Hästens betydelse

av

The Grand lady Ulla Ståhlberg

Av en tillfällighet, när Kung Bore idag försöker att komma tillbaka genom snöflingor som dalar över nejden och ruggig kyla, trillade jag in på en gammal ”bekantings” hemsida. Det var Ulla Ståhlbergs hemsida, kvinnan som skrev en av de första ridhandböckerna jag någonsin hade i min ägo. Det var boken Känn din häst. Den har faktiskt sålts i 75 000 ex, vilket är ganska mycket för en hästbok. Det verkar vara fler än jag som har den i bokhyllan och hennes betydelse för ridsportssverige lär således vara av största betydelse. För Känn din häst är då inte den enda boken som Ulla skrivit med åren.

Ulla har skrivit en mängd böcker, både för ungdoma och vuxna. Det mesta handlar om hästar i allmänhet, att lära ut ridning, hästarnas historia och böcker om ridning för personer med funktionshinder. Numera har hon sitt eget bokförlag: http://www.kikkuli.com, där hennes böcker går att beställas. Om sin egen bok ”Gör hästar så” skriver hon själv på hemsidan:

Varje gång hästen bär sig omotiverat och konstigt åt måste du tänka dig in i hästen, klargöra för dig vilka instinktiva beteenden som ligger bakom i just den situationen och varför de har framkallats i den miljön. Du måste bli medveten om att hästen inte bara är ett yttre skal, som du säkert liksom de flesta ryttare kan väldigt mycket om, utan att det finns något som är mycket väsentligare innanför skalet.

Hon var redan på 1970-talet ute med en bok om hästens muskler och biomekanik. Det fanns på den tiden ingen bra beskrivning på hästens muskulatur och vad musklerna användes till, förutom i rent vetenskapligt syfte. Idag finns boken enbart ute på CD-rom.

På hennes egen hemsida som du hittar här finns mängder med små inlägg som jag fann mycket intressanta. Bland annat kloka ord från mästare från förr. Bland annat avslöjade hon där att det är mr Caprilli som stått för den lätta sitsen vid hoppningen. Innan hans tid valde ryttarna att sitta djupt i sadeln och luta sig bakåt (!) för att stanna kvar över hindret. Det låter så lagom bekvämt tycker jag.

av

Vågar man sälja en häst?

Det har varit stor turbulens kring vissa hästförsläljningar på senare tiden. Jag har redan innan detta tyckt att det där med att sälja häst låter svårt på alla plan, och tycker det verkar än surrigare efter att ha tagit del av en del tingsrättsdomar som fallit angånde hästförsäljningar.

Välja köpare
Det första jag tänker på vid en hästförsäljning är hur i hela friden jag skulle kunna hitta ”rätt” köpare. Då jag själv inser att jag inte hanterar hästar som alla andra gör är det troligt att vissa av mina hästar skulle reagera kraftigt vid en helt annan typ av hantering. Jag som säljare skulle ju vilja kunna försäkra mig om att hästen får det bra, utifrån den filosofiska aspekt jag har på hästar och den kunskap jag har, förutom då att den får det foder, den skötsel och den uppstallning som behövs för att må bra i övrigt. Men jag vet, av erfarenhet, att många talar väl och sedan håller ganska så tunt. Eller så hör man det man vill höra, och det blir inte rätt ändå.

Flera sätt är bra – men vissa är också dåliga
Missförstå mig rätt. Jag är definitivt ingen petimätermänniska som vill att alla ska göra exakt som jag. Det finns massor med sätt att göra samma sak på, och många av dem är bra. Men det finns många därute som hanterar hästar på ett sätt som jag absolut inte backar upp, utan snarare vänder mig emot, efter att inte minst själv fått en trial and errorperiod som sträckte sig långt in i mitt liv. Jag har sett mycket jag inte velat se och själv gjort en del jag inte skulle göra igen. Och jag vill definitivt inte att mina hästar ska hamna i vissas vård. Så långt är klart.

