foder och vård

av

Naturidealet på hovar – en schimär?

Skor eller inte skor - det är frågan

För några år sedan rasade debatten om barfotahästar i Sverige. Diskussionerna sedan dess har svalnat en del, men vid en allmän diskussion om skoningens vara eller inte vara brukar visa upp två olika läger: en grupp som är helt för skoningar, och en grupp som hatar allt vad skoningar heter.

I denna diskussion som tidigare förts talades det mycket om ”naturlighet” och att hästar som lever naturligt också har sunda hovar. Idealet gav upphov till hela teorier om hur hästens hov skulle vara formad och det fanns nog (finns än?) folk som helt sonika drog av skorna på hästarna och skulle rehabilitera dem. För en del hästar innebar det en plåga att gå, inte minst på de så onaturliga grus- och asfaltsvägar som vi människor skapat, dessutom med en extremt onaturlig vikt på ryggen – i form av rovdjuret människan. Men naturligt skulle det vara, och det var sunt. Därmed basta.

Bah, sa jag. Behöver hästen skor, behöver den skor. Behöver den inte, behöver den inte. En bra hovslagare, en uppmärksam ägare och ryttare och ett bra samspel däremellan fixar nog biffen. Och så har det förblivit. Trots vissa människors totala oförståelse för detta. Jag minns nog allra bäst damen som var på besök – personlig assistent till en tjej som inte fick en syl i vädret, stackarn. PA:n tittade i tre sekunder på min fjording som höll på att göras i ordning för tur och sa:

– Har du aldrig tänkt på att hästen ska vara utan skor?

– Öh, sa jag. Han blir ömfotad när han drar tunga vagnar på det hårda grus vi har här, så då behöver han sina skor. (inte för att jag egentligen tyckte hon hade med saken att göra, men nu är jag en väluppfostrad tjej som snällt svarar på så många frågor jag kan).

– men du, fortsatte hon. Jag VET att hästar mår bättre utan skor förstår du. Du skulle verkligen dra av dessa. Jag har minsann varit på en helgkurs, och lärt mig allt som finns att lära och mina hästar funkar jättebra. Du borde verkligen inte ha skor på hästarna och han kommer minsann att klara det.

– öh? sa jag nog igen…

Vad svarar jag på detta. Vad visste hon om min fjording? Mina hästar, då i full verksamhet, slet hårt och villigt med oss på rygg och bakom vagnar. Nog undviker jag skor om det går, men när körhästen går nere i diket, när hoppehästen inte längre vill hoppa för att det ömmar, och när storklump får hovbölder bak för att skiffrets spetsiga kanter slår hål på sulan, då är jag, i mitt tycke, en mycket dålig hästägare om jag inte slår på skor.

Men inte orkar jag berätta det för någon som vet allt tack vare en helgkurs! Jag iddes bara inte, det var för mycket. Till slut hasplade jag ur mig något om att det var min sak att avgöra och mina hästar. Men inte kan jag påstå att hon blev långvarig på gården. Det blev lite konstig stämning.  

Och nu – nu har det också kommit en studie som visar att de så omtalade naturliga hovarna minsann inte är så himla bra som det skrutits om. Kanske därför de mest fundamentalistiska tystnad något? Fångränder och utflutna hovar på 80 % av den vilda populationen i Australien. Bockhov på 75 %. Forskarna menar att detta visar att idealmodellen som framhärdats, verkligen är en idealmodell à la Weber – det vill säga en modell som man kan ha som ideal, men som inte finns i verkliga livet. Tydligen slits de för dåligt naturlig väg, hovarna. Och kan vi misstänka att skorna uppfanns för grusvägarnas skull – för att hästarna istället sliter för mycket????

Ha! Jag som mådde illa när rapporter flödade in om hästar som var så ömma så de knappt kunde gå efter verkningar enligt modemodell, men som skulle ”lära” sig att gå barfota igen. ”Om ett år är hästen bra!”.

