forskning

av

Tvärvetenskapligt forskningsprojekt om kommunikation

Fick hem tidningen ”Forskning om Funktionshinder pågår” i brevlådan. Det är en liten tidning som publiceras av Uppsala Universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Däri finns många guldkorn för den som är intresserad av habilitering och rehabilitering i allmänhet. Senaste numret ger också en hel liten diamant om ridning och habilitering för barn i synnerhet. Nu ska nämligen forskare från flera olika forskningsfält tillsammans undersöka hur barn och hästar kommunicerar – och hur båda parter bemöter och upplever varandra och hur interaktionen fungerar.

Det här är mumma för en person som jag som i praktiken har sett det fantastiska i när ett barn med funktionshinder får kontakt med en häst. Det går nästan att ta på kommunikationen mellan dem, och det är ett fascinerande fenomen. Det verkar den språkforskare, den sjukgymnast och den etolog som startat projektet också göra. De vill utifrån två olika perspektiv – ett etologiskt och ett lingvistiskt perspektiv – undersöka hur interaktionen fungerar och utvecklas i praktiken. Det betyder observation av både hur barnen agerar och hästarna.

Med det blir de banbrytande inom forskningsfältet som det ser ut idag. Forskningsprojektet heter ”etnicitet och människa-djur kommunikation. En analys av barns och ungdomars kommunikation med hästar vid hästunderstödd terapi”. Som namnet avslöjar kommer också en observation hur olika barn från olika kulturer interagerar med hästen. Det har tidigare visat sig att kulturer också för med sig ett visst synsätt på djur, som till exempel hästar.

Syftet med projektet är att bidra med verifierad kunskap för alla de eldsjälar som arbetar med hästunderstödd terapi. Än så länge är dessa personer ganska få, men jag hoppas också att en sådan här typ av forskning verkligen också kan generera ett större intresse, och en större förståelse, för alla de dimensioner som utvecklas i interaktionen mellan barn med funktionshinder och hästarna. Jag är övertygad om att det gör gott för båda parter, och jag hoppas givetvis att resultatet visar det i forskningsstudien. Än så länge är forskningen i sin linda. Jag återkommer med mer info när resultaten börja komma in.

 

av

Goda vänner och lång utevistelse kan göra under

Det är ett stående tema här på min blogg – att det är vi människor som dikterar hur bra en häst har möjlighet att må och hur trevlig den är att hantera och rida.  När det finns problem i relationen mellan häst och människa är det inte hästens fel, utan det ligger alltid något bakom detta problem. Allt handlar om perspektiv. Är det hästen som inte fogar sig, eller ger vi helt enkelt inte hästen chansen att må så bra att den också kan vara i harmoni och i balans. Harmoni och balans ger förutsättningar för både människor och djur att bete sig på ett bra sätt gentemot andra. För mig är svaret givet, och det är roligt att se att forskningen alltmer entydigt visar på att detta är ett faktum.

Ett av de stora grundproblemen för hästar i människans värld är att de inte får sina grundläggande behov tillfredsställda. Här talar vi om långa mattider, mycket rörelse i frihet och möjligheten att få tillbringa sin tid i flock. En av raden av aktuella studier är den här som nyligen publicerats som är relaterat till detta finns beskriven i Hästfocus. Forskarna har här låtit ett ganska stort antal hästägare fylla i en enkät angående beteendeproblem hos deras hästar och hur hästarna hålls. Det skrämmande med den studien är i mitt tycke att så många av hästarna uppvisar aggressivitet och icke önskvärda beteenden i allmänhet. Över hälften har angivit att hästarna uppvisar stress. En tredjedel av hästarna angavs vara aggressiva och en femtedel av hästarna uppvisade klassiska stereotypa beteenden.

Det intressantaste i studien är inte dessa skrämmande siffror, utan att forskarna också ställt problemen i relation till den hästhållning hästarna stått under. De har tittat på uppstallningen och gruppsammansättningen hos alla dessa hästar som undersöktes. Och svaret är entydigt – mer tid i stallet gav större beteendeproblem. De kikade också på flockens sammansättning för att se om det påverkade hästarnas beteende. Javisst gjorde det det….. bra kompisar i hagen ledde till mer lätthanterliga hästar. Med tanke på hur många hästar som hade beteendeproblem, måste detta vara en lyx då som är få hästar förunnat….?

Vad enkelt det därmed skulle vara att få hästar lite mer lätthanterliga, lite mindre stressade och lite mer i balans. Lång utevistelse med goda vänner kan göra små under.

av

Sto eller hingst eller både och?

