Tur ska en tok ha, sägs det ju. Jag vet precis vilken känsla som formligen griper över hela kroppen när en häst gått ner sig. I somras hände det mig. En häst blev rädd för åskan om natten, sprängde sig ur hagen. Efter fyra timmars letande på morgonen hittade jag honom i en avlägsen del av en damm, där det såg ut att vara mark. Men i själva verket var marken bottenlös för en tung häst. Två timmar tog det att få upp min vän och jag vill faktiskt inte veta hur länge han låg där. Oj vad jag kämpade. Han med. Jag tackar min lyckliga stjärna för att det var varmt. Det var snarare värmen som var orosmomentet då. Men – det var räddningstjänsten som stod mig bi. Mina vardagshjältar! Hästen? Klarade sig fint…. otroligt nog. Tur ska en tok ha som sagt…

De här hästarna trillade i mitt i midvintertid. Vilken panik!  Återigen var det räddingstjänsten som lyckades få upp Ture Tursam och hans märr. En solskenshistoria så här inför jul!