Jo tjena. Snällt av ägarna att låta en häst lida i ett år, bara för att det ska vara naturligt. Inte något jag kallar djurskydd direkt…. Som tur är verkar många ha gått över till boots när de rider om de märker att barfotahästarna inte mäktar med. Och det är både sunt och trevligt i mitt tycke! Mer sånt! Men – låt ingen helgkursare ta hand om hovarna. Please! När skadorna sedan kommer, så är det redan försent…

Mer om den nya studien kan ni läsa om i Hästfocus.

av

Kolik kopplat till maskförekomst

För ett antal år sedan hade jag ett märkligt kolikfall hos en inackorderad häst. Det kom och gick och kom och gick. Blev aldrig riktigt illa, men heller inte bra. I ett dygn skickades distriktsveterinären fram och tillbaka och var lika tveksam till förloppet som jag och ägaren till hästen.

Till slut gav vi upp. Vid halv sex på morgonen lastade vi en slutkörd och grinig häst, lika tjuriga och trötta vi. Vi åkte till Ultuna där de genomförde mängder med olika undersökningar. De kom inte fram till något vettigt heller, förutom att det enda de kunde peka på var att frånvaro av avmaskning kunde ha med saken och göra. Det visade sig nämligen att denna häst, som spenderat sommaren på annat ställe, inte avmaskats innan hösten kom. 

Ägaren fick ett recept med ungefär varenda avmaskningsfabrikat som då fanns på marknaden. Och det tryckte vi i hästen. Sedan dess är den mig veterligen frisk, och lever och mår gott än idag, många år senare.

När diskussionerna kom upp angående träckprov och receptkrav på avmaskningsmedel skrev jag i några diskussionsinlägg om faran i att göra det FÖR krångligt för folk att avmaska också. Det kan leda till kolik, skrev jag. Men det var då ingen som trodde på. Inte då, sådant är bara trams, skrev många. Men om de hästarna inte blir sjuka av masken – varför bry sig om masken över huvud taget då? tänkte jag….

Men så fick jag då rätt till slut i alla fall. I en italiensk studie visar det sig att bandmask visst kan orsaka kolik. Länken finns nedan till en artikel där studien presenteras närmare. Så mina farhågor fortsätter faktiskt. Det är så svårt, dyrt och komplicerat att avmaska att det kan vara en fara för hästarna om avmaskningen sker i för liten skala.

Det är givet att man inte heller ska överdosera och få resistent mask. Det är ju panikartat om det blir så. Men det blir ju ingen skillnad om hästarna blir sjuka för att de inte avmaskas alls, oavsett om maskarna är resistenta eller om de finns för att inte avmaskning sker regelbundet lär hästen bli sjuk i vilket fall som helst.  

I det här fallet tror jag verkligen att det är läkemedelsbolag och allmänna reklamationer som varit till fara för att få resistens. Jag har aldrig avmaskat tidigare enligt rekommendation, vilket var om jag minns rätt var sjätte vecka sommartid, november och februari. Men många har ju gjort det för att det stått så i rekommendationer – från läkemedelsföretag och på apoteket. Om detta var alldeles för mycket – varför då lägga på kostnad, besvär och elände på kunden istället för att utverka bättre och sundare rekommendationer???

Vettiga och planenliga avmaskningar i förebyggande syfte måste vara av stor vikt ur djurskyddssynpunkt. Inte bara förbud och problem, och dålig upplysning om när det är värt att ta träckprov och hur en avmaskningsplan kan byggas upp och när avmaskning är effektiv att genomföra.

Här är den studie jag talade om.

av

Avvänjning av föl

I år har jag ingen liten fölunge som väntar på att för första gången se dagens ljus. Inte heller går det någon liten knatte vid sin mammas sida och lär sig om hur vi konstiga människor beter oss, hur världen är funtad eller hur hästar beter sig. De föl som jag har är numera stora grabbar, med full fart ute i hagen, tillsammans med kompisar.

