Det finns många spännande tränare där ute i världen att inspireras av. En av dem som är på tapeten just nu är den australiske tränaren Will Rogers. Hade man bara sett själva videon hade man kanske fått för sig att han var en ”sån där hästhanterare” som inte gör annat än att markträna. Men så är  inte fallet. Det handlar om en tränare som har ett dressyrstall i Holland. Då jag själv jobbar på liknande sätt blir det såklart lite extra kul att se vilken uppmärksamhet som detta klipp får. Tycker hans sätt verkar mycket mjukt och klokt. Will förbereder hästarna för det som de ska klara av ”där ute” – på tävlingsbanorna. Och tränar också samarbete, kroppshållning i öppnor och slutor etc från marken. Kanske öppnar sådana här klipp upp ögonen för fler – att faktiskt mark- och miljöträna sina hästar. Allra helst då också på ett djurvänligt sätt! 😀

På Häståkeriet i Stockholm där jag jobbar har vi en ridgrupp som jobbar i just de här banorna – med samarbete från marken och med relationen mellan häst och människa – att bygga förtroende mellan ryttare och häst och att mjuka upp och jobba från marken innan vi sitter upp. Vi startade den nu under våren och visste egentligen inte riktigt hur många som skulle nappa. Ibland kan det vara svårt att förklara vikten av just markarbete, relationsskapande övningar och träningen av hästens förståelse HUR den ska röra sig under ryttaren och hur hjälperna ska fungera. Men det har fungerat mer än väl. Lektionerna är fullbokade och vi har mycket, mycket roligt. Och framför allt ser vi skillnaden på hästarna när vi grundar vår ridning ordentligt.  Hästarna är med på noterna när vi väl hoppar upp och ryttarna känner sig säkrare då de märker att hästen är med som en del av teamet. Det är en härlig känsla

En vanlig syn inom hästvärlden är att lägga till en hjälp och pressa runt hästen med ”hjälp av hjälpen” tills man vill inte vill ha rörelsen längre. tygeltag hålls länge och ben pressas eller viftas mot hästens mage så länge det är tänkt att rörelsen ska utföras.

Förutom att det är jobbigt för ryttaren, är det här sättet att rida på obehagligt för hästen. Vem sjutton vill ha ett fysiskt tryck på sig när man försöker uträtta något? det tror jag ingen vill – häst som människa.

Själv har jag som filosofi att försöka ge signaler om vad jag vill ha, och sedan sitta så still (i rörelseriktningen) som möjligt. jag viftar till en gång med skänkeln (eller bara rör llilltån om hästen verkligen är med mig) och använder sitsen för att forma rörelsen (hästen speglar ens sits) för att få till mina rörelser på banan. Ibland lyckas jag väl, ibland blir det lite mindre väl (vilket är helt och hållet mitt fel i så fall). Men jag försöker mitt bästa att inte störa när hästen gör som det är tänkt – allt med balansen, inlärningsteori och hästarnas väl i åtanke.

En kille som VERKLIGEN kan det där med att lära hästen att jobba störningsfritt – och tydligt visar hur hästen blir bekväm i rörelsen om de inte pressas runt, är den här killen. I det här fallet handlar det om en spin, men det kunde lika gärna varit en sluta, en sidepass eller något annat lite svårare. Väl värt att kika på, och kanske att pröva hemma!

Ibland går det åt helvete. Tyvärr är livet så. När det går åt helvete med våra hästar, och det dessutom sker alldeles för tidigt. Ja då finns ingen tröst. Livet är orättvist, och vissa rycks bort från oss för tidigt. Ibland alldeles för tidigt. Här är en fin inblick i hur det känns att säga adjö till en häst som bara fyllt precis vuxen. Stor kram Sara, för fin text och för att du orkar berätta!

Japp, jag är en av de som tyckt det är lite tråkigt att man inte får rida med mildare verktyg tidigare. För mig har det alltid känts mer naturligt med regler som säger – ”inget skarpare än” istället för ”det här måste du rida med”. Och nu verkar det ju till slut bli verklighet!

Lättnaderna i vad som krävs för att få rida en klass i hoppning och dressyr märks tydligt i nästa års TR. JIPPIII!!!!

1. Kandar blir frivilligt i högre klasser!
2. Sporr-kravet försvinner!
3. Bettlöst blir tillåtet på hoppning, så länge folk har koll på sina hästar ordentligt!

Nu har jag inte någon ursäkt för att undvika det där med dressyrprogram på tävlingsnivå. 😉 Så vi får väl se om jag ger mig ut igen vad det lider!

Vad i hela friden har goa kramar, lådor, tårtbitar, vimplar, duttande och hästens öron med sitsen att göra? Allt, visar det sig när jag läser den här finfina artikeln om mästarinnan i sits – Mette Henriksen och en clinic hon genomfört nyligen. Mycket läsvärt!!!

Antalet hästköp och hästsälj som går åt pipan verkar öka år från år. På nittiotalet fanns det en eller två stycken hästadvokater som marknadsförde sina tjänster i Tidningen Ridsport. Idag är listan mer än en sida lång…. Det säger en del om hur klurigt det är när hästar byter ägare. Förväntningarna är ofta höga. En högt älskad häst ska komma till ”rätt ställe”. Köparen vill ha en väl fungerande häst. Miljö, hästens lynne och känslighet, matchningen mellan ryttare och häst och många andra faktorer påverkar utfallet. Hur man än gör kan det bli fel. För det handlar om levande djur.

Ett vanligt sätt för en säljare att försöka försäkra sig om att hästen inte hamnar hos någon som inte passar hästen är att skriva in en klausul om rätt till återköp. Men trots sådana klausuler säljs ibland hästar vidare utan att förra ägaren kontaktas. Det är ett kontraktsbrott, men kontraktsbrott leder inte till så mycket i sig. Om man inte sätter in uppgifter om vad som händer om man bryter mot kontraktet. Om man får in i kontraktet att vite om si och så mycket pengar uppstår om man bryter mot kontraktet, eller delar av det, så är det enklare att trycka på sin rätt. För pengar talar sitt språk, oavsett vem det är som skriver på kontraktet. Så är det bara.

Mer om trassel vid just vidareförsäljningar av hästar trots klausul om förre ägarens rätt till återköp kan du läsa om i Hippson.