En vanlig syn inom hästvärlden är att lägga till en hjälp och pressa runt hästen med ”hjälp av hjälpen” tills man vill inte vill ha rörelsen längre. tygeltag hålls länge och ben pressas eller viftas mot hästens mage så länge det är tänkt att rörelsen ska utföras.

Förutom att det är jobbigt för ryttaren, är det här sättet att rida på obehagligt för hästen. Vem sjutton vill ha ett fysiskt tryck på sig när man försöker uträtta något? det tror jag ingen vill – häst som människa.

Själv har jag som filosofi att försöka ge signaler om vad jag vill ha, och sedan sitta så still (i rörelseriktningen) som möjligt. jag viftar till en gång med skänkeln (eller bara rör llilltån om hästen verkligen är med mig) och använder sitsen för att forma rörelsen (hästen speglar ens sits) för att få till mina rörelser på banan. Ibland lyckas jag väl, ibland blir det lite mindre väl (vilket är helt och hållet mitt fel i så fall). Men jag försöker mitt bästa att inte störa när hästen gör som det är tänkt – allt med balansen, inlärningsteori och hästarnas väl i åtanke.

En kille som VERKLIGEN kan det där med att lära hästen att jobba störningsfritt – och tydligt visar hur hästen blir bekväm i rörelsen om de inte pressas runt, är den här killen. I det här fallet handlar det om en spin, men det kunde lika gärna varit en sluta, en sidepass eller något annat lite svårare. Väl värt att kika på, och kanske att pröva hemma!