Det är lite tråkigt. Det finns få ting här i världen som är mer fascinerande än att se en fölning eller att se den lille se världen utanför med stora förvånande, men nyfikna ögon. Den senaste dök upp i mars, för ganska precis två år sedan. Han passade på att dyka upp precis när snöstormen rasade som värst. Då var jag extra glad över att allt gick som det ska. Hur hade vi annars kunnat få ut veterinär inom rimlig tid, när drivorna låg som stora sjok på vägen? Men som sagt, allt gick fantastiskt bra och hans första blick av världen var att den var alldeles vit och kall. Nu vet han bättre.

Att avvänja ett fölis
När den första fölisen dök upp i mitt stall började jag redan första dagen att fundera över avvänjning. Det var ju en pojke. Annars hade jag nog inte brytt mig så mycket. Ston är med ston och det hade nog ordnat sig av sig själv. Men hingstar blir könsmogna och tycker att tjejerna är lite väl vackra. Så jag läste och funderade. På Flyinges hemsida och i ”att bli med föl” fanns flera förslag, men ett som rekommenderades varmast: successiv avvänjning och gärna sent. Jag kom snabbt fram till att det nog passade mig. Jag skulle se och veta, när tiden var inne.

Hästarna löser frågan
I mina fall har det absolut inte handlat om att något sto stött bort sin fölis. De har alla varit ypperliga mammor som verkligen månat som sina föl. Det gick därför inte att utgå från att hästarna skulle sköta biffen. I alla fall inte på det sättet. Harmonin var totalt och hur de stod ut med de små spattiga och busiga fröna är mer än vad jag förstår. Särskilt de andra stona. Lilla gotlandsrusset som lekte och lekte och lekte.

Det kom dock en tid för var och en att säga farväl till tjejligan. För den ena var det när han började lära sig kliva på ett sto. ”Moster Tammy” var mer än hjälpsam att visa. Då fick det bli grabbligan istället. Det gjorde inte mycket. Där fanns kompisar han redan kände, tack vare inväjning och mamman var igång sedan länge. SÅ han var van att ha andra polare. Sedan såg han sin mamma på andra sidan, och det verkade räcka fint.

En annan åt något så förskräckligt att mamman hade svårt att hålla hullet. Fölet var fet som en gris, medan mamman tunn som en speta. Det gick inte längre, hur jag än fodrade. Så då fick även den lilla kraken flytta till grabbarnas gäng. Inte hade han några problem med det. Det tog ett par veckor med egen box brevid mamma och sedan insåg han fördelarna. Grabbarna var bra mycket roligare att umgås med. Där gick det att leka ordentligt.

Många säger att ett föl ska avvänjas vid sex månaders ålder. Jag ställer mig verkligen frågan varför? Det händer inte i naturen, och det finns inget som kräver det i människans vård heller. Mina hästar har alltid hållt igång även under och efter fölning, med varsam träning. Fölen med till en början, men sedan ensamma. Först en liten stund, och sedan längre. Det har gjort att fölen blivit vana vid att mamman jobbar. Tack vare harmoniska flockar har det gått utmärkt i alla fall.

Ekonomiska skäl?
Att göra det av ekonomiska skäl är inget bra argument. ANtingen har man råd att föda upp en häst, eller så har man det inte. Då ska man också låta bli. För kostnaden av att vänja av ett föl tidigt kan stå en ägare mycket dyrt. Magsår hos föl är inte att leka med, beteendestörningar orsakar stora problem och det är visat och forskning pågår om hur olyckliga och stressade djur lättare blir sjuka (se Linda Keelings forskningsområde: glada djur är sunda djur…). Tillväxten vid tvära avvänjningar tidigt får sig också ett hack, vilket gör att uppbyggnaden av själva hästen kan bli sämre. Det leder till sämre hållbarhet längre fram. Även stona kan drabbas av sjukdomar pga stress vid särskiljningen. Kolik och juverinflammationer är inte helt ovanliga.

Själv är jag glad att jag inte hade någon brådska. Några stressproblem eller andra problem har jag inte varit med om. Det värsta som hände var nog att en av fölisarna ville hänga med på ridturen och stack under stängslet ett par gånger. Han lärde sig dock att elen inte är någon skön upplevelse.

