Tingeling är vår lilla Ior. Öronen fladdrar åt sidan och hon är så vän så hela mitt hästhjärta får klappning. Hon hänger med och vill allra helst bara få vara en del i flocken. Det går inte fort när vi rider, men det går säkert. Är någon osäker går det än lugnare.
Tingis tyr sig till folk med ro i själ och hjärta. De som har lugnet i sig själva och som verkligen ser henne. Hon är inte en häst som träder fram eller tar plats. Hon frågar försynt och hennes känsliga själ är något att hantera varsamt.
I vår värld är Tingeling världens bästa Tingeling. Ingen är som hon. Det finns ingen tryggare vän, eller en pålitligare kompis. Hon är där, helt och fullt. Jag tar med henne till ridbanan ibland när jag har lektion. Håller henne i grimskaftet och hon somnar snart brevid mig. Det händer inte sällan att hon smyger upp till min plats där jag sitter och ber om lite kli. Som tidigare läsare av denna blogg vet ni redan att jag mer än gärna står till tjänst med det. Det händer också att huvudet blir tungt och att hon somnar i mitt knä! I alla fall med huvudet. Det är en ära att få en sådan närhet till en individ, om så bara för en liten ponny.
Idag betydde Tingeling allt för oss och vi njöt av samvaron med en sådan vis liten tjej. Vi var ute på promenad i den fantastiska vårsolen och trots tossiga hingstar och lekande barn var hon lika vän och trygg som vanligt. Pyssel var extra mys och parkeringen vid pallen varifrån vi sitter upp var som den brukar – helt exemplarisk (där har ni något att lära, kära häsisar som inte fattat hur man gör än – se och lär säger jag bara…. :-). Sedan tog vi Tingis på promenad, en favoritsport som hon behärskar bättre än någon annan. Det är hennes grej och hon njuter av varje steg.
Nu står hon och underhåller våra gäster i hagen. Hon är med, även där. Hon låter sig fotograferas och pussas av en liten tjej som antagligen tycker Tingeling är den finaste ponnyn hon någonsin sett. För det är hon verkligen, vår egna lilla Tingeling.
Men det finns ibland en sorg över henne, en onåbarhet som är svår att rå på. Hon är som Ior, lite sorgsen, men ändå väldigt social och go. Men vem kan klandra henne? En känslig själ i en russkropp blir ofta missförstådd…. Hon har inte alltid haft det så lätt. Men Tingis är vår vän, och hon ger så mycket tillbaks.
Hej!
Hittade din sida här eftersom jag gillar dina tankar om lösdrift och din hästhållning! Sen blir jag så glad över Tingeling…hon måste ju vara vårat russ Lilla buu`s mamma och som jag läser verkar dom vara rätt så lika till sättet.
Mysigare ponny får men leta efter! Står Tingeling också och suger på tungan då hon pysslas med? Ska läsa vidare här på din sida/blogg nu.
mvh/Loella
Hej Loella
Tack för inlägget!
Tror inte (men är inte säker) på att tingis haft föl…. hon är född 2000 och är e: granit u: Vaquila och uppfödd i norrtälje. Heter egentligen Tingeling II. jag fick henne i min vår när hon var fem och efter det har hon inte haft något föl i alla fall. Stämmer stammen?