Jag stöter ibland på folk och inlägg på webben som kommit fram till att det där med att rida hästar mer eller mindre är djurplågeri. Det gör mig något konfunderad när så kallat hästfolk säger detta, då min erfarenhet är bra mycket annorlunda. Det går inte att undvika att i så fall fråga: varför tycker inte hästen om att bli riden? Så jag ställer då faktiskt tvärtomfrågan mot vad de som säger att hästen inte vill bli ridna. De frågar nämligen varför hästar vill bli ridna (det är onaturligt och skadar… ). Men det är vår skolgång också, liksom vårt bilkörande, dataarbete etc. etc.
Vissa berättar glatt att hästen fått nog: den kommer inte in från hagen, eller låter sig inte sadlas, eller ”dör” under ryttaren, eller springer iväg, eller sparkar eller…… massor med symtom dyker upp. Och slutsatsen blir: hästen vill inte bli riden. Och den tar skada av det. Jo – vissa hästar skadas uppenbarligen av ridning (läs taskig ridning och taskig hästhållning). Men för mig är slutsatsen lika knasig som att konstatera att människor inte vill jobba. Vissa gör det uppenbarligen inte, av olika skäl. Men varför vill de då inte jobba? (Att ha ett förvärvsarbete är för övrigt också väldigt onaturligt…).
Min fråga baseras på ett enkelt antagande: Hästar gillar att jobba med huvudet och med kroppen. Precis som de flesta människor. Det är jag helt övertygad om. Hästar har en vacker insida och en, utifrån sina mått, bra hjärna som både vill och behöver jobba. Det gör även deras kroppar. I en aldrig så naturlig tillvaro har nog hästar i gemen det ganska så trist. De har inga utmaningar i livet om de bara går i en hage och ”skrotar”. Vissa leker och håller igång, men andra vissnar betänkligt när de bara får vara i en hage. Vi serverar dem allt. Deras ”naturliga” vandringsbeteenden begränsas av två mycket enkla saker: de kan inte, och de behöver inte. De kan inte för att ett staket finns i vägen om de skulle få för sig att vandra som de är födda till. De behöver inte för att maten och vattnet serveras dem, och inga faror dyker upp i deras värld. Till det kommer det faktum att hästar är födda till att vara en del av en jobbande flock och är lätta att samarbeta med.
Om de då inte gillar att vara med oss och arbeta med oss så är det något vajsing som inte fungerar eller som blivit fel på vägen. Det gäller inte minst om de inte gillar att bli ridna. Så då måste jag ju ställa mig fler frågor (många frågor blir det för den som vill förstå). Några av dessa är:
– Har hästen ont?
– Passar utrustningen?
– Är ridning förknippat med en otrevlig upplevelse och i så fall varför? (tvång, smärta, monotont jobb, obalans i kroppen pga ryttarens sits eller ojämn muskling, en olycka etc. etc). har den helt enkelt lärt sig att ridning är pest?
– Vill den som rider på hästen verkligen rida på hästen, eller är de rädda, ovilliga att rida (även om de intalar sig något annat?), tjuriga människor kan till exempel förstöra den mest ambitiösa häst. Och jag förstår hästen! Vem vill jobba när arbetskamraterna suger?
– Är hästen tränad för uppgiften. KAN den utföra det som begärs av ryttaren när den rids? Det gäller både mentalt – det vill säga att den lärt sig det som ryttaren vill signalera och fysiskt. Oroväckande många gånger är nog hästen helt enkelt inte redo för att ridas, eller i alla fall inte ridas på det sätt som ryttaren ville innan han eller hon bestämde sig för att hästen inte ville bli riden. En häst med hängmatta till rygg och med dåliga muskler har ju inte precis styrkan och förmågan att bära sin ryttare heller. klart det blir otrevligt!
Min övertygelse är att en häst med en ryttare som den tycker om och som ger tydliga och lätta signaler, med rätt utrustning som sitter bekvämt, och som är rätt tränad för uppgiften där hästen steg för steg utvecklats för det som den utför också är en häst som tycker om att bli riden. Det är deras träningspass, deras meditation där knopp och kropp får sitt. Det är lätt att säga att hästen inte vill. Det är bra mycket svårare att klura ut: varför?
Busenkelt! 