Mer läsning om avvänjning:
Hästens näringsbehov Christina Planck och Margareta Rundgren
Att bli med föl
Eva-Marie Lewin, fd veterinär Flyinge med specialinriktning avel.
Flyinges hemsida (kika under avel)

av

Ställa diagnos och behandling mot magsår

Det är inte så lätt att veta om en häst har magsår eller inte. Vissa hästar uppvisar inga symtom alls, medan andra hästar börjar prestera sämre, får flera små kolikanfall, sämre hull, dålig hårrem och/eller nedsatt aptit. Det svåra med magsår är att symtomen ofta är allmäna och kan tyda på vad som helst egentligen.

Hos föl är ofta symtomen värre, och det är också ett allvarligare tillstånd. Diarréer, tandgnissling, kolik och kraftig salivering är de vanliga symtomen.

Gastroskopi
För att veta om en häst har magsår är det enda säkra sättet en ordentligt undersökning. Veterinär undersöker magsäcken genom gastroskopi. Ett videoendoskop förs ner i hästens magsäck via näsborre och foderstrupe. Då kan väggarna undersökas. Särskilt undersöks också magmunnen. Magsår där upplevs som värre och är svårare att bota.

Behandling
Den behandling som i första hand är aktuell är att bota orsaken till magsåret. Foderrutiner ses över och eventuella mediciner gås igenom. Det är nästan bara om hästen har riktigt allvarliga symtom som medicin sätts in, i alla fall i Sverige. Omeprazole har visat sig verksamt, liksom Losec (det vi människor också tar). Även foder som innehåller Apolectol fungerar i vissa fall.

Källa:
Jan Skidell, överveterinär
Ringsjöns veterinärer

av

Galoppptränare avstängd i USA

Det är intressant att läsa om svenska djurskyddsfall och sedan växla över till att läsa om de amerikanska. Särskilt intressant blir det för att många i vårt land hojtar och skriker efter att vi ska ha djurpoliser, precis som i USA. Det är som om folk i allmänhet tror at det är bättre ”over there” för djuren. Jag har tidigare läst om djurskydd inom jordbrukssektorn, och jag kan avslöja att det är så kul läsning. Men det kan ni läsa mer om här, på USA:s motsvarighet på jordbruksverket.

I vilket fall som helst talas det just nu om hästtränaren och hästuppfödaren Lope M Gonzales som dömts till 33 (!) fall av djurmisshandel (animal cruelty) i Florida. Mer konkret för att ha svultit hästarna. Hästarna omhändertogs från gården.

En av de hästar som omhändertogs på gården.

Till skillnad från i Sverige döms han för varje enskilt fall, det vill säga varje häst som farit illa under hans vård. Många tycker han borde ha fått mycket mer än så. Han fick ett års villkorligt på varje fall som adderas upp och 50 dollar i böter för vart och ett av misshandelsfallen plus lite skadestånd. Totala summan slutade på under 3 000 dollar.

Jockeyklubben i USA har också bannat honom för evigt. Det är första gången det händer och i USA kallas det för motsvarigheten till klubbens dödsstraff. Ingen av hans uppfödningar får någonsin registreras som galoppörer. Det är det hårdaste straff Jockeyklubben kan utfärda.

Fler av hästarna som ansågs undernärda

Men, det finns alltid ett men. (Varför gör det det? Har Tony Irving tagit över helt här i världen eller…?) Han har fortfarande rätt att köpa och sälja hästar uppfödda av andra än han själv och att tävla dessa hästar. Uppfödningen må de ha fått stopp på, men inte allt det andra.

För mer information, gå gärna in på tidningen The Horse, eller klicka här och här

Bilderna är tagna av Marion County och användes som bevis i tvisten.

