Hej alla fantastiska människor som varit inne på den här bloggen det senaste dygnet! TACK! Det är helt otroligt vilket gensvar som mitt inlägg om RGB och hans fantastiska bedrift givit i HästSverige – men även på annat håll! Det säger en del om den betydelse som Jerringpriset har i Sverige, och vad det betyder att det nu blev en sportryttare som fick det. Det har verkligen givit ringar på vattnet! Ridsporten är stor och viktig.

Jag hummar av glädje än, och är stärkt i mitt eget arbete att förmedla vad hästar betyder för oss människor – både i form av sport och rekreation, men även som viktiga partners i habilitering och rehabilitering – hjärtefrågor hos mig. Priset var en gåva som vi har i uppgift att förvalta väl, även jag i min lilla vrå i världen.

Jag har nu läst till mig att Hufvudsta Ridklubb kom före mig vad gäller att få upp vår käre herr Anrell på hästryggen! Läs inlägget här: http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2012/01/MenardetinteLasseAnrell/. Man må tycka vad som helst om Anrell (jag diggar honom faktiskt riktigt bra- han är skitkul och smart!) men det här var modigt gjort!!! En eloge till Anrell! Respect… (gäller alltid…)

Nu hoppas jag, liksom till exempel Malin som gjorde inlägg här tidigare på mitt förra inlägg, att det här kommer att ge faktiska effekter även i vardagen för alla de unga som kämpar med att få råd och tid att göra något fantastiskt – att utöva sin sport! Det vore inte en dag för sent. Att arbeta inom ett område som klassas som en lyxsport är ibland riktigt tufft, särskilt som det politiska etablissemanget verkar verka för att behålla den stämpeln på det som i verkliga livet är en ren och skär folksport.  Det åligger oss alla att ta vara på den här enorma chansen vi får till mediabevakning, så att de förändringar vi vill få till stånd också förverkligas. Det finns mycket att göra.

Samtidigt vill jag slå ett slag för hästen som sådan. Anrell har en poäng i att hästen gör en stor del av jobbet och inget är viktigare än hästen, och dess väl och ve, när det handlar om hästsport över huvud taget. Som en sport där ”verktyget” är ett levande väsen, med känslor och egna tankar samt med helt egna behov blir ridsporten en sport med alldeles särskilda förutsättningar. En häst är ju inte som med en cykel, som går att ställa i garaget när man tröttnar, precis.

Det sägs helt riktigt att:
En häst är alltid en häst
Men en ryttare utan häst är ”bara” en människa.

Hästarna är alltid värda det bästa som finns. De behöver inga utmärkelser, som vi, för att få bekräftelse. De söker inte framgång, ära och berömmelse. Men de är värda ALLT – jämt! Bara för att de finns, och för att de är så fantastiska som de är. Det är ju därför vi håller på med ridsport (eller körsport eller vad det nu är…). Så ta hand om pållarna där ute!

Tack alla ni som läser den här bloggen!

Stor kram
Helena Norrby
”wentona”