Så hände det äntligen, det som ingen sportchef trodde var möjligt, det som alla TV-kanaler missat i sin i iver att bevaka bandymatcher i division 57:

en sportryttare tog hem det finaste priset av alla på självaste Idrottsgalan.

Det som oinitierade klassat som en flicksyssla innan grabbintresset tar över har på något oförklarligt vis visat sig ha en stor betydelse för folk i gemen, och de som vi alla andra, bättre vetande förstår är en bedrift så makalös att det känns lika troligt som Harrisburgincidenten på 1970-talet, väl förmedlat av käre Tage Danielson:

– Chansen var så liten, att den inte fanns, så det har troligen inte hänt!

Det har hänt!

Detsamma verkar sportjournalister tycka, fast i mer negativ riktning. Än så länge. Det är omöjligt – eller varför inte läsa Tage Danielssons egna ord. De ska liksom sossarna i sketchen kanske bestämma sig för om det här verkligen har hänt först?

Rolf Göran Bengtsson, alias RGB har inte bara tagit hem en av Sveriges få OS-medaljer i förra OS:et. Han har inte heller ”bara” tagit hem ett EM-guld, den första i sporten någonsin i modern tid för svensk räkning. Han har inte ens ”bara” hamnat allra, allra högst upp på världsrankinglistan, som starkaste lysande stjärnan, i en sport med en sådan konkurrens, och sådana ekonomiska intressen att det hart när torde vara omöjligt för en bondson från Skåne att ens nå trädtopparna. Han har faktiskt också skåpat ut hockeyproffsen, bandylirarna, skidåkarna och alla andra megastjärnor inom allehanda sporter i folkets allra egnaste pris: Jerringpriset!

Det var en förkrossande seger. 44,6 % av alla röster – på en enda person! En oansenlig man, som lyckas med något helt beundransvärt. Många journalisters svar blev nog: det här kan inte stämma. Det borde varit…. Såväl Aftonbladet som Expressen la snabbt ut egna barometrar- Vann rätt person Jerringpriset? Som om folkets val inte varit folkets val? När jag kikade sent i natt, visade båda barometrarna på en än högre siffra. 50 % svarade : JA! Och sedan försvann barometrarna från tidningarnas frontsidor. Så svarar riktigt tjuriga journalister. Lasse Anrell tycker å sin sida att det är hästen som borde ha priset. Kanske det – också – men jag inbjuder härmed käre Lasse till en ridtur, så ska vi se om hästen fixar att göra det som du hoppas på! Välkommen! Vi börjar lite nätt med att hoppa över de diken jag har här! 🙂 Det fixar ju hästen finemang.. (och jag lovar – den gör det! – men tricket är att hålla sig kvar på ryggen också och styra på nästa hinder)

Jag tänker i mitt stilla sinne, att Jerringpriset nog öppnat en damm. Där står journalister och ”bättre vetande” med alla sina plattityder, fördomar och diskriminerande åsikter och försöker stoppa det flöde som nu bara väller in. Det är bara att njuta av röran som detta åstadkommit! Jag kan verkligen känna turbulensen på sportredaktionerna nu. Vad ska de göra med allt detta! Tänk vilka lösnummer de skulle ha kunnat sålt om de bevakat denna sport, som verkar så intressant och så viktig för så många! Dessutom, och nog så viktigt. Det saknas stjärnor som kan ta medaljer i OS i år! Det är tomt i bänkarna på de flesta andra sporter. Den enda som sticker ut – och som har chansen – är givetvis RGB. Jobbigt läge! Dags att vakna, klockan klämtar….

Jag gläds enormt över att tystnaden från alla hästälskare landet runt brutits. De flesta av oss lägger ner enormt med tid och engagemang i en sport som ger ett så enormt stort värde för oss – och för vår omgivning. Ridsport är mycket mer än sport. Det är välbefinnande, personlighetsdanande, ger kontakt med naturen och för alla som satsar också en konst. Hästar är också partners i habilitering och rehabilitering, de håller våra landskap öppna, och för många unga är just stallet det ställe där de kanske blir sedda och hörda. Av ett djur som inte diskriminerar, inte tycker något om ditt utseende, inte dömer för dina kläders skull. Vad hästen begär och ber om är samarbete, känsla, empati och förmågan att lyssna. Kanske är det komplexiteten i ridsportens natur som gör det så svårt att greppa, för den som missat chansen att uppleva en tillvaro av häst. Det ser så enkelt ut när det blir rätt, men är ändå så svårt?

Välkommen du kära 2012. Det här blir ett spännande år. Det rör på sig i leden av gräsrötter – både här och där. Det är är ett område- och tack du fantastiske Rolf Göran Bengtsson, som med dina makalösa bedrifter sätter strålkastaren på en av de mer betydelsefulla och stora sporterna i vårt land! You go for it! OS 2012 – jag kommer att sitta bänkad framför TV:n – vad kommer du att göra!