Hej alla fantastiska människor som varit inne på den här bloggen det senaste dygnet! TACK! Det är helt otroligt vilket gensvar som mitt inlägg om RGB och hans fantastiska bedrift givit i HästSverige – men även på annat håll! Det säger en del om den betydelse som Jerringpriset har i Sverige, och vad det betyder att det nu blev en sportryttare som fick det. Det har verkligen givit ringar på vattnet! Ridsporten är stor och viktig.

Jag hummar av glädje än, och är stärkt i mitt eget arbete att förmedla vad hästar betyder för oss människor – både i form av sport och rekreation, men även som viktiga partners i habilitering och rehabilitering – hjärtefrågor hos mig. Priset var en gåva som vi har i uppgift att förvalta väl, även jag i min lilla vrå i världen.

Jag har nu läst till mig att Hufvudsta Ridklubb kom före mig vad gäller att få upp vår käre herr Anrell på hästryggen! Läs inlägget här: http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2012/01/MenardetinteLasseAnrell/. Man må tycka vad som helst om Anrell (jag diggar honom faktiskt riktigt bra- han är skitkul och smart!) men det här var modigt gjort!!! En eloge till Anrell! Respect… (gäller alltid…)

Nu hoppas jag, liksom till exempel Malin som gjorde inlägg här tidigare på mitt förra inlägg, att det här kommer att ge faktiska effekter även i vardagen för alla de unga som kämpar med att få råd och tid att göra något fantastiskt – att utöva sin sport! Det vore inte en dag för sent. Att arbeta inom ett område som klassas som en lyxsport är ibland riktigt tufft, särskilt som det politiska etablissemanget verkar verka för att behålla den stämpeln på det som i verkliga livet är en ren och skär folksport.  Det åligger oss alla att ta vara på den här enorma chansen vi får till mediabevakning, så att de förändringar vi vill få till stånd också förverkligas. Det finns mycket att göra.

Samtidigt vill jag slå ett slag för hästen som sådan. Anrell har en poäng i att hästen gör en stor del av jobbet och inget är viktigare än hästen, och dess väl och ve, när det handlar om hästsport över huvud taget. Som en sport där ”verktyget” är ett levande väsen, med känslor och egna tankar samt med helt egna behov blir ridsporten en sport med alldeles särskilda förutsättningar. En häst är ju inte som med en cykel, som går att ställa i garaget när man tröttnar, precis.

Det sägs helt riktigt att:
En häst är alltid en häst
Men en ryttare utan häst är ”bara” en människa.

Hästarna är alltid värda det bästa som finns. De behöver inga utmärkelser, som vi, för att få bekräftelse. De söker inte framgång, ära och berömmelse. Men de är värda ALLT – jämt! Bara för att de finns, och för att de är så fantastiska som de är. Det är ju därför vi håller på med ridsport (eller körsport eller vad det nu är…). Så ta hand om pållarna där ute!

Tack alla ni som läser den här bloggen!

Stor kram
Helena Norrby
”wentona”

Det finns ett problem inom idrotten som uppmärksammats på senare tid, inte minst genom Patrik Sjöbergs självutlämnande bok om de övergrepp han utsattes för som ung. I hästvärlden är det inte annorlunda. Snarare är det kanske så att där hästflickor och hästpojkar finns, är också risken stor att det finns busar av sällan skådat slag. De flockas kring ungdomarna, och hoppas på napp. Kommer ihåg alla varningar för blottare som fanns utanför ridskolorna i Stockholmsområdet när jag var liten, och har fått höra både ett och annat under åren som gått. Det händer en del bakom kulisserna.

Tyvärr är attityden inom hästsporten ofta undfallande. Ofta ingås relationer med väldigt unga tjejer och mycket äldre män, utan att någon reagerar alls. Vad som är rätt och fel och vem som nyttjar vem, det kan vara svårt att säga på rakt arm. Men ofta är det de yngre som är naiva, och nyttjas, helt klart. Ibland är det också ren och skär kärlek – men nog borde i alla fall ett eller annat ögonbryn höjas när sextonåringar går till sängs med fyrtiofemåringar till höger och ävnster? En eloge till Flyingeschefen som stängde av den lärare som hade relation med en mycket yngre elev! Vi måste visa att sådant inte är okej!