PS En snabbtitt på Google ger att Gonzalez sålt mängder med uppfödningar på auktioner, liksom han köpt hästar under hela förra året.

av

Amerikansk kändishäst har gått bort, 38 år gammal

Elmer Bandit är en häst som trollbundit en stor del av den amerikanska hästvärlden. Han hade rekordet i antal mil som han gått i distansrittstävlingar i landet och var en häst som verkade älskad av alla. Han kom inte upp från vilan en morgon ute i hagen och var för svag för att komma upp. Då vädret var mycket kyligt blev han snart nedkyld och ägare och veterinär beslöt att låta honom gå iväg till de gröna ängarna.

Elmer Bandit var senast förra året aktiv i sporten och var då enligt uppgift precis som vanligt. Han var het på gröten de första kilometrarna innan han lugnade ner sig för att tillryggalägga resten av den sju timmar långa banan. Han tog sig runt godkänt och med godkända värden.

Det är inte bara Elmer Bandit som har blivit känd. Ägaren och ryttarinnan Mary Anna Wood har blivit minst lika känd för att vårda hästen på absolut bästa sätt, även under de längsta tävlingar. Hon har inte missat en detalj i de förändringar i beteenden som han visar, gett honom det han behövt i exakt rätt ögonblick. Hennes kärlek och omsorg för hästen var beundrad och en inspiration för andra långdistansare.

Elmer Bandit sågs som gammal länge. Få hästar blir så gamla. Veterinärer har konstaterat att bra gener och god omvårdnad är orsaken till att han lyckades uppnå en såpass hög ålder. Han hade också en något egen och omskriven diet. Han var inte lätt att föda, särskilt inte med tanke på att han tränades och tävlade så länge. För att få i honom tillräckligt med foder gav ägaren Mary Anna Wood stora dagliga ransoner av betfor, melass och foderpellets i en sörjig soppa. Han fick även alfalfa vid behov. Som 30+-are hade han inte mycket till tänder kvar, men åt med omsorg och glädje. Det tog dock lite tid.

Mer om Elmer Bandit och hans ryttarinna går att läsa om på The Horse. De följde ekipaget under ett halvår och har också skrivit en form av nekrolog.

av

Naturligt kontra naturligt behov

Jag deltar och läser gärna inlägg och kommentarer på webben. En sak jag reagerat på särskilt är när till exempel lösdrift och utegång diskuteras. Det händer då och då, ganska ofta faktiskt, att debattörer missar skillnaden mellan ”naturligt” kontra att ha ”ett naturligt behov”.

Båda aspekterna är mycket viktiga i förståelsen av hästar, men det har olika betydelser. Det som är naturligt är i sig inget behov som hästen behöver uppleva. Ibland är det tvärtom så att om vi vet vad som är naturligt för en häst, vet vi också vilka negativa konsekvenser en felaktig hästvård och hästhantering kan ge.

Vad är naturligt?

Naturligt har med orsak och verkan att göra. Det är till exempel naturligt att en häst springer om den blir rädd. Det är också naturligt att en häst skakar om den fryser, att den är hungrig om den svälter, att ett sår inflammeras om det inte sköts rätt och att en häst känner smärta om man piskar den. Lite mer abstrakt kan vi också säga att det är naturligt för en häst att utveckla magsår om den är stressad under en längre tid och att det är naturligt att en häst som står inboxad 24/7 utvecklar stereotypa beteenden. Däremot är det inte naturligt att en häst med ett steroetypt beteende smittar andra med sitt beteende.

Inget av dessa så naturliga konsekvenser är ett naturligt behov hos hästen! Den mår inte precis bättre av att vara hungrig och att darra av köld. Men det är helt naturligt att hästen gör det om den inte får sina naturliga behov tillfredsställda.