Allt är inte som det ser ut att vara. Det dyker ständigt upp märkliga ting som visar att den gamla devisen stämmer, även i den fysiska världen. Nu har ett sto i USA visat sig vara – en hingst! Inte heller är det ett aprilskämt, utan fakta.

Ägaren trodde hon köpt ett sto men fick problem med att stoet envisades med att klättra på de andra stona i hagen. Efter undersökningar elfter en trolig tumör som skulle kunna ställa till med hormonsvängningar upptäckte veterinärerna till sin förvåning testiklar inne i buken. Så, stoet var en hingst och beteende mer än naturligt.

Det här har triggat forskare att studera hur det här har uppkommit. Generna från modern har enligt resultaten åstadkommit detta, och det finns alltså fler sådana här så kallade pseudohermafroditer. Lustigt namn, en hermafrodit som inte är en hermafrodit. Nåväl. Naturen spelar oss ibland ett spratt. Stackars hingst bara. Den har ju ingen dingelidong, om den i övrigt fungerar som ett sto. Hmmmm. Knepigt värre, men ingen är ofelbar. Inte ens Moder natur.

Det där med gener fascinerar. Tänk så många molekyler som ska hakas på i rätt ordning för att allt ska bli korrekt. Det är snarare helt otroligt att det blir så rätt det kan bli och så sällan blir fel.

En något utförligare rapport om stoet som är en hingst kan du läsa om i Hästfocus

av

Säg mig hur din häst står i stallet, och jag ska säga dig hur den mår….

Nu håller forskarna på med en extremt intressant forskningsstudie som jag tänker följa mycket noga! I det välrenommerade centret för beteendevetenskap hos hästar i Rennes har man nyligen kommit fram till att hästens position, tillika beteende, kan avslöja vad som är fel på den! I alla fall om den har kronisk smärta eller om den lever under icke-hästvänliga betingelser.

Det här är en mycket intressant och viktigt forskning för alla som vill hästens väl. Om vi vet hur en häst beter sig i stallet och vilka faktorer som kan utlösa beteendet, så kan vi också avslöja något som hästarna förut inte har kunnat berätta för oss. För vi tror ofta att en häst som biter i stallet, eller en häst som står väldigt stilla på ett särskilt sätt mer indikerar att de vill något. Vissa tycker till och med att den bitande hästen är dum. Men kanske är det mest ett uttryck för att något annat, till exempel att de faktiskt har ont, eller mår dåligt på något annat sätt.

De flesta av oss med vana av hästar kan snabbt läsa av en förändring hos hästen. Särskilt när hästen blir stressad. Det är ett av de viktigare medlen när det gäller att desensetise en häst, det vill säga vänja den vid saker som den från början tycker är obehagliga eller till och med läskiga. Det är genom att balansera på det godtagbara vi snabbt kan få en häst att förstå att en sadel är okej. Det är också ett mycket bra medel för att hantera en häst säkert. Men den stadiga inre stressen, som vi vet att hästarna utsätts för i vissa fall, har varit klart svårare att läsa av.

Nu kan det alltså bli möjligt, att genom att läsa av hästens normala position i stallet och hur den relaterar till sin omgivning, avgöra om den är stressad eller avslappnad och tillfreds. Jag har träffat folk som kan avgöra detta och det ska bli intressant att se om det finns forskning som backar upp det. För visst går det att läsa av en häst även i vila. Den första gången jag råkade på det var en hovslagare som kom in och frågade vad de gjorde åt en hästs problem (som han specificerade noga utan att ha sett hästen förut), trots att den stod och sov i stallet och hade täcke på sig! Jag kände hästen väl och visste precis att han hade rätt, men jag blev helt stum. Jag har också träffat på många andra sedan dess som kan ”konsten”, och nu kommer vi andra, som inte är lika bra på att läsa av djuren på det sättet, kanske också att kunna upptäcka det som förut legat dolt i en kroppsposition.

En häst i ett stall har mer att berätta än vad man kan tro.

Studierna i Rennes, som leds av PhD Carole Fureix, är helt klart i sin linda. Än så länge finns inga definitiva besked att komma med, men forskning har ändå visat att vissa positioner och vissa beteenden utlöses av stress, dålig miljö och ohälsa.

Tänk vilken revolution det här kan bli vad gäller djurskyddet! Om ett antal hästar i ett stall beter sig på ett sådant sätt som avslöjar dålig hästhållning, räcker inte stallets mycket korrekta dimensioner och välsopade stallgång långt. Då är det något fel på en mycket viktigare punkt – ett fel som ligger i hästens synvinkel och inte enbart i mätbara metoder…..

