Det är knappt så jag hinner lägga in ett inlägg om hästen som en bra vän så hittar jag en artikel om just hästens roll för oss människor. Artikeln handlar om en tjej vid namn Agnes vars far begick självmord. En av de faktorer i världen som hjälpte henne i hanteringen av sorg, känsla av besvikelse och övergivenhet, var hennes häst.

Det är svårt att kunna förstå hur det känns att vara i Agnes’ situation, för den som inte varit där själv. Jag kan bara att ana det mörker och den kamp som blir resultatet av att en förälder väljer att avsluta sitt liv i förtid, för de barn som finns kvar i den här världen.

Däremot har jag ju själv känt och upplevt andra saker som har varit tunga på sitt sätt. För mig har hästarna varit ett enormt stöd, ett stöd som jag nu försöker ge tillbaka något av. Vad hade jag gjort utan dem, när livet varit tungt? Här kan hästen, som inte besväras av svårigheter med hur de ska tackla folks historia, spela en enorm roll. Vad bryr sig en häst om hur din bakgrund ser ut, vilken social klass du kommer ifrån, eller hur populär, vacker eller smart du är? De backar inte heller undan för folk som har det svårt, utan finns där – här och nu. Det är en viktig och stor hjälp, där hästarnas helande kraft när nog så underskattad.

Den fina artikeln i SVD hittar du här. Bilderna säger mer än tusen ord.