Vad är naturligt behov

Ett naturligt behov hos en människa eller djur handlar om det som krävs för att individ ska må riktigt bra. En häst har till exempel ett naturligt behov, både fysiskt och mentalt, att få röra sig. Den har också ett naturligt behov av att äta under många timmar av dagen, att få ha överblick sin omgivning och få sitt sociala behov tillfredsställt. DET är naturliga behov, till skillnad från naturliga konsekvenser av en yttre omständighet.

av

Ta hand om en äldre häst

Jag vet vilket värde gamla hästar har. Jag har en hel liten grupp av hästar som nu fyllt tjugo plus. De har en kunskap som bara tusentals timmar tillsammans med oss människor kan ge. Det känns som om vi känner varandra och vet vad vi känner, utan ord. De är också de allra bästa läromästarna, för barn och vuxna såväl som unga hästar som just håller på att lära sig vad livet egentligen handlar om. Därför blir jag också alltid lika beklämd när jag ser gamla hästar till salu för en billig penning. De blir gamla! Det är bara att inse och de är värda en god ålderdom. De kämpar i hela sitt liv för att vara oss till lag. När de sedan blir gamla, är det vårt ansvar att se till att de får det så bra som möjligt.

När blir hästen gammal?
Men när blir hästen gammal egentligen? Jag har försökt att få fram siffror på hur gamla hästar egentligen blir, men det är inte lätt. Är mina hästar ”gamla” när de är tjugo, eller trettio? Vissa ålderstecken dyker upp redan på vissa femtonåringar, medan det också finns hästar som är tjugotre som inte har några nämnvärda tecken på att kroppen säger att den känns gammal.

Vi bestämmer inte allt
I hästtidningar kan vi ofta läsa om halvbloden som går bort. De är ofta tjugo plus någonting, lite mer sällan tjugofem plus. Olika raser och olika individer åldras olika. Det verkar ställt utom allt tvivel. En shetlandsponny har bra mycket större chans att bli gammal än ett fullblod. En del hästar är också friskare än andra, och blir därför äldre. Andra hästar har genetiska defekter och drabbas av sjukdom. Det är därför omöjligt att säga hur länge vi får behålla våra vänner. Att en häst går bort vid sjutton års ålder behöver inte betyda att ägaren eller hästhållaren gjort något fel alls.
Precis som hos oss människor.

Vi kan göra en hel del
Men det finns mängder med saker som vi hästägare kan göra för att få hästarna att bli gamla och få vara friska länge. jag vill gärna flagga för vikten av rätt vård till de gamla trotjänarna. Med ålder kommer också ett stigande behov av bra vård och bra foder.

Var vaksam redan innan något händer. Även om hästen inte visar några tecken på att bli gammal eller inte verkar ha några skavanker betyder åldern i sig en hel del. En bra vård och ett gott foder borgar för hälsa även på ålderns höst. Åldern i sig är däremot ingen sjukdom, och det är viktigt att komma ihåg. Man FÅR bli gammal! ;-

Konkreta tips

1. Tänderna blir sämre. Det kräver tandvård av legitimerad veterinär! Annars kan hästen inte tillgodogöra sig fodret så bra och tunnar ut. I många fall är det tänderna som tar stopp och då är tiden på jorden slut.
2. Var vaksam på hästens vikt. Om en sjukdom uppträder förändras ofta hästens vikt snabbt. DÅ är det hög tid att agera!
3. Lederna blir ofta stelare. Se till att hästen verkligen får röra på sig ordentligt, så länge som möjligt. Skritt håller igång lederna och mjukar upp kroppen.
4. Hästen kan få större problem vid svår värme eller köld. Täcka hästen hellre än att låt den stå inne. Den behöver röra på sig för att matsmältningssystemet ska fungera som det ska, liksom leder och muskulatur.
5. Ge hästen gott om högkvalitativt hö eller silage. Stärkelse är inte bra för äldre hästar och bör därför undvikas. Stärkelse kan trigga och förvärra eventuella sjukdomsbesvär som åldersdiabetes och Cushings. Oavsett om hästen är frisk eller ej så har också den äldre hästen svårare att reglera sitt blodsocker.
Veterinärer rekommenderar hö med höga halter av timotej. Om hästen har svårt att hålla hullet är lucern och olja ypperliga alternativ för att hålla hästen i vikt utan att ge för snabba kolhydrater. Hästen behöver protein och fett. Tänk också på att havre innehåller en hel del stärkelse. Hö är grunden och ger en jämn blodsockernivå under hela dagen, liksom en bra motion för den känsliga magen.
6. Var extra noga med avmaskning på gamla hästar.
7. Rid gärna den gamla hästen! Det håller dem unga och de har tonvis med kunskap att förmedla till gammal som ung. Men tänk också på att när hästen blir gammal tappar den också muskler. Kolla att sadeln verkligen passar.
8. När hästen blir än äldre är det dags att fundera på om hästen verkligen ska stå i en box. De många timmarna i stillastående läge gör musklerna svaga och lederna blir stela. Då kan hästen få mycket svårt att lägga sig ner för ordentlig vila, och få än mer problem att komma upp. Försök åtminstone att ha en så stor box som möjligt och om det finns möjlighet är någon typ av lösdrift/gruppbox där hästen kan röra sig fritt hela dygnet att föredra. Kylan gör mindre än stillaståendet och kan lätt avhjälpas med ett bra täcke.