Jag hoppas verkligen kunna skriva vidare om detta framöver och kommer hålla koll på forskarna i Rennes. Var så säker.

Vill du läsa mer om Fureix’ forskning så klicka här.

av

Mr. McAllen – en karl med forskning som grund

Så fann jag honom till slut – mannen som verkligen pratar om hästar utifrån hästens synvinkel. Det skedde av en slump, då jag kikade in på Tidningen Ridsport. I den här artikeln nämner tidningen att hästtränaren och beteendeforskaren Dr. Andrew McLean ska föreläsa på årets stora internationella forskningskonferens på SLU.

Och jag visste direkt att det var honom jag letade efter – jag kunde bara inte komma på namnet när jag letade runt på webben. För jag har läst om karln förut och fann honom mycket sympatisk, kunnig och intressant. Nu har jag kikat in på hans hemsida – en mycket utförlig hemsida om vad som är de viktiga principerna i ridning och hantering.

Och – det bästa av allt! Han understrycker vikten av att ge eftergift och konstaterar att det inte finns några dumma och elaka hästar! JIPPIIIIII! Äntligen säger jag bara, äntligen! Jag kommer här på bloggen att skriva om hans forskning och hans metodik som bygger på vissa grundprinciper. det är för bra för att låta bli.
Under tiden går det att kika in på Andrews hemsida

av

Vita hästar får mindre bromsar

Har du en vit häst? Då kan du känna dig lugn för att den slipper en hel del bromsar och annat otyg som mörkare hästar får.

Känsliga men vackra
Vita hästar anses i allmänhet känsligare. De får lättare malignt melanom, problem med synen och har svårare att överleva i det vilda. Det har dock inte hindrat de vita hästarna från att uppskattas högt av människor. MÄnniskor är svaga för vita djur – vita tigrar, vita älgar och vita elefanter ses som heliga. Kanske helt enkelt för att de är så enastående vackra och ovanliga?

Varför mindre bitna?
Anledningen till att hästarna inte får så många otyg på sig är att de små bitande djuren använder ljusets reflektion som ett medel för att hitta djuren. En viss reflektion ger att det är ett pälsbärande och gott djur. Men de vita hästarna reflekterar inte alls ljuset på samma sätt, och undslipper av den anledningen många broms. Det är bra, för de vackra vita hästarna måste ju ha en fördel i livet framför sina kamrater – förutom att de faktiskt borde klara sig bättre en sådan vinter som 2009-2010 då, när de knappt syns alls i de meterhöga drivorna som finns i hela Sverige.

Rapporten går att avläsa här

av

Hästen ser bra i mörker

När mörkret faller får våra stavar i ögat svårt att fånga upp tillräckligt med ljus för att vi ska se klart. Det gör det svårt för oss att lokalisera oss i mörkret. Därför tycker inte heller alla om mörkret. Då tänder vi gärna ett ljus.

Vår begränsade syn under natten beror på att vår näthinna är fylld med fler tappar än stavar. Där tapparna ser färger, gör stavarna det möjligt att se med begränsat med ljus. Hos hästen är det precis tvärtom. För våra ädla flyktdjur är det viktigare ATT se vart man går, än att se vilken färg något har.

Forskning har visat att hästens nattseende är mycket väl utvecklat. Studier på mustanger i USA har visat att dessa vilda djur gladeligen galopperar i den mest otillgängliga terräng under natten, även då månen inte skiner utan endast stjärnorna finns till hjälp. De kan även se stora och medelstora objekt utan problem, även om ljuset är riktigt dåligt.

Vad skönt för alla oss som funderar på om hästen kommer att snubbla i mörkret. Det kommer den inte – i alla fall inte om den har normal syn. För den ser utmärkt även i mörkret.

Reference: Hanggi, EB, Ingersoll, JF, (2009). Stimulus discrimination by horses under scotopic conditions. Behavioural Processes, 82(1), 45-50. DOI: 10.1016/j.beproc.2009.04.009

av

Hästens syn – färger

Vår syn bygger i grunden på att ljus fångas upp i ögat. Strålarna fångas upp av tappar och stavar, synceller som sitter i ögats näthinna. Tapparna är ansvariga för att tolka vilken färg ett objekt som vi tittar på har. Hos människor finns det tre typer av tappar – de tolkar rött, grönt och blått och deras gemensamma tolkning ger regnbågens alla färger, och jordens alla nyanser som vi är vana vid att se dem.