Attityder
Tänk bara på mamman som skrev i Tidningen Ridsport om rollkuren i stil med att: ”jag kämpar så för hästarna och förser dem med mat och rent hem. Så det är min rätt att kunna hantera och rida hästar precis som jag vill. Lite får de stå ut med.” Eller nu senast när en person skriver i samma tidnings forum att den hoppningsvideo jag skrev om för några dagar sedan där en amerikansk ryttare piskar sin häst tretton gånger för att komma över ett vattenhinder, visar på ett helt acceptabelt handlande. Man vill ju vinna – eller hur?

Attityd
Attityden är inte ovanlig, men likafullt skrämmer den mig. Eller kanske just för att det är så vanligt. Jag må inte kunna stoppa andra från att sälja sina hästar till sådana personer. Men själv föredrar jag att få veta att mina fyrbenta vänner aldrig utsätts för något sådant som ens är i närheten av den behandlingen.

Det är ett ansvar jag som hästägare tycker att jag måste ta för de djur jag själv valt att ta hand om. Det är ju jag som bestämmer vart de hamnar, och därmed också jag som har ansvaret för att det blir så bra som bara är möjligt.

Fel på hästen?
Sedan kommer det där om hästen visar sig ha något fel. Oavsett vad det beror på och hur frisk hästen var när den lämnades över, finns inga garantier att hela affären inte kommer att bli en soppa. I rättsfall finns det hästar som dömts ut och som fått återlösas och som sedan fungerar fint som tävlingshästar igen, hästar som ansetts ha lynnesfel och som därför får återtas – eller säljs vidare. Jag vet inte vilket som skulle vara värst.

Konsumentlagen
Det är också många lagar som ska kännas till för att veta vilken rätt jag har som säljare. Den rätten är ganska liten, medan lagen skyddar köparen. Det är konsumentköplagen alternativt köplagen som träder in beroende på om säljaren är ett företag eller en privatperson. Vid konsumentköplagen är det säljaren som ska kunna bevisa att hästen var frisk när den ”levererades” och det är inte alltid så lätt. Bevisbördan gäller i sex månader.

Men sedan gäller att om säljaren på något sätt kan bevisa att det var fel på varan (jo hästar räknas som vara enligt EU), så kan köpet hävas ändå. Så man får vänta länge för att veta att pengarna är i hamn när man säljer häst som företagare.

Återköpsklausul
Troligen skulle jag använda en återköpsklausul som gör det möjligt för mig som säljare att köpa tillbaka hästen. Det skulle i alla fall stoppa hästen från att bli vandringspokal och stoppa eventuella rättsfall då jag troligen gladeligen betalar (eller i alla fall skramlar fram vad som behövs), bara för att se till att hästens tillvaro blir så trygg som möjligt i det fall en köpare skulle vara missnöjd.

Men då har jag också fått tipset om att man måste sätta upp ett vite som faller ut om köparen inte hörsammar den punkten i avtalet. Annars blir klausulen verkningslös. Så ett sådant skulle med.

Ej skötts
Och hur blir det om jag får återta en icke fungerande, stressad eller på annat sätt dåligt mående häst? Även här vet jag av erfarenhet att det går otroligt snabbt att försämra skicket på hästen. Det kan ta allt från dagar om vi talar om fysiska skador som kan uppkomma vid ridning och hagvistelse eller chockhändelser som förstör en eller flera viktiga delar i möjligheten att hantera hästen.

Snabb försämring
Det tar inte heller mer än ett par veckor att genom dålig vård ge hästen men för livet vad gäller psykisk och fysisk hälsa. Jag har sett hästar som förlorat geisten genom en enda resa, hästar som fått avsmak för allt vad ryttare heter för att den ridits så illa på ridbanan att den helt enkelt inte ville vara med längre, och hästar vars ryggar pajat – men problemet ansågs vara någon helt annanstans. Det har hänt otaliga gånger och är lika smärsamt att vara med om som att läsa om, när folk får ta tillbaka sina kära gamla vänner i ett miserabelt skick. Nej fy, jag vill inte ens tänka tanken faktiskt, att en häst som jag säljer hamnar i det läget. Hur ska man kunna leva med det?

