Det är givande, intressant och lärorikt att se hästvälfärdens frågor i ett utifrån-perspekiv. I nya zeeländska tidningen Horsetalk – som by the way rekommenderas starkt att följa, finns just nu en artikel om hur hästvälfärden inte utvecklas i Europa. Det är ingen rolig läsning.

Transporterna för de oregistrerade hästarna i Europa – från land till land, kanske med en mellanhand där de fettas upp för vidare färd mot slakterier har inte fått ett slut. Långt därifrån. Dessa hästar är mer eller mindre oskyddade som det ser ut just nu, och lite görs på internationellt plan för att stoppa vidrigheterna dessa arma djur får stå ut med. Det föreslås att det ska finnas ett stopp för nio till tolv timmars transporter innan vila, men det verkar svårt att få gehör för frågan. Så ni som tror att åttatimmarsregeln är en rätt för alla djur i Europa, ni kan vakna upp nu. Så är det inte. Det är något som är förborgat vissa hästar, registrererade hästar hos de som bryr sig. De djur som faller utanför, de faller verkligen utanför. Svälja kameler…. någon?

Dessutom kan inte ens konsumentmakten framöver användas för att bojkotta produkter som innehåller delar av dessa djur, som fått resa så långt bra för att bli korv på en macka. Det kommer nämligen inte att vara något krav på att hästköttet ursprungsmärkt (som allt annat kött ska märkas) framöver. Så nu kan både det ena och det andra innehålla hästkött från hästtar som färdats i dagar utan rast genom Europa.

Det är verkligen en fantastisk utveckling på hästvälfärden – eller hur?

Samtidigt noterar jag den diskussion om rättssäkerheten för djurhållare som råder i vårt eget land – ett av de ämnen som sägs ligga bakom att alltfler djurhållare lägger ner verksamheten helt och hållet. Det är i sig en tragisk utveckling.

Det känns som om det är enormt med skillnad mellan djur och djur, och välfärd och välfärd mellan länder och mellan djurslag.

Som EU-land hoppas jag verkligen att vi fokuserar på att påverka utvecklingen i samtliga länder som ingår i EU så att det finns en grundläggande norm åtminstone för hur djur hanteras och vårdas – humant, respektfullt och utan att behöva lida för vår skull. Allt annat vore en skam, för det land som bröstar sig för att hålla djurens välfärd högt – och för alla oss djurälskare som har förmågan att se djurens innersta väsen, i all dess prakt.

Mer om politiken bakom hästarnas välfärd i Europa kan ni läsa om på eminenta Horsetalk.