djurskydd

av

Gott djurskydd enligt veterinär Per Michanek

Vad är ett gott djurskydd egentligen? Veterinär och galopptränare Per Michanek har i åratal engagerat sig för att förbättra svenskt djurskydd. Det finns många som tror att svenskt djurskydd är bäst i världen. Men vad är sanning och vad är myt? Enligt Per finns i det i alla fall mycket att förbättra inom det svenska djurskyddet.

Rykande aktuell
Per är under våren 2010 aktuell med boken ”Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen”. Boken handlar om individuella fall där ägare till djur ser sig som helt överkörda av kommunens djurskyddsinspektörer. Genom boken, som skrivits tillsammans med Anders Thelin och Lars-Ola Borglind, går Per till hårt angrepp mot ett djurskydd som i deras tycke mer skadar människan än är till gagn för djuren.

Ett brett engagemang

Per Michanek är praktiserande hästveterinär och har forskat på stallmiljöer på lantbruksuniversitetet. Han är också ledamot i Sveriges Veterinärförbund. Det ger en bred grund för att ta ställning och att se faktiska konsekvenser av de lagar vi hoppas hjälper. Per Michanek är en efterfrågad talare och anlitas ofta som expert vid olika djurskyddsfrågor.

Nya boken

Boken har väckt ganska stor uppmärksamhet. I mitt tycke kunde den få än mer. Men en ledare i ATL, är på Pers och Anders sida. Ledaren hittar du här. Läs också gärna de personliga kommentaterna till denna Ledare.

Ett djurskydd har många bottnar
Enligt författarna behöver vi ta hänsyn till människor OCH djur när djurskyddslagar tas fram. Att trycka ner, kontrollera och sanktionera är inte den bästa lösningen. Det djurskydd vi har idag är en rationaliseringslag till förmån för storproducenter. De små producenterna har inte en chans. Den är politisk, inte gjord för vare sig djurs eller människors bästa. Den är till för att blidka intressegrupper, inte för att skapa ett hållbart regelverk för en levande landsbygd med hälsosamma djur.

Galopp är passionen

Vid sidan om allt detta är Per också väldigt duktig på att träna och föda upp galopphästar i sitt stall i Vollsjö. Han och livspartnern Anna, som också är en duktig veterinär, tränar själv hästarna. Deras lösdriftshästar bevisar gång på gång att Pers och Annas kunskap om hästar och deras lösdriftssystem är ett fungerande koncept även på tävlingshästar. Bara under 2008 tjänade hästarna över en halv miljon på banan.

Bok om att bygga stall

i ”Att bygga häststall” ger Per Michanek råd och tips inför stallbyggandet – från hästens synpunkt. Boken är fylld med idéer om hur det går att bygga ekonomiskt OCH ge hästarna det de behöver. Bland annat ställs fenomenet med boxar helt på ända. Traditioner är inte till för att följas – i alla fall inte om hästen får välja.

Varför lösdrift?

Hästen har ett rörelsebehov som heter duga. De äter nästan hela dagen och vandrar resten av tiden. De behöver dessutom känna att de har översikt över sin omgivning för att känna sig trygg. En häst som står uppstallad i box får en sämre grundkondition och sämre funktion i nervsystemet.  En häst på lösdrift får mer sällan kolik, rörelsestörningar, magsår eller andra ”välfärdsproblem”. Dessutom blir de mycket stabilare i psyket.

Ligghallar?

Per anser inte heller att det behövs ligghall om hagarna är tillräckligt stora och ger tillräckligt skydd. Däremot är lighallar bra om de utformas rätt och hagarna inte ger det skydd som hästen behöver. Men då ska de också utformas rätt och hästarna ska skötas på rätt sätt.

Luft och kyla

Ett av de stora problemen med stal är också att luften inte är som den borde för att en häst ska må bra. Däremot tål hästen bra mycket mer kyla än vi tror. Vi behöver inte stalla upp dem för att värma dem. Snarare tvärtom. Värmen i stallet leder till hög luftfuktighet och dålig luft. Hästar klarar temperaturer till neråt -30 grader om de är friska och har normalhull.

Praktiska fall  

Per anlitades bland annat i KC Ranch-fallet, ett fall som handlade huruvida kor som går lösa på Revingehