. Skador som leder till död, och svårigheter för släktet att överleva.
Allt yngre förmågor pressas allt mer
Allt yngre förmågor pressas till vad vi tycker är ”stordåd”. Vad betyder det för den enskilda individen, dvs hästen, som förväntas göra publiken lyriska i så unga år. Det är något som Epona tar upp i ett inslag, som nyligen publicerades på deras hemsida. Här kan du läsa mer om det. Det är skrämmande vad tidigt de drillas och visas – allt för att människan ska visa vad ”lyckad” hon är. Allt handlar, återigen (ett återkommande tema) om pengar – och prestige. Förutom ett bra inlägg i debatten från Epona måste jag ju bara kommentera sitsen på bilden som visas först – snacka om bakhäng! Undrar vem som får ryggproblem först – hästen eller ryttaren?
Ryttarna är välrenommerade- och kan enligt vissa inte göra fel. För hur annars skulle de lyckas? Deras metoder måste ju vara rätt. Annars skulle inte hästarna leverera. Så låter det i mängder av inlägg på FB, på bloggar och på tidningars internetupplagor när någon vågar kritisera ”elitryttarnas” metoder till framgång. Deras hästmannaskap får tydligen inte ifrågasättas, av de som inte kommit lika långt. För att de får fina hästar i stallet och är bra på att prestera på banan, så MÅSTE då tydligen deras metoder funka. Och tydligen på alla hästar…. Men ingen frågar sig om det finns någon skillnad mellan att lyckas i tävlingssammanhang och kunskap om hästen i sig.
Men är det någon som tänkt på att dessa ryttare har en mängd ”blivande stjärnor” i stallet, och att bara vissa av dessa går hela vägen? De andra slås ut, och blir skadade, utslitna, lea på tillvaron eller annat. I flera år har jag levt med ryktet om att den förväntade livslängden på en dressyrhäst i Tyskland är 9 år, och att en utav tio i topptränarnas träning någonsin klarar nålsögat. Vet inte hur mycket av det som är sant, men det finns sanning i det. Jag har sett en hel del på nära håll. Och även om hästarna inte skulle slås ut, måste du alltid vara beredd att sälja din bästa vän till högstbjudande. För det handlar om affärer, inte om relationer. Så är det i hästtävlingssammanhang, för pengar styr vad du kan åstadkomma. Bra material är genetiskt, inte bara träningsmässigt….
Så till den stora frågan: Är vi som medvetet valde bort tävlingskarriären sämre hästmänniskor? För att vi inte kunde sälja älsklingshästen då den inte skulle komma så långt som vi från början hade hoppats, som hellre spenderade pengar och tid på att se till att den häst vi hade verkligen levde ett fullvärdigt liv, hellre än att ta bort och köpa nytt. För att vi ser att varje individ har rätten att få ett bra liv, utan smärta och fyllt med kärlek. För att vi inte tror att flyg- och lastbilstransporter hit och dit är för djurets bästa? För att vi vågar vänta och låta hästen växa till sig, innan vi tränar den fullt?
Jag säger inte att tävlingsryttare per definition inte är bra hästmänniskor. Jag säger bara att det inte är ett likhetstecken mellan tävlingsryttare och hästmannaskap. Det finns ingen sådan korrelation. Det finns hästmänniskor som är fantastiska tävlingsryttare, och hästmänniskor som inte är det. Det finns tävlingsryttare som inte är hästmänniskor, och tvärtom så klart. Det är som att fråga en racerförare om han kan laga din bil om den är trasig. Korrelationen är densamma – det finns racerförare som kan allt om bilar – och sådana som inte kan ett skvatt…..
Att våga ifrågasätta våra fixstjärnors, och andra stjärnors med så klart, sätt att hantera, rida och utbilda hästar är av största vikt av många skäl. För hästarnas skull, för framtida ryttares skull, och inte minst för hästarnas skull. Vilka är dina idoler – och varför?
Prova att vara häst för en dag
Empati är en härlig egenskap som hästmänniskor behöver stora tunnor fyllda av. För att förstå en annan individ som inte kan tala för sig själv (i alla fall inte på vårt språk), som inte har armar att värja sig med och som är helt utelämnade till vår goda vilja, behövs förmågan att sätta sig in i hästens situation. Allt, jag upprepar, allt en häst gör kommer av en anledning. Den må vara ack så konstig för oss, men ack så viktig och uppenbar för hästen. Om vi kan förstå hästen – och relatera till vad den känner, kan vi komma riktigt långt i vår hästhantering. Och det skulle göra hästar mycket gott.
Så vad innebär det då att vara en häst för en dag? Det är så klart olika för olika hästar. Vissa är mer förstådda än andra, har ett friare liv än andra. Men en häst som står inne en hel dag är ganska lätt att efterlikna. Begå ett brott och hamna på Kronobergshäktet så får ni se hur kul det är (jag har aldrig varit där gudskelov, men jag har hört berättas och har förstått hur det är… inget jag eftersträvar eller önskar någon faktiskt). . Det är det livet alltför många hästar får uppleva.
