Romantiska ekipage på Manhattan…..

Det är gärna så de framstår, när de visas på film. Hästarna som drar vagnar i Central Park med kära par och glada familjer. Så här i juletid längtar jag faktiskt alltid till New York. Det är en av mina absoluta favoritplatser på jorden och jag har haft lyckan att besöka staden många gånger. Nu var det ett tag sedan, men en film på TV drog mig tillbaka i tiden. Både till den fantastiska stad New York är, men också till de hästar som drar vagnar fullproppade med turister mitt i denna myllrande och mycket djurfientliga värld.

Första gången jag såg hästekipagen som väntade på gatorna runt Central Park på Manhattan var jag 16 år gammal. Jag hade lyckan att få bo precis bredvid parken vid mitt besök. Det första jag såg när jag gick ut genom dörren var hästarna. OCh varje gång mådde jag lika dåligt. Då så många andra såg något annat – det romantiska och trevliga, undrade jag redan då om det var mig det var fel på. Men det är ju kanske inte så. Det var nog andra som ville se det de såg, inte vad som egentligen fanns där.

Hästarna som drar vagnarna med turister i Central Park har ett lagstadgat skydd. Det finns också djurpoliser i New York, sådana som vi är så snabba att skrika på när vi tycker folk inte sköter sina djur här i Sverige. ”Titta på USA” ropar en kör, ”där har de ju djurpoliser! Och då blir det verkligen ordning och djurplågarna får sitt straff. ”

Det är lätt att tro att andra har lösningen. Men vilken lösning finns då för dessa hästar? Låt oss kolla under ytan:

– Hästarna får jobba max 9 timmar om dagen på New Yorks gator.

– Hästarna får jobba max 7 dagar i veckan. Nu var det visst slut på reglementet, i princip.  

– Hästarna inhyses i stallar på nordvästra Manhattan, flera kilometer från sin arbetsplats.

– Stallarna är i flervåningshus och upptar de ÖVRE våningarna.

– Boxarna är så smala att en shettis skulle bli tvångsomhändertagen om den vistades där i mer än tre minuter här i Sverige.

– Arbetsplatsen består av flerfiliga vägar mitt i en av de mest hektiska städer i hela världen.

 Alltfler röster höjs i New York för att hästar inte ska få jobba under de här omständigheterna. Men än så länge fortsätter vagnarna att gå på gatorna. De går runt, runt, runt, med hästar som inte alltid tas om hand som de borde, och som inte får den hovvård och den omsorg de är värda. De skadas ofta i trafiken, när de blir rädda för tutande bilar som viner förbi. Det händer att de dör i sitt arbete. Senaste dödsolyckan skedde i september månad innevarande år. Vilket liv är det för en häst?

Så visst. Djurpoliser är väl jättehäftiga att se på TV. Jag har tidigare i den här bloggen skrivit några rader om de jordbruksdjur som faller utanför allt vad lag och regler heter i jättelandet USA.Där har inte djurpoliserna något intresse eller ansvarsområde alls.  Grisar som bor i flervåningshus med gallergolv (tänk er effekterna!), tusentals kor som står i trånga inhängnader i kilometerlånga rader, enorma slakterihus där djur blivit en jätteindustri. Det är ett djurplågeri som går utöver det mesta vi människor kan tänka oss.

Men även många av de djur som faller inom djurpolisens så kallade område går också hårt åt. Det gäller inte minst de djur som dagligen trafikerar Manhattans gator, för att besökare som du och jag ska få känna oss sådär löjligt romantiska som vi sett på film.

Tänk på det om du drömmer om New York. Finns ingen marknad kommer inga nya hästar dit, som får slita asfalt över 60 timmar i veckan, för din och andra turisters skull.

Om du orkar läsa mer om vagnshästarnas vardag, finns en rapport att läsa här, en rapport skapad av Animals Angels.

Annonser

3 thoughts on “Romantiska ekipage på Manhattan…..

  1. Jag är ofta i Chicago,där finns det också vagnhästar.Mår så dåligt varje gång jag råkar se dom.De gånger dom inte stått på dom vanliga platserna,har ett hopp inom mig tänds,men senare har jag sett dom stå vid en annan gata..

  2. Missa inte Jonathan Safran Foers bok Eating Animals (kommer på svenska tidigt i vår med titeln Att äta djur) som handlar om djurvälfärd och vårt förhållande till de djur vi äter. Mycket belysande och tänkvärt, och givetvis deprimerande bortom sans och vett. Även om det finns hopp och ljusglimtar i nermörkret. Men det är så oerhört viktigt att man är medveten om och reflekterar över hur ens egna matval påverkar andra levande och kännande varelser.

    I USA, som boken beskriver, har matdjuren det betydligt värre än i Sverige. Det säger dock inte särskilt mycket … En utmärkt bok som beskriver de svenska förhållandena är Torbjörn och Ylva Espings Monsterbiff till middag? Jag blev bestört när jag läste den, här går man ju och inbillar sig att vi svenskar är så snälla mot våra djur. Och man litar på livsmedelsetiketter och -klassificering som utlovar god djurvård och sunt innehåll. Man är ju tvungen eftersom man inte har nån möjlighet att själv ta reda på hur djuren har det när de lever och hur de slaktas. I den här boken får man i alla fall en god inblick. Inte rolig den heller. Men den ger en motivation och möjlighet att fatta bättre beslut om vad man ska äta.

    Tack för en bra blogg!

    • Hej Miss Gillette!
      Tack för ditt inlägg och tack för boktipsen. Böckerna beställer jag efter jul, för jag vet precis hur jag kommer må när jag läser dem. Har du sett filmen ”Earthlings”? Finns på youtube….. rekommenderas endast för mycket magstarka individer. VIsst är det vår skyldighet att veta vad vi väljer när vi står där i affären!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s