Och ibland går det alldeles, alldeles för långt. Som i fallet med hästtränare och kusken som nyligen dömdes för övergrepp på två unga pojkar. Läs mer om det på ATL. Mannen dömdes för barnsexbrott – i ett och ett halvt år i fängelse. Skönt att han åkte fast.

GOD JUL!

Det blev en sedvanlig, underbar, julfrukost i stallet.

När juldagsmorgon glimmar…..

Hästarna fick sin vanliga mat, och några äpplen till. De är nog de som firar jul mest hela året, i alla fall om vi menar att juletider är tider då vänlighet, generostitet, glädje och livskraft råder. Det är hästarnas gåva till oss!

Svenska Ridsportsförbundet har också gett sin julklapp till sina tävlingsryttare. Ibland tänker jag att jag borde ge mig in på banorna igen, bara för skojs skull. Men kul verkar det då inte vara. Svindyrt har det redan blivit – det var Halloween-presenten från förbundet att ge mångdubbelt dyrare licensavgifter till sina tävlingsekipage. Julklappen då? Den var kanske ännu finare. Inga logotyper ska finnas på något av det som används på häst eller ryttare. (jo en av varje men max 1*3 cm….).

Lycka till, säger jag bara, den som ska försöka mäkta med att följa den regeln. Så där fick jag än en orsak att bara hålla mig undan. Fy fabulen för att orka med att både betala multum, och sedan följa massa med knasiga regler och förordningar som inte har med hästar över huvud taget att göra….. men ekonomin (läs mitt tidigare julinlägg) är det alltigenom härskande ämnet, som är viktigare än allt annat. Sponsorer ska skyddas, även om det betyder att folk inte kan eller orkar med alla regler och fåniga klausuler längre.

Det blir nog silvertejp för hela slanten om detta ska lösas rent praktiskt. För många loggor kan inte tas bort, till exempel från sadlar, träns och annat. Snyggt värre lär det bli på banorna! Vilken syn för gudarna. De måste undra vad vi människor har under nattmössan egentligen. Underbart också att ledningen för detta anrika förbund lägger ner tid på detta, när det finns så många andra, enormt viktiga etiska frågor att ta ställning till inom ridsporten. Det gäller både hästarnas välfärd, tillgänglighet och säkerhetstänket.

Mer om regeln, och reaktionerna kan ni läsa om i Tidningen Ridsport!

Det duggar tätt av rapporter om hästar på driven i landskapen just nu. Vet inte vad det beror på, men många verkar råka ut för det jag själv fruktar mest – lösa hästar på vift på trafikerade vägar. Flera hästar har fått sätta livet till när bilar inte kunnat väja för de (troligen) stressade djuren. En sådan bilolycka inträffade också i onsdags, i Örsundsbro. Hästarna hade tagit sig flera kilometer från hemmet och den lille shettisen Dumle syntes inte så bra i mörkret. Han blev träffad av en stackars bilist.

Bilisten gjorde som sig bör. Han ringde polisen. Men polisen sa faktiskt något häpnadsväckande – de kunde inget göra! Nu undrar en stilla själ som jag, vad i hela friden de då har som lag att alla bilister som träffar något större än ett rådjur ska ringa polisen så fort som möjligt för. Och varför kunde de inte hjälpa! Givetvis finns det hjälpa att skaffa…..  Hos mig blev det ett himla larm när jag hittade en skadad älg. Den togs om hand efter ett stort pådrag. Men hästar i Enköpingstrakten kan de inte hjälpa? Suck. Nåväl – åter till historien.

Folk verkar har hjälpt till på egen hand och till slut kunde hästarna fångas in. Den lille Dumle fick åka till sjukhuset för att se hur illa det var. Men döm om allas förvåning, när Dumle visade sig vara helt hel och sund, trots den otäcka krocken. Dumle är en liten turgubbe han! Sådana storys värmer alltid, i den stilla julefriden. Här faller flingorna en efter en över det vita landskapet. Dags att ta tag i dagens roligaste uppgift, kanske? Ta en tur med härliga W över fälten och se vad hon går för????

Mer om Dumle kan ni läsa om här. Det är en fantastiskt söt kille!