Låt oss se vad det skulle ge för resultat på just dig. En sådan tillvaro innebär total inlåsning utan kontakt med omvärlden. Utan TV, iPhone och all annan media. Utan nära och kära. Behöver du göra något måste du kalla på vakten, som till råga på allt kanske inte har något gott öga till dig. Du har ju klagat och varit orolig gudbevars, så han väntar lite extra på att låta dig få mat eller att ge dig uppmärksamhet. Han har lärt sig att det bästa är att bara ignorera dig. Du är ju bara dryg. Eller så vrålar han på dig, när du försöker pocka på uppmärksamheten. Här får du också tänka dig att du är mycket van vid att röra på dig hela dagarna – det ligger liksom i din natur att göra det. Det är något du är född med och måste ha för att må bra.
Den timmen du får röra dig ska du gå belevat och snällt. Ställ inte till med något bråk. Du får ett ryck i handklovarna varje gång du försöker klia dig. Och om du tittar åt något du tycker verkar vara värt att uppmärksammas får du en knuff i ryggen. För att du ska gå rak i ryggen har du dessutom snören och doningar på dig som fixar saken. Du kan inte böja dig framåt eller bakåt. Knappt ens åt sidan. Det är obekvämt att gå så här. Men du har inget val. Sackar du i gången kan du ge dig på att du får en rejäl knuff. Du har också en ryggsäck på dig. Den skaver och ger osynliga sår. Men du måste bära den, och om du inte vill ha den på och protesterar får du svar på tal. Blir du rädd, kommer det att göra ont. Är du trött, kommer du att få springa ändå. Har du ont, så är det troligt att de som styr dig inte märker och inte förstår. Du får gå där med din smärta, din ensamhet och din rädsla på egen hand.
För om du försöker snacka med dina vakter om att du har ont, är rädd eller att du behöver något, så inser du att de inte kan svenska! Inte engelska heller och inget annat språk som du råkar förstå dig på. De är inte heller intresserade av att höra på dig eller förstå dina kroppsviftningar. De är ju otyg och olater, så du får lite knuffar tillbaka och ignoreras i bästa fall sedan. I vissa fall får du till och med stryk. För att du inte kunde hantera situationen de har försatt dig i.
Låter det helt fruktansvärt? Alla hästar har det inte så här, men många upplever i alla fall en hel del delar av denna värld. De är födda till frihet, dömda till mycket strikta ramar. Hästar har också ett känsloliv som är mycket likt vårt, ett känsloliv som inte alltid kommer till uttryck på rätt sätt. Pga de staket vi bygger upp kring dem. Och då menar jag inte bra hagstaket… Och så envisas folk med att säga att vi ska bli bättre ledare. Att vi minsann måste visa att vi bestämmer över hästarna. Annars kommer de ta över (vad de tar över är inte riktigt klarlagt verkar det som)…. som om hästarna inte var nog begränsade som det är. Vi styr ju redan vart steg de tar…. behöver vi verkligen styra än mer, eller kan vi försöka fokusera på något annat – som kanske ger både hästarna och oss mer?
Om din häst är en god vän till dig, kanske det är just detta du ska fundera på. Kanske ska vi satsa på att försöka förstå lite mer, och styra lite mindre? Vill du ha din bästa vän inlåst i häktet, oförmögen att visa vad den behöver, tycker och känner? eller vill du att han eller hon ska ha ett annat liv. Bara du kan ge det till din vän. Ingen annan. Du kan välja. Det kan inte hästen.
Transportstyrelsen gör det lättare att köra lagligt!
Äntligen har Transportstyrelsen satt ihop en sida där det går att kolla om bil plus släp är en laglig kombination! Det går också att kolla att du själv kör lagligt – med det körkort du har.
Här hittar du sidan!
https://slpvkalk.transportstyrelsen.se/extweb/Slapvagnskalkylator/Slapvagnskalkylator.aspx
Dumheter – ur vems synvinkel?
Det finns alltid en anledning för hur hästar gör – även om vi tycker att det är fånigt och att det är dumheter är orsaken något mycket verkligt och uppenbarligen viktigt för hästen…. Ett ganska vanligt problem är hästen som inte vill lämna stallbacken. Som exempel. Det går bra att rida på banan (invand miljö, nära hemmet), men ute är tufft. Är hästen bara knasig som inte vill gå – eller är det något annat? har den hästen verkligen uppfattningen om ryttaren som fullgott sällskap och en flocks trygghet? Troligen inte. Att spöa och bråka med en sådan häst lär inte göra den mer klar över att vi människor är bra kamratskaper som det går att luta sig mot när det blåser hårt. Tvärtom. En annan väg framåt kanske funkar bättre. Vad kan få en häst som säger nej att säga ja?
En annan häst lyssnar inte på skänkeln. Eller har inget stopp. Då är första frågan – varför? Vi människor har den förmågan att ställa den frågan. Det har inte hästen. Den frågar inte varför. Den säger till vad den kan och inte kan, och vad den förmår och inte förmår. Att förstärka en skänkel tills slagen kommer (eller slå direkt) får den inte att fatta bättre. Påminner mig om när jagsom ung bodde i Frankrike och försökte få fransmännen att prata långsammare när jag inte förstod. Då skrek de samma sak (lika snabbt). Smart drag – not! Det enda som hände var att jag fick tinnitus och gav upp försöken att förstå dessa personer som bara skrek. Vad tror du hästen gör om den får en ”hjälp” som dessutom gör ont? När hästen inte förstått vad signalen betyder, är det ingen mening med att vråla den heller.