Säljs till kreti och pleti
Ändå säljs djur dagligen till kreti och pleti utan vidare diskussion. Bara folk slantar upp stålers, och ibland tydligen inte ens det. Många gånger verkar det gå bra, men hur många fall finns det, där hästen inte fått det bra?

Det är bara att inse – folk tänker inte som jag. Många anser att ansvaret slutar när man beslutat att sälja en häst och att sedan är det bara att gå vidare. Det må så vara att ansvaret är den nya ägarens, men vem ansvarar för VEM den nya ägaren är och försöker se till att den tar det ansvar som kan läggas på en hästägare?

Vi talar om levande djur, inte cyklar eller bilar. De är kännande, intelligenta och mycket sociala varelser, allt det som jag försöker påvisa här på bloggen. Det är det som gör det så svårt många gånger. För ingenting vad gäller häst, är så busenkelt som man först kan tro. Näe, ibland är det skönt att ha alla hästar hemma….

av

Med hästen känner Petra Nielsen sig hel

Jag blir lite bortskämd med artiklar om hästens betydelse när jag läser Svenska Dagbladet. Det är smått fantastiskt, att kunna läsa om detta i en helt vanlig dagstridning. Nu senast är det en av mina favoritartister, Petra Nielsen, som berättar om hur hästarna lyckats komma över ett missbruk av alkohol – till stora delar tack vare hästarna.

Jag hade ingen aning om att Petra hade problem med spriten, eller att hon var hästnörd som jag. Jag kan relatera till mycket av det som skrivs i artikeln, och förstår nu än lite bättre varför jag gillar Petra så mycket!

Artikeln kan du läsa här

av

Min egen lilla älskade Ior

Hej - jag är världens bästa Tingeling!

Tingeling är vår lilla Ior. Öronen fladdrar åt sidan och hon är så vän så hela mitt hästhjärta får klappning. Hon hänger med och vill allra helst bara få vara en del i flocken. Det går inte fort när vi rider, men det går säkert. Är någon osäker går det än lugnare.

Tingis tyr sig till folk med ro i själ och hjärta. De som har lugnet i sig själva och som verkligen ser henne. Hon är inte en häst som träder fram eller tar plats. Hon frågar försynt och hennes känsliga själ är något att hantera varsamt.

I vår värld är Tingeling världens bästa Tingeling. Ingen är som hon. Det finns ingen tryggare vän, eller en pålitligare kompis. Hon är där, helt och fullt. Jag tar med henne till ridbanan ibland när jag har lektion. Håller henne i grimskaftet och hon somnar snart brevid mig. Det händer inte sällan att hon smyger upp till min plats där jag sitter och ber om lite kli. Som tidigare läsare av denna blogg vet ni redan att jag mer än gärna står till tjänst med det. Det händer också att huvudet blir tungt och att hon somnar i mitt knä! I alla fall med huvudet. Det är en ära att få en sådan närhet till en individ, om så bara för en liten ponny.

Idag betydde Tingeling allt för oss och vi njöt av samvaron med en sådan vis liten tjej. Vi var ute på promenad i den fantastiska vårsolen och trots tossiga hingstar och lekande barn var hon lika vän och trygg som vanligt. Pyssel var extra mys och parkeringen vid pallen varifrån vi sitter upp var som den brukar – helt exemplarisk (där har ni något att lära, kära häsisar som inte fattat hur man gör än – se och lär säger jag bara…. :-). Sedan tog vi Tingis på promenad, en favoritsport som hon behärskar bättre än någon annan. Det är hennes grej och hon njuter av varje steg.

Nu står hon och underhåller våra gäster i hagen. Hon är med, även där. Hon låter sig fotograferas och pussas av en liten tjej som antagligen tycker Tingeling är den finaste ponnyn hon någonsin sett. För det är hon verkligen, vår egna lilla Tingeling.