Så lackar det återigen mot jul. I år får jag och hästarna garanterat vitt omkring oss. Utanför mitt fönster leker och stojar de i hagarna, yra över den snö som ligger som ett bomullstäcke över dalgångar och bergstoppar. Vi har det bra, vi här ute på landet. Vi ger alla till den samvaro vi har här, och får alla något tillbaka. Det är en lyckligt lottad värld jag, och mina djur lever i. Vi har mat för dagen, vi månar om varandra och ser varandra som de individer vi alla är. Så gott jag förmår har jag även i år ombesörjt ett bra liv för mina älskade vänner, som ger så otroligt mycket tillbaka till mig.  Men hur mycket jag än ger, så ger de mig tiofalt tillbaka. Framför allt har vi alla fått ha hälsan och mått bra allihopa. Det betyder mycket och för oss här på Lövslätten är det det jag önskar inför nästa år också.

Det är en lyx att känna en sådan trygghet som jag, och många andra i Sverige, kan känna i vår vardag. För många miljoner andra människor är vardagen en kamp om överlevnad, både i rika och fattiga länder. Många är de som inte har det paradis att vakna till varje dag, som du och jag, och en del andra lyckligt lottade på vår jord. Det är till dem jag skickar mina tankar, när julen åter närmar sig. År 2012 blir troligen ett oroligt år det med, med många människor som får lida och sätta livet till av politiska och ideologiska skäl, och i kampen om jordens allt färre resurser. Det är den svage som far illa, den starke som vinner, och skillnaderna mellan vinnare och förlorare blir bara alltmer tydlig.

Än fler djur lider i det tysta, många för att vi ska ha det så bra som vi har det. Mina tankar går även till alla dessa stackars satar, som aldrig ses, som aldrig respekteras och som ses som handelsvaror i en global värld. Den enorma djurindustri som avhumaniserar hela djurhållningen, skräcken och stressen genom transportprocessen och de enorma slakterikomplex som matar in levande individer att omvandla till vackert förpackad föda, samt det enorma antalet djur som får lida för vår skönhets skull på något laboratorium runt om i världen, är ett tecken om något på att något rimmar illa i den värld vi lever i.

Jag lyssnade på Mark Levengood i galan för Svenska Hjältar häromdagen. Han är en vis man. Han sa något i stil med: det är alltid upp till var och en att välja – varje enskild dag – om vi vill vara med och verka för en bättre värld, eller till en sämre. Det är det, som det handlar om. Det är vad vi gör i det lilla, i det dagliga livet som gör skillnad. Det är i vår attityd, i vår omsorg om andra och i vår vilja att ta tag i det som vi ser som fel och oriktigt som gör att det goda kan vinna.

Enligt den gamla mayakalendern går vi in i en ny apokalyps om exakt ett år, då solen åter vänder tillbaka för att lysa upp det norra halvklotet på jorden. Då lär världen gå in i en ny tidsålder, där andra värden än enbart det materiella åter kommer att få det värde som det förtjänar. Det är hög tid för en mental och dimensionell utveckling, där vi ser och förstår tiden och världen i dess sammanhang och hur vi alla hänger ihop. Vi lever alla, i en och samma värld, som ”earthlings”, med känslor, behov, önskningar och rättigheter. Rättigheten ligger i att få ett värdigt liv, att respekteras av andra, och att bli förstådd. Inte enbart de mätbara värdena har en betydelse i vår värld. Att bryta ner oss individer till mätbara parametrar gör inte bara att vi missar helheten. Vi missar också själva essensen med att vara en levande individ! Men kanske finns det hopp, i alla fall om vi får tro de gamla mayaindianerna.

Är vi redo för det steget? Du? Jag? Är världen det? Jag hoppas det, för alla som liders skull, för världen som helhet och för alla som känner en tomhet i vardagen, som inte kan täppas till med än en julklapp. Det kommer att bli en prövotid för många, men ur askan kommer också gräset att gro. Kanske är det faktiskt grönare på andra sidan. Den som lever får se, och utveckling till något högre, kommer bara om vi strävar efter det och själva vill det. Men det ger också så mycket mer, än vad enbart det mätbara, synliga och dokumenterbara gör.

En del kallar det tro, andra andlighet. Vad det än är, är det en dimension jag vet att djuren kan hjälpa oss hitta hem till. Vi hade det en gång, men tappade det på vägen. …Djuren har dock aldrig tappat kontakten med det metafysiska. De lever där, här och nu. Låt dem leda vägen och ha en riktigt härlig och underbar jul, omgiven av härliga vänner i frånvaro av stress och larm.

