För en dressyrnörd som jag är det inte så intressant om hästen gör en halt när vi begär det eller inte, inte heller en galoppfattning. För en dressyrnörd som jag blir det istället HUR som är det riktigt viktiga. För jag vill inte ha en häst som ”snällt” stannar trots att den är helt i obalans, som tappar bakbenen och som får all vikt på frambenen när den stannar och som jag får ta i tyglarna ordentligt för att stanna, inte heller en galoppfattning som innebär att hästen springer in i galoppen från en slängtrav. Vad ska jag med det till, liksom?

Att det går att stanna och att det går att mana på hästen i galopp, det är något som de flesta klarar av ganska snabbt. Konsten ligger i att kunna göra det i balans, mjukt och fint  och i samspel på ett sådant sätt att hästen kan ta i från bakbenen hela vägen fram till öronen utan att få en spänning i kroppen. Det är det som är dressyr för mig – att träna på HUR hästen arbetar under oss, inte bara ATT. Kanske därför jag aldrig pratar om lydnad hos hästen?