Men det finns ibland en sorg över henne, en onåbarhet som är svår att rå på. Hon är som Ior, lite sorgsen, men ändå väldigt social och go. Men vem kan klandra henne? En känslig själ i en russkropp blir ofta missförstådd…. Hon har inte alltid haft det så lätt. Men Tingis är vår vän, och hon ger så mycket tillbaks.

En mysig promenad i vårsolen, hur tryggt som helst

av

Den sanna vännen hjälper i nöd

Det är knappt så jag hinner lägga in ett inlägg om hästen som en bra vän så hittar jag en artikel om just hästens roll för oss människor. Artikeln handlar om en tjej vid namn Agnes vars far begick självmord. En av de faktorer i världen som hjälpte henne i hanteringen av sorg, känsla av besvikelse och övergivenhet, var hennes häst.

Det är svårt att kunna förstå hur det känns att vara i Agnes’ situation, för den som inte varit där själv. Jag kan bara att ana det mörker och den kamp som blir resultatet av att en förälder väljer att avsluta sitt liv i förtid, för de barn som finns kvar i den här världen.

Däremot har jag ju själv känt och upplevt andra saker som har varit tunga på sitt sätt. För mig har hästarna varit ett enormt stöd, ett stöd som jag nu försöker ge tillbaka något av. Vad hade jag gjort utan dem, när livet varit tungt? Här kan hästen, som inte besväras av svårigheter med hur de ska tackla folks historia, spela en enorm roll. Vad bryr sig en häst om hur din bakgrund ser ut, vilken social klass du kommer ifrån, eller hur populär, vacker eller smart du är? De backar inte heller undan för folk som har det svårt, utan finns där – här och nu. Det är en viktig och stor hjälp, där hästarnas helande kraft när nog så underskattad.

Den fina artikeln i SVD hittar du här. Bilderna säger mer än tusen ord.

av

Förvirrat läge för hästen i det amerikanska djurskyddet

I min jakt efter vad djurskydd betyder i landet ”over there” har jag försökt att se vilka regler som finns för djurhållning i allmänhet och i de olika delstaterna i synnerhet. Det är inte lätt att få grepp om det skydd, eller frånvaro av skydd, som djuren får genom lagen. TV-serien Djurpoliserna får djurskyddet att framstå som bra mycket bättre där, men som jag skrev tidigare inkluderar inte djurskyddet som husdjuren får boskapen. Boskapen har extremt lite skydd, vilket borgar för en jätteindustri där djuren behandlas i princip hur som helst.

Vad har då hästen för position i det här? Vilket skydd får den? Jo här är det etter värre. Det är lite olika beroende på var den står och hur den används. En häst har en än mer förvirrad position än i det svenska samhället. Här har vi blivit vana vid att hästar är en del av jordbruket men ändå inte. Ett stall är inte per automatik en byggnad inom jordbruket, och det tog lång tid innan hästgårdar ansågs vara jordbrukshenheter utifrån EU:s bidragssystem. I Sverige har vi löst djurskyddsfrågan genom att definiera lagar och regler för varje djurart, och det kanske inte är en så dum idé även om utformningen av lagar och regler alltid kan (och ska!) diskuteras.

I USA verkar det ännu mer förvirrat. Hästen är i många delstater en del av boskapen. Då finns inget skydd alls för hästarna, inte ens när det gäller djurplågeri i vissa områden (!). Praktexemplet är nog bonden som hängde sina grisar, de som var skadade eller som han inte ville ha av andra anledningar, i snören att dö genom kvävning. Han satte fast dem i en traktorskopa och lyfte sedan skopan så att grisarna sprattlade där tills de dog – framför de levande grisarna. Lagmännen kom fram till att det var helt okej…. I andra stater finns i alla fall ett grundläggande skydd mot uppenbara avarter, såsom att plåga och svälta djuren, även om skyddet är mer än skralt. Det här beteendet mot djuren verkar inte gå i samklang med hur människor ser på hästarna som djur, dock. Därför diskuteras nu hästens ställning som djur på flera håll i USA.