Ett stort tack till dig som funnits i min värld under året, och som berikat det och som gjort det till vad det varit. Ett stort tack till alla min vänner och bekanta som finns där ute, även om vi inte ses så ofta! Ni finns i mitt hjärta, var dag och var minut. Ett stort tack också till alla er som inspirerar, genom ert mod, er tro och era handlingar  – det är ni som förändrar och som ger hopp till världen. Ytterligare tack till alla som läst min blogg och som skrivit och kommenterat. Det har hjälpt mig hålla uppe bloggen hela året! Må ni få en fridfull och härlig jul!

Onsdagen den 16:e november flyttar jag och mina hästar, samt min verksamhet till en underskön gård i mitten av ingenstans i Skinnskatteberg. Det blir en resa som också blir början på något väldigt spännande och nytt! Det betyder nämligen att jag åter tar upp min hästverksamhet på egen hand, och i egen regi och med egna hästar, givetvis lotsade med lösa tyglar och en stor dos känsla. Så det lär blir en intressant resa framöver.  

Det jag är helt säker på är följande. Lösa Tyglar kommer framöver att bjuda in en mängd hästtränare inom en mängd hästdiscipliner för clinics och kurser, hålla egna läger och erbjuda weekends med uteritter på längden och tvären. Målet är också att ge ungdomar och vuxna som satsar lite extra chansen att få rida välutbildade och vältränade hästar kontinuerligt för att bli än bättre ryttare – kanske även på tävlingsbanan.

Basen för all träning, hästhantering och hästlivet i allmänhet är givetvis den ni alla läser om här på bloggen. Ledorden är samarbete och glädje i all interaktion med hästarna, kontinuerlig träning som ger hästarna förutsättningar att lyckas med sina uppgifter samt god omvårdnad på hästarnas villkor var och varenda dag, morgon som kväll. På Lövslätten i Skinnskatteberg, finns 28 ha mark, med enorma hagar och egna vallar för höskörden. Här finns stallar och nu också en lösdrift för hästarna att njuta i. Verksamheten grundar sig både på att det går att använda de hästar som finns här hos oss, eller ta med egen häst på clinic eller kurs. Det väljer varje deltagre helt på egen hand. Här är är ni alltid välkomna med eller utan egen häst.

Här kommer också att finnas en mängd härliga ting för människan – badtunna, bastu, boende, möteslokal och mycket mycket mer. Mängder med aktiviteter kommer att ingå som en del i vistelsen på gården vid alla kurser som hålls. Då Lövslätten är omgiven av vackraste Bergslagsnatur, med en fauna som även inbegriper Kungens älgar, ett rikt fågelliv och en och annan varg och lo finns ypperliga möjligheter att upptäcka något av Sveriges vildaste och härligaste natur, men givetvis på ett säkert sätt. Bara stenkast bort ligger becksvarta små tjärnar perfekta för badutflykter till häst,kilometern bort finns en härlig fors som gjord för forsränning. Och blir det som det brukar kommer också den vita vackra snön att pryda landet vintertid. Det betyder givetvis både tolkningsmöjligheter och skidmöjligheter.

Vad som sedan händer, vad vi lär oss på vägen och vilka nya vänner, bekantskaper och affärspartners jagfår äran att möta -det är något som kommer att visa sig, och något som kommer att bli enormt givande att uppleva. Välkomna – på webben och i verkligheten. Dörren står öppen.

WWW.LOSATYGLAR.SE är adressen på nätet. Sidan är under uppbyggnad, så den kommer att innehålla mer och mer information om vad som händer och fötter.

Hippson har nyligen levererat en förnämlig artikel där Epona-TV:s företrädare berättar om sitt arbete, sin syn och sin verksamhet. Dessutom finns doktor Petra Andersson, doktor i praktisk filosofi med djuretik som specialintressen.

Här är frågorna som alltid bör ställas. Läs gärna artikeln här!

Själv har jag en filosofisk dag över huvud taget. Råkar fylla jämt….. då ställs livsfrågorna på sin spets.

Tänk också på att vi lever så kort tid, och är döa så länge….

Ha det bra alla där ute!