En häst behöver lära sig vad vi människor kan betyda i deras värld och vad de hjälper och signaler vi ger den faktiskt också har för innebörd. Om den inte kan det är det lönlöst att bli arg och frustrerad. Det är rent av kontraproduktivt. Vi gör inte så med materiella ting – varför skulle vi göra det med kännande och tänkande individer. Ibland räcker det till och med att ge lite tid så att hästen hinner reagera. En sådan enkel sak kan göra under.
Problem med hästar finns i en miljon varianter. De kommer av en miljon anledningar. Jag förstår inte heller alla problem. Ingen gör det. För hästar kan inte prata. De upplever – och agerar utifrån det. Men våldsmetoder skulle ändå vara mig fjärran. Införsäljning är mer något för mig. Jag säljer in mitt kamratskap, ett förtroende och ett samarbete. Om jag inte säljer vid första besöket fortsätter mina försäljningsansträngningar. Tills vi lyckas tillsammans. Då får det ta tid. För förtroende byggs inte på en dag. Att lära sig lita på någon som man idag inte litar helt på. Det gör man ju inte bara sådär…… det byggs sten för sten, bit för bit. Lite bättre blir än lite bättre. det gäller att nöja sig med utvecklingen. Att lära in något med en häst är också förenat med en viss tidsåtgång, ett teamwork och med träning. Vi kan inte förutsätta att en häst förstår oss rakt av. Vårt ansvar är att vara där som stöd och guide för hästen i vad vi önskar ha med den på. Vi har en uppgift i att berätta vad våra olika signaler betyder, och se till att hästen uppfattar vad som förväntas av den. Och blir det fel, är det vårt ansvar att se till att det blir rätt igen. Jag säger som Jens Fredricson:
”- Skyll aldrig på hästen – dess prestation är ju resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du hade tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund vi lägger skulden på den för att vi själva gjort ett dåligt jobb.”
Att mäta hästens välfärd ur hästens perspektiv
Svenska forskare arbetar just nu med ett mycket intressant projekt: Går det att mäta välfärd ur hästens synvinkel? Frågan är viktig, eftersom lagstiftningen om djurskydd faktist är till för att skydda djuret. Ändå handlar de flesta parametrar som tas upp i djurskyddslagen om något annat än just hästen. Lagen anger värden som handlar om det som är runt hästen, men väldigt lite mäts vad gäller hästen i sig. Dessutom menar forskarna att den mätningen inte alltid har forskningen som grund, (underförstått att något annat påverkat regeln – till exempel attityder hos oss människor och ren och skär politik kanske9.
Det här är ju faktiskt lite konstigt med tanke på att den som ska skyddas är hästen. Men saken beror nog också lika mycket på att det är svårt att mäta hur hästen ser på tillvaron och hur den mår mentalt. Det är värden som är jättesvåra! Så vad härligt att det ändå görs konkreta försöka att komma fram till dessa – för hästens mentala status, är ju något den upplever var och enskild dag.
Mer om forskningen kan du läsa om på The Horse.
Hästen som soffpotatis
Fetma har blivit ett allvarligt problem för hästar i välfärdslandet Sverige. Numera är det många som tycker att en normalt byggd häst till och med ser smal ut! Så går det när vi själva blir rundare och rundare anta jag. Och det är inte det lättaste att hålla vikten på hästen. Det vet jag av egen erfarenhet. Kämpar med några av mina, som jag tycker knappt får någon mat alls. Men deras mage behöver ju sitt. Men det räcker inte långt att ställa en häst i en hage med en höbal och hoppas på att hästen ska må bra. Det verkar många tro nuförtiden då fördelarna med fri tillgång framhävs. Enkelt för människan att göra detta, ja. Men är det bra för hästen? Ofta är fodret för energirikt för fri tillgång tyvärr. Då kan msn-nät (inte min favorit) eller fodringar för hand vara till hjälp. Men det finns också hästar som behöver mer än bara hö. Särskilt om höet inte håller den kvalitet vad gäller näring och energi som hästen behöver. Då kan den bli tunn som en sticka utan att någonsin få brist på foder.
Det här inlägget rekommenderas vad gäller att se om hästen är under- eller övernärd. Lite tips om vad hästen behöver i olika situationer är också med i inlägget. Bra läsning, för alla som vill läsa mer.
Men det är inte bara vikten som är intressant. Rygglinjen är a och o för en häst. Den ska vara välmusklad. För det behövs både proteiner och ofta (men inte alltid) träning (ja ridning och körning är nyttigt för hästar så att de får röra sig ordentligt. Se bara till att de har bra utrustning och att du rider på ett för hästen trevligt sätt, så kommer hästen hänga på villigt! :-)). Utan rygglinje – ingen häst!
Busenkelt! 