Nyttodjur med en ad hoc-ställning i många regelverk

New York state är en plats där hästens roll i samhället och det skydd de bör få diskuteras. Här funderar myndigheterna på att sätta hästarna under husdjuren istället rent juridiskt. I alla fall sporthästarna, hästar som används som hobby framför allt. Det skulle öka djurens skydd mot misshandel och dålig vård då det skulle bli möjligt att fällas för sådana missgrepp mot djuren om de inte sågs som boskap.

Den här diskussionen säger mer om hur djurens skydd påverkas av VÅR syn på djuren än vad som faktiskt är god djurhållning, i min mening. Vi vet med dagens forskning och kunskap som finns att ett djur som en gris inte är mindre utsatt och lider mindre av vanvård än vad en häst gör. I det exempelt är det nog snarare tvärtom eftersom grisen är ett sådant stresskänsligt djur. Men hästarna är till vår egen nytta på ett annat sätt. I alla fall verkar vi se det som annorlunda, för att vi rider på dem och inte äter upp dem i första hand. Hästslakt är ett MYCKET omdiskuterat ämne i USA.  Det andra, det som händer i industrin för djur som bara blir mat, slipper vi ju se. De får inte alls samma debatt och är inte alls föremål för så många djurskyddsföreningars intresse som just hästen. Så det som inte syns, finns kanske inte?  Och kon är ju kanske inte lika söt, så då är den inte lika mycket värd….   

Hade inte initiativet känts mycket bättre om djurskyddet ökat för boskapen i allmänhet istället, så att de också kunde skydds på något sätt i alla fall? Nej, så långt verkar inte myndigheterna ”over there” kunna se. Där arbetar den oerhört starka lobbyn för fullt med att stoppa sådana initiativ. Och så länge allmänheten bara ser det de vill se, har de fortfarande fritt fram, om än snart inte när det gäller hästarna.

En ko – inte lika mycket värd ett bra djurskydd som en häst?

P.S ett intressant inlägg om debatten som pågår i New York State hittar du här. Du behöver vara medlem i The Horse för att läsa inlägget, men det är helt gratis.

av

Miljövänlig och skonsamt skogsbruk

Det är alltid lika härligt att se hästar som kan sitt jobb. I videon jag klippt in nedan är det totalt 1,9 ton ardenner, fördelat på två hästar, som jobbar. Coolt. Än roligare är det att läsa om alla som nu satsar på en skonsam och miljövänlig form av skogsbruk. Hästar har återigen kommit i ropet här, och många mindre skogsbrukare verkar föredra hästens mjuka tramp framför skogsmaskiners stora inverkan på marken.

Det här kanske är något för mig och Knaseputte? 🙂

av

Hästen: en god resurs för att stärka psyket

En intressant artikel om hur terapi i Ystad utvecklas med hjälp av hästar föranleder mig att skriva om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat: hästens möjligheter att stärka oss människor. Artikeln handlar om långtidssjukskrivna och rehabilitering.

Då jag själv har en del erfarenhet av detta, inte minst med barn, (läs mer om det i Allt för föräldrar), glädjer det mig oerhört att fler inser vilket fantastiskt verktyg för helande som hästen är, både fysiskt och psykiskt.

Hästen som mental tränare
Hästens roll i samhället förändras. Nu upptäcker alltfler insitutioner och förståsgipåare att de har en utomordentlig förmåga att ge oss människor mycket av det vi ibland saknar. En tillvaro med hästar har framför allt en förmåga att ge:
– träning i kontakt med individer
– ökad förmåga till empati
– förbättrad koncentrationsförmåga
– en ökad känsla av välbefinnande och själtillräcklighet
– ökad självinsikt

Fantastisk kontakt
Hästen dömer ingen människa efter hur hon ser ut, och inte heller hur han eller hon beter sig. De är otroligt anpassningsbara och så länge situationen inte är hotande, är djuren snarare nyfikna och kontaktsökande. De har dessutom ett enormt tålamod med oss människor. Barn och vuxna med aspergers, autism, bokstavsdiagnoser, downs syndrom eller andra så kallade funktionshinder som gör det svårt att bli accepterad i vårt krävande samhälle, kan i stallet och hos hästarna finna en fristad som är på deras egna villkor. Detsamma gäller personer med fysiska funktionshinder eller svårigheter.

