Medicinen i brevlådan

Tidningen Ridsport skriver i veckan om att det numera går att få hem receptbelagda mediciner i brevlådan. Det är företaget Apovet AB som erbjuder tjänsten. Enligt uppgift ska det kosta 36 kronor att få medicinerna hemskickade och leverans ska ske dagen efter beställningen. Beställningen sker av veterinär.

Eftersom jag under senare tid fått fara till Apoteket (läs flera!) ett antal gånger, tycker jag att det här verkar toppen! Är det någon som provat och vet om det de facto fungerar också? Hästen kan ju inte vänta på medicinen om det är akut, så det där med leveranstiden är ju lite viktigt.

Referenser:

Tidningen Ridsport

Apovet

Subjektiv syn på konfliktbeteende

 

Hur tolkar vi en situation där en häst gör motstånd mot en människa som hanterar den? Det har ett team av forskare med Sara Nyman i spetsen försökt att ta reda på. I en studie lät de tränare, veterinärer och domare se på när en häst (filmat) longeras. De skulle sedan gradera hästens motstånd, eller konfliktbeteende, och sedan också beskriva vad det var de såg egentligen.

Resultatet är intressant. Tränare tyckte att konfliktbeteendet var mindre ”illa” än de andra grupperna, i alla fall i allmänhet. De olika grupperna, och individerna med för den delen, beskrev också samma situation på väldigt olika sätt. Där en nämde att hästen inte accepterade bettet tilräckligt väl, sa en annan att det hårda trycket i tömmen ledde till spänningar i hästen. En tredjedel av de intervjuade argumenterade för att det var hästen eller utrustningen som skapade konfliktbeteendet. Intressant! Det betyder att två tredjedelar faktiskt inte gjorde det. 

I slutsatsen som Nyman ger av sin studie talar hon om  att en ökad kunskap om inlärningsteori skulle vara nyttig ur ett djurskyddsperspektiv…..

Ett längre utdrag ur studien kan du läsa här

Tips: intressant debatt om etik

En intressant debatt om etik har blossat upp på tidningen ridsports hemsida.

Följ den gärna, och kommentera du med!

Det här är det viktigaste av allt – vilka etiska ställningstaganden ligger som grund för vår tillvaro med hästar?? En viktig fråga som alltför många glömmer. Detta ställningstagande är så viktigt för det ger sedan också ramarna för vad vi tycker är rätt beteende när vi tränar och hanterar hästar. Många verkar inte ens reflektera över det här – och då kan det gå käpprätt åt pipan, vilket alltid drabbar hästen och ibland även människan.   

Själv ställer jag mig frågan – vilken värld vill jag leva i? Jag kan själv styra över en del av tillvaron, även om världen är en orolig plats som påverkar oss mycket. Den är inte alltid snäll, och väldigt sällan rättvis. Men vi kan själva välja, när det gäller tillvaron med häst, hur den ska vara. Det lilla kan vi göra. Här är det vi som individer som sätter agendan, vilket också ger oss ett stort ansvar. Hästen har inte valt oss, vi har valt att vara med den (snott från Felicia på Lilla Hästskolan, men säger allt tycker jag!)  

Mitt svar om mitt eget etiska ställningsstagande är att jag vill leva i en värld där individen respekteras som hon är, men där det också finns grundramar som vi verkar utifrån så att anarki inte råder. Grundramarna jag hari hästvärlden handlar om säkerhet i första hand. Hästar får bara inte meja ner mig, de får heller inte dra iväg i snöret, och ingen i ett ekipage får gå fortare än vad den andra godkänner. Inom dessa ramar kan jag och häst laborera fritt och leka och utvecklas vidare.

Ömsesidig respekt, lekfullhet, att främja intellektuell och fysisk utveckling för båda parter, integritet och samhörighet är för mig det som känns allra viktigast. Det ska vara kul att vara med häst, det ska vara kul som häst att vara med människa. Både hästar och människor måste respekteras och ibland handlar det om en jämkning om båda parter inte kan få allt. Men det kan vi ofta i alla fall. Hästar kan få bra liv och leva gott, samtidigt som vi kan dra nytta och glädje av dem som individer och stolta springare. Men det kräver som sagt att vi tar en aktiv ställning i vilka etiska regler som ska finnas.