P.S På Kentucky Equine Research arbetar man för fullt med att lära sig än mer om den äldre hästen. Där jobbar Robert Holland, PhD och författaren till den läsvärda boken ”Understanding the Older Horse. ”

 

Signerat exemplar av Bästa Hästägaren!

Bästa läsningen! Det här är faktaboken för alla som vill bli en bättre hästhanterare och hästhållare, för alla som tycker att hästar har rätten att må bra och trivas i sin tillvaro och för alla som vill förstå hästar bättre! Leveranstid 3-4 dgr. Frakt ingår.

197,00 Skr

av

Cushings hos häst (PPID)

ppid.jpg

PPID, eller som det förr benämndes – Cushings syndrom,  är ett hormonstörning som kan dyka upp hos människor, hundar och hästar. Det är främst äldre individer som drabbas. Hos hästar är det vanligast att problemet dyker upp vid 17 års ålder eller senare.

PPID hos häst
Cushings handlar om en ämnesomsättningsstörning och är därför en sjukdom att verkligen ta på allvar. Det kan däremot vara svårt att se att hästen har PPID  inte minst på grund av att syndromet utvecklas långsamt och att det kan vara svårt att avgöra om andra orsaker ligger bakom. Det är inte helt ovanligt att PPID förväxlas med EMS till exempel, en annan ämnesomsättningsstörning. Här kan du läsa om skillnaden.

Vanliga symptom vid Cushings:
– fång
– hästen fäller ingen päls efter vintern
– hästens fäll är långhårig men matt och gärna lockig
– hästen drabbas viktnedgång trots full aptit och bra foder
– Fettansamlingar på halsen och ovanför ögonen (i groparna)
– hästens vikt förändras. Den kan antingen förlora i vikt (muskler) alternativt bli fet.
– ökad törst och aptit
– ökad urinering och hästen svettas lättare
– hömage
– dålig ryggmuskulatur
– sämre immunsystem – vilket ger upphov till fler infektioner än hos en frisk häst

Orsak
Orsaken till PPID är att hypofysen av är ur balans. Det påverkar mängden kortisol i blodet. Kortisoltillskottet blir överdrivet och halterna därför onormalt höga. Orsaken till det är i sin tur att produktionen av dopamin är stört och inte längre fungerar som det ska.

Undersökningar visar att det är vanligt att Cushings orsakas av en tumör. Tumören sitter då oftast i själva hypofysen men kan även sitta i binjuren. Även yttre slag och genetiska faktorer kan ge upphov till syndromet. Eftersom orsakerna liksom symtomen kan variera i det oändliga, har tillståndet begreppet syndrom, och inte sjukdom.

Cushings’s kan leda till insulinresistens. Det ställer än högre krav på behandling av hästen.

Ställa diagnos
För att ställa diagnos på Cushings krävs ett test av hästen. Då injiceras kortison. Därefter undersöks om kroppens egen produktion av kusinen kortisol automatiskt sänks av tillskotten. Hos en frisk häst gör den det, men hos en häst med Cushings fortsätter hypofysen signalera för produktion av kortisol. Det går även att undersöka hästen via urinprov.