Hästar förställer sig inte heller, och gör det de tror att de bör göra för att en relation ska fungera. De är som de är och svarar på de signaler de får. De tycker inte synd om någon och de är inte nervärderande i all sin välmening. De stressar heller inte upp sig för att det går lite långsamt, eller för att någon inte är effektiv eller koncentrerad nog. Vem av oss människor kan skryta med sådana förmågor?

Vet när de behövs
Hästen tycker om en mjuk hand, lugn och ro och människor som vill dem väl. De läser av de små, små signaler vi skickar ut. Om du tycker om och vill väl, känner hästen det direkt. Hästen är också ett mycket hjälpsamt djur. De beter sig gärna väldigt väl med personer som inte tror att de vet allt. Det är fascinerande att se hur hästarna står extra stilla vid uppsittning när barnen är små, eller om en person har fysiska svårigheter att komma upp. De väntar tålmodigt, och villigt. De vet på något sätt att de har ett viktigt ansvar.

Jag kommer aldrig att glömma när jag och en elev, tillsammans med assistent var ute på promenad i skogen. Våren var särskilt grön den dagen och vägkantens gräs väldigt gott. När vi är som längst bort från stallet får eleven ett kraftigt krampanfall när hon sitter där i sadeln. Vi får hålla i henne för att hon inte ska rasa av hästen, då hästen är hög. Jag har inte tid att tänka på någon häst, men inser, när krampen börjar lätta, att min häst självmant stannat och står blick stilla. Inte ens öronen rörde sig.

Då eleven blivit mycket trött av händelsen behöver vi staga upp henne på var sin sida för att hon ska kunna färdas säkert hemåt. Jag ber hästen vända sig och ”säger” åt honom: nu tar du oss hem säkert, Alex. Vi behöver din hjälp. Ingen av oss kan visa vägen, det är ditt jobb.

Hjälp hem
Steg för steg, i långsam mak och helt balanserat går vi hemåt. Med mjuk gång och i exakt rätt tempo för att vi behagligt ska kunna följa med vid sidan lotsar hästen oss hem, på allra säkraste sätt. Inte en titt åt sidan, inte en oväntad rörelse. Det är så här det är, när vi jobbar med djuren och har personer med särskilda behov med. Inget ovanligt, men ovanligt vackert.

Hjälpt många
Mina hästar har glatt, och gläder än idag, mängder med fantastiska människor på mängder av olika sätt. Alla är vi olika och hur hästen påverkar oss blir också därför inte detsamma. Men jag vet en sak – det finns inget enklare och roligare sätt att träna mentala förmågor med än med en häst! Hästen gör jobbet åt oss.

Inga bidrag
Men för oss har det aldrig funnits bidrag att få. Det har därför alltid fått stanna vid hobbyverksamhet. Hur finansierar du annars en personal på varje person, och en häst till det? Det går inte att ta den faktiska kostnaden, det är orimligt. För mig är det viktigt att kunna låta mina hästar göra ett viktigt jobb. Ridning för personer med särskilda behov är därför alltid något jag försöker erbjuda, men det måste bli som hobby. Hästar lever inte på luft och kärlek allena.

Alltför få i Sverige
I Sverige är det extremt få som förstår hästens betydelse och vad den kan ge. Som verktyg för habilitering och rehabilitering skulle det kunna göras så oändligt mycket mer. I Danmark är intresset klart större och där är det också inte helt ovanligt att ridterapi erbjuds. I Sverige är ridning betraktad som en lyxsport och inte ens avdragsgillt som friskvård….
Vilken skillnad det kan vara och vilken förlust det är – för människan. Men det verkar finnas lite hopp i alla fall, av artikeln i ATL att döma. Vi får hoppas att fler upptäcker denna onyttjade resurs.

Läs mer:
Norran, om Skellefteå psykriatri
Hästen, BästaTerapeuten: Artikel ATL 18 feb 2010
Nytt företag som satsar på terapi med häst