När hjälpen inte kommer som den ska

Det är inte allt för ofta jag hinner läsa andras bloggar. När jag väl gör det rycks jag med i de livsöden de berättar. Här är en historia om hur fel det kan bli när vi söker hjälp. Jag tar givetvis historien för sann ur hästägarens synvinkel. Vad Strömsholms veterinärer skulle säga, det är en annan sak.

Vi älskar våra djur och kämpar för deras ve. Det är så otroligt viktigt för oss och djuren att vi, när allt går överstyr, får den hjälp vi behöver. Bara för någon dag sedan ringde jag själv i förtvivlan efter hjälp till mina distriktare. Mitt distrikt är begåvat med folk som förstår och jag har också alltid fått den hjälp jag har behövt på klinik. Jag fick den handfasta och goda hjälp jag behövde. Än en gång. Jag hoppas det alltid kommer vara så.

För å andra sidan har jag upplevt att andra inte alltid fått det. Den story jag länkar till är en sådan story. En historia om en häst, vars diagnos aldrig ställdes, och som kanske inte fick den hjälp den hade kunnat få. Kvar står en ägare med tusen och en frågor, och ett grimskaft. Hästen går på de evigt gröna ängarna. Kanske ser han mina vänner, denna Zvensson Svensson som troligen borde fått sig en chans att repa sig under professionell omsorg.  

En tanke till alla er som känner er lämnade när livets kaos dyker upp på er dörr. Och till er andra – en vacker dag är det er tur. Plötsligt händer det, som inte får hända. Och då behöver vi superproffs som hjälper oss!

Samtidigt vill jag skicka ett stort tack till alla fantastiska veterinärer som finns där ute. De jag känner och anlitar har jag en enorm respekt för. liksom för alla de andra som gör sitt bästa varje dag, med kunskap och empati. Vad skulle jag och andra hästägare göra utan er? Tack för att ni finns, för att ni tar över när jag inte längre kan och för att ni alltid kämpar.  Tillsammans har vi vunnit många matcher, och än fler kommer det att bli, även om några matcher går med förlust.

Anders Eriksson-kurs i oktober

Så är det snart dags för kurs igen! Anders Eriksson, mästare i tömkörning och körning, ska lära ut tömkörningens ädla konst. Den 2-3 oktober är det som gäller och alla ni som är intresserade kan läsa mer om kursen, och se hur ni anmäler er på: Lilla Hästskolans webbsida.

Givetvis kommer jag att vara där. Fattas bara annat. Det är alltid lika kul att gå på kurs. Nya insikter kommer och det gäller att plocka russinen ur kakan! Har redan börjat träna lite på det där med att köra på töm igen, för jag inser ju nu att det var väldigt länge sedan jag gjorde detta i någon större utsträckning.

Open Mind-thinking, är det som gäller och som alltid – hundra procent här och nu!

Bästa morotspinnen i världen!

Det finns folk som tjänar pengar på att du och jag vill lära oss mer om häst. Copyrightade namn, patenterade grimmor och verktyg. Vi köper det i tron om att allt ska bli bättre – med kommunikationen mellan människa och häst. Som om det skulle köpas. Men, så ser vi oss lite omkring och inser – att de allra bästa medlem vi kan finna kostar kanske minst av allt. Fantasi, glädje, erfarenhet och inte minst lite kreativitet.

Här är den ”carrot stick” (patenterad produkt om den köps i butik) som jag tycker verkar funka bäst! Håll till godo!

4

Det handlar om att tillåta, inte tvinga

Det går inte fort att lära sig, det blir inga spännande clinics med fantastiskta ”resultat” och hjärnan får fundera många varv innan aha-upplevelserna kommer. Men det här är det normala tempot på Leslies clinics, och den normala stressnivån på hästarna. Så här ser det ut. Jag vet inte vilken häst hon rider, men det spelar mindre roll. Den ser lika cool ut som alla andra hon sitter på, oavsett bakgrund. Hon lever i nuet och så gör hästen. Hon kör med ”release” och inte tvång. Här är videon.