Hästens syn är på många sätt olika människans. Ett av de områden som skiljer sig är färgseendet. Till skillnad från människans tre tapp-typer har hästarna endast två typer av stavar. Det skapar helt andra färger än med tre typer av stavar. Det gör också att vissa färger, som vi anser framträdande, inte alls anses som något särskilt för en häst. Ett sådant exempel kan vara rött, även om forskarna än så länge är något osäkra på det.

Carroll, J.; Murphy, C.J.; Neitz, M.; VerHoeve, J.N.; and Neitz, J. (2001) Photopigment basis for dichromatic color vision in the horse. Journal of Vision, 1(2), 80-87, 2001.

 

omslaget2

av

Hästar har tjänat mänskligheten i 5 500 år

I Kazakstan har man hittat fynd som visar på att hästar använts av människor i 5 500 år. Det blir många år i människans tjänst det. Den kunskap som BORDE ha utvecklats med tiden verkar ibland ha gått väldigt ryckigt. Mycket har tappats, fått snappats upp igen, för att sedan åter gått bort.

Men vi kan tacka hästarna för det liv vi lever idag. Utan dem hade inte stora nationer skapats då stäckorna varit alltför långa för mänskliga fötter. Vi hade heller inte kunnat utveckla plogen och kunnat dra och släpa och åstadkommit så mycket som vi kunnat. Hästen har varit en förutsättning för samhällets utveckling.

Idag ses hästen ofta som My LIttle Pony. Det är något litet sött djur som ska månas om och vårdas som en docka. Att den ska månas om håller jag verkligen med. Men på ett respektfullt sätt. Kan vi säga ett ”vuxet” sätt? För en häst är ett fantastiskt djur och med fantastiska förmågor som vi inte har. Se det fattade man i Kazakstan – för femtusen femhundra år sedan….

av

Kortinfo om forskningsrön om rollkurens bieffekter

Forskning om fysiska bieffekter av hyperflexion:
Denoix (2006)
Hyperflexion places stress
on the intervertebral discs, in the nuchal area and at the withers that may cause pain in
horses with pre-existing conditions. Despite the temporary airway convolution and visual
impairment, horses may habituate to intense exercise with prolonged hyperflexion.

Heuschmann (2006)
Hyperflexion contains an aggressive component that
could have a negative effect on a horse’s movement compared to the acceptable and wellproven low-deep-and-round (LDR).

Rodin (2008)
this method puts tension on the dorsal neck muscles
and the vertebral column. If hyperflexion is practiced such that the horse’s nose is directed to
the sternum, the horse shows a broken neckline, a strongly (though incorrectly) raised back and a straight croup (Heuschmann, 2006)3. The trailing of the hind legs can be explained by
the fact that the dorsal fascia connect with the large muscle groups of the hind limbs.

Psykologiska effekter av hyperflexion:
Von Borstel (2007)
Hästens etologiska behov hämmas samt hästens välbefinnande kränks. (fritt översatt).

McGreevy &
McLean, 2007
If the horse has been forced to show this flexion by rein tension or resistance from the rider’s
hands when it attempts to extend its neck, it can do nothing more to relieve itself of the
pressure in its mouth. This leads to deficits in training (i.e., the quality of the slow/stop/stepback
response declines), subsequent conflict behaviours that result from the confusion and
possibly learned helplessness where the animal superficially tolerates pain.

Von Borstel et al. (2009)
En undersökning där hästar ovana vid rollkur själva fick välja mellan hyperflexion och normal ridning gav intressanta resultat.
– de flesta hästar valde att undvika den väg som gav rollkur
– När de utsattes för rollkur skedde följande:
a) ryttarna drev hårdare för att få fram hästen, vilket antyder att hästarna bjöd sämre. Tolkningen av detta är att hästarna dels hade svårare att röra sig på grund av hållningen, dels hade motstånd mot att gå framåt då de inte såg något. Det kan också ha varit att den hårda handen som satte dem i rollkursposition gav signal om stopp för hästen.
b) svansarna viftade oftare och mer frenetiskt
c) fler hästar öppnade munnen under ridningen
Resultatet antyder, enligt Von Borstel et al. att hästar som är ovana vid rollkur ser metoden som obehaglig och också gör dem ängsligare och därmed farligare att rida.

Annan forskning som visar på bieffekter:
· airway convolution; additional to that described in all bitted horses by Cook (2000)
· visual impairment :hyperflexion severely restricts the horse’s vision in the direction of travel (McGreevy, 2004)],
· learned helplessness (Hall et al. 2008) by possibly making the horses completely dependent on their riders for directing them
· confusion caused by violations of the basic principles of leaning theory (McLean et
al., 2006).

Mer info?
Kika gärna in på nedanstående sida: