Romantiska ekipage på Manhattan…..

Det är gärna så de framstår, när de visas på film. Hästarna som drar vagnar i Central Park med kära par och glada familjer. Så här i juletid längtar jag faktiskt alltid till New York. Det är en av mina absoluta favoritplatser på jorden och jag har haft lyckan att besöka staden många gånger. Nu var det ett tag sedan, men en film på TV drog mig tillbaka i tiden. Både till den fantastiska stad New York är, men också till de hästar som drar vagnar fullproppade med turister mitt i denna myllrande och mycket djurfientliga värld.

Första gången jag såg hästekipagen som väntade på gatorna runt Central Park på Manhattan var jag 16 år gammal. Jag hade lyckan att få bo precis bredvid parken vid mitt besök. Det första jag såg när jag gick ut genom dörren var hästarna. OCh varje gång mådde jag lika dåligt. Då så många andra såg något annat – det romantiska och trevliga, undrade jag redan då om det var mig det var fel på. Men det är ju kanske inte så. Det var nog andra som ville se det de såg, inte vad som egentligen fanns där.

Hästarna som drar vagnarna med turister i Central Park har ett lagstadgat skydd. Det finns också djurpoliser i New York, sådana som vi är så snabba att skrika på när vi tycker folk inte sköter sina djur här i Sverige. ”Titta på USA” ropar en kör, ”där har de ju djurpoliser! Och då blir det verkligen ordning och djurplågarna får sitt straff. ”

Det är lätt att tro att andra har lösningen. Men vilken lösning finns då för dessa hästar? Låt oss kolla under ytan:

– Hästarna får jobba max 9 timmar om dagen på New Yorks gator.

– Hästarna får jobba max 7 dagar i veckan. Nu var det visst slut på reglementet, i princip.  

– Hästarna inhyses i stallar på nordvästra Manhattan, flera kilometer från sin arbetsplats.

– Stallarna är i flervåningshus och upptar de ÖVRE våningarna.

– Boxarna är så smala att en shettis skulle bli tvångsomhändertagen om den vistades där i mer än tre minuter här i Sverige.

– Arbetsplatsen består av flerfiliga vägar mitt i en av de mest hektiska städer i hela världen.

 Alltfler röster höjs i New York för att hästar inte ska få jobba under de här omständigheterna. Men än så länge fortsätter vagnarna att gå på gatorna. De går runt, runt, runt, med hästar som inte alltid tas om hand som de borde, och som inte får den hovvård och den omsorg de är värda. De skadas ofta i trafiken, när de blir rädda för tutande bilar som viner förbi. Det händer att de dör i sitt arbete. Senaste dödsolyckan skedde i september månad innevarande år. Vilket liv är det för en häst?

Så visst. Djurpoliser är väl jättehäftiga att se på TV. Jag har tidigare i den här bloggen skrivit några rader om de jordbruksdjur som faller utanför allt vad lag och regler heter i jättelandet USA.Där har inte djurpoliserna något intresse eller ansvarsområde alls.  Grisar som bor i flervåningshus med gallergolv (tänk er effekterna!), tusentals kor som står i trånga inhängnader i kilometerlånga rader, enorma slakterihus där djur blivit en jätteindustri. Det är ett djurplågeri som går utöver det mesta vi människor kan tänka oss.

Men även många av de djur som faller inom djurpolisens så kallade område går också hårt åt. Det gäller inte minst de djur som dagligen trafikerar Manhattans gator, för att besökare som du och jag ska få känna oss sådär löjligt romantiska som vi sett på film.

Tänk på det om du drömmer om New York. Finns ingen marknad kommer inga nya hästar dit, som får slita asfalt över 60 timmar i veckan, för din och andra turisters skull.

Om du orkar läsa mer om vagnshästarnas vardag, finns en rapport att läsa här, en rapport skapad av Animals Angels.