Livslång medicinering
En obehandlad Cushing’s leder till förtida död. Men tack vare modern forskning är Cushing’s inte längre livshotande, även om hästar med Cushing’s inte alltid blir fullt så gamla som sina friska kamrater. Det går att medicinera så att ämnesomsättningen blir bättre, precis som man gör vid diabetes. Men det går inte att bota sjukdomen. Sjukdomen är degenerativ, och blir alltså sämre med åren vilket leder till att medicinen ofta måste ställas om.
Den bästa medicinen lär bygga på en serotoninblockerare som ges dagligen resten av livet. En annan vanlig medicin är en dopaminmedicin som faktiskt tagits fram till Parkinsonsjuka. Medicinen säljs under namnet Pergolid. Denna medicin ges en gång om dagen.

Numera är det inte särskilt dyrt att medicinera med Pergolid. Det kostar ett antal hundralappar i månaden, men med tanke på hur dyrt det ändå är att ha häst, är det här en kostnad var och en som har en egen häst borde kunna betala för att hålla sin häst vid god vigör. Det finns biverkningar, men de brukar sällan vara svåra. Däremot är det tyvärr inte alla hästar som svarar bra på behandlingen, även om de flesta gör det.

Foder till en häst med PPID
Det är också extremt viktigt att hästen får en god foderstat som hjälper till att hålla sockerbalans och ämnesomsättning i balans. Det minskar symtomen och risken för fång. Fången kan annars bli slutet för hästen. Fodret får gärna vara E- och C-vitaminrikt och vara en GI-låg kost utan socker. Hö är den sanna grunden och gärna i många portioner om dagen för att hålla blodnivåerna så jämna som möjligt.

Det sägs att munkpeppar kan visa på goda effekter. Munkpeppar är en ört som växer runt medelhavet och som påverkar hormonbalansen i kroppen. Det används vanligtvis som ”lugnande” för ston som får stora humörsvängningar och hingstar. Det är dock omtvistat om det ger en effekt på Cushing’s. Forskning pågår dock i ämnet och vissa menar att munkpeppar tvärtom kan förvärra symtomen.

Vård av häst med PPID
En häst som har Cushing’s behöver vårdas extra noga. Tänderna och hovarna behöver kollas med jämna mellanrum så att hästen har en sund mun och inte utvecklar fång. Det är också viktgt att klippa hästen om den får problem med pälsen. Den naturliga pälssättningen är gärna ur spel och med en tjock päls under sommaren är det svårt för hästen att få i sig tillräckligt med vätska. En av symtomen är just att den också dricker mycket och svettas mer, och med en lång päls blir vätskehalten omöjlig att hålla med en varm och tjock päls.

Med tiden kan också hästens nedsatta immunsystem påverka allmänhälsan. Svåra inflammationer från små löjliga sår, svamp och andra hälsoproblem är ofta ett biresultat av den dåliga ämnesomsättningen. Det gäller därför att vårda en sådan häst lite extra noga i alla avseenden.

Personliga erfarenheter

Jag har personligen upplevt PPID på två hästar. En var helt uppenbar, med en häst som fick långa hår och återkommande hovbölder. Hon föll ur i musklerna, men blev istället bukig. På denna häst orsakade sjukdomen indirekt hennes död, då hon inte kunde behandlas med kortison vid en skada, något som gjorde att alternativen till behandling blev alltför få. Vi fick låta henne gå, men hon kunde leva med PPID i fem år med den hälsan då den aldrig utvecklades fullt u. Just detta kunde vi hålla i schack. Den andra hästen hade troligen PPID. Här hjälpte ingen behandling. Vad vi än gjorde höll fången i sig och vi fick skicka även henne till änglarna. Det är alltid individuellt hur sjukdomen utvecklas sig och hur svår den är att bemästra och mildra symtomen på. Så mitt varmaste råd till alla som misstänker att en häst kan ha PPID – ring veterinären och be om att hen tar tester på hästen!

Mer information går bland annat att få på:
http://www.laminitis.org/cushings.html
http://www.thehorse.com (sök på cushing’s – det finns ett antal artiklar här).

 

omslaget2