Ska hästen ”skumma” i munnen?

Ska hästen ”skumma” i munnen?

Det sägs att det är bra att hästen skummar i munnen. Jag har alltid tänkt att detta är lite mystiskt. Jag ser hästar vid många olika tillfällen och kan bara erinra mig att jag ser det här just på en dressyrbana. Knappast på en fälttävlansbana eller heller på hästar som forsar runt i hagen – hur varma de än blir?

Varför ska de då skumma i munnen? Ja du – säg det, som man säger. Det verkar inte heller vara något annat än en myt. Som tur är. För jag får då ingen häst att skumma i munnen. Ett läppstift här och där möjligtvis. Och varför skulle en häst sluta svälja och dregla (vilket skum i munnen egentligen är) bara för att den tränas? När jag tänker efter hittar jag många snoriga människor i målfållan på Vasaloppet – men det är snor det, och hästen andas inte med munnen.

Vad som kan hända när man rider är att hästen blir stressad och spänner sig, överanstränger sig eller kämpar emot en hård hand eller har svårt att röra käkarna på grund av för hårda nosgrimmor. Då kan de glömma att svälja då de blir så stela i underkäken att de inte förmår. Hästen är känslig i munnen – varför skulle den inte vara det? Såklart de är. Och när de skummar mycket kan det vara ett tecken på att något är på tok.

Att hsäten skulle bli så fokuserad att de glömmer att svälja (vilket jag läser om här och där) tror jag inte på riktigt. Att svälja är en reflex, inte en medveten handling och borde inte påverkas av koncentration, lika lite som andning gör det. Däremot påverkas ju andningen av stress och spänning, vilket kanske är detsamma med sväljreflexen? Det där med att tugga på bettet som många talar om kan ske på många olika sätt. Vissa tuggar på bettet för att komma undan det, vissa av nervositet. Bettet ska ligga stilla (acceptans av bettet), men en smaskning av en avslappnad underkäke är inte helt fel.

Tycker i övrigt att Bo Tibblin uttrycker det fint:

Skummet i munnen är inget säkert bevis på att hästen jobbar rätt. En spänd och upprörd häst kan skumma i munnen och det pga stress.
Att hästens mun är lugn och sluten är det som har betydelse. Den ska vara stilla i munnen men inte stum. Ofta när hästen är fin i sin eftergift rör den något på bettet i sin mun och då bildas skum som en extra bonus.

Det här med hårda händer, hårda nosgrimmor och hårda – ja gud vet allt (varför är vi människor så våldsamma och måste ta i så hårt hela tiden mot känsliga djur?) kommer vi att prata vidare om framöver.

Självklart ska inte heller hästen blir torr som snus heller, då har den knipit ihop tänderna. Ett svagt läppstift kan nog vara det optimala men det kan ju variera. Det gäller att se helheter, och läsa av hästens uttryck och se om den tuggar och ”skummar” för att dne är nöjd, eller för att den är stressad.

 

 

Här kan ni läsa mer om vad en tandläkare säger om skumma i munnen – https://dyredoktor-heidinielsen.dk/naar-hesten-skummer/?fbclid=IwAR21fUgI1bXEDN3i3R0XLLslQx0oCAfuV8eYtr8AAxetq4fidQKUGfptaKE

 

skumma-i-munnen-1.jpg

omslaget2

 

 

Annonser

Ridhus – en dröm att bli sann???

Det är isgata över hela nejden och jag känner att jag har fått nog. Nu vill jag ha det där ridhuset jag alltid drömt om. Det skulle betyda ren vinst, då vi skulle kunna rida och ha trevligt här så mycket mer än vad vi kan idag. Halva året går ju ut på att vänta in bättre tider. Det är is, eller snöstorm, eller tokregn, eller vattenfylld ridbana. Med ett ridhus skulle vi kunna köra på året runt. Här på Lövslätten brinner vi ju för hästar, och det skulle vara så enormt roligt och givande att kunna erbjuda mervärde året runt, med bra förutsättningar. Tänk vilken skillnad det skulle kunna bli.

En annan sak som vore väldigt trevligt med ett ridhus var att vi kunde köra igång Lövslättens Hästklubb på riktigt. Det är en klubb som verkar för att alla de som annars inte skulle få möjlighet att rida ska kunna göra det. Det kan handla om fysiska eller psykiska funktionshinder, ekonomi eller andra familjeförhållanden. Oavsett är tanken med Lövslättens Hästklubb att den ska bidra med det ekonomiska och samordningen så att det ”omöjliga” blir möjligt. Lösa Tyglar, mitt eget företag, bistår med hästar till den här verksamheten. Tid också. Vi har haft många härliga ungdomar här som fått chansen. Men vi vill gärna att det ska blir mer omfattande, och att det inte ska vara väderberoende. På sommaren har många det ganska trevligt ändå. på vintern blir däremot många mer eller mindre fast i sina hem, och den livskvalitet vi då skulle kunna ge med ett ridhus skulle kunna göra stor skillnad.

Ännu en grej som skulle ge mervärde var möjligheten för alla här i krokarna att nyttja ridhuset. Så att de får en meningsfull fritid även när det är oväder, och att de kan träna ordentligt och ha sin fritidssyssla på ett bra sätt. Vi kunde ha kurser och träningar för riktigt bra tränare, vi skulle kunna hyra ut det till andra som vill ha tak över huvudet för sina intressen, så länge det inte förstör banan som vi rider på. ja – ett ridhus skulle kunna användas till så mycket gott.  Det skulle kunna stärka hela bygden. Så nu projekterar jag och funderar på det där med finansiering. Det är inte lätt inte. Det kostar stora pengar att bygga ett ridhus, men det är värt ett försök.

Många kvällar kommer användas till att försöka hitta investeringsstöd till det här och inte minst engagera så många som möjligt. Det finns ju många möjligheter till samverkan så att den här drömmen kan bli verklighet, för jag känner att jag inte är ensam om min vilja att det här ska bli verklighet. Om någon har tips eller råd eller vill hjälpa till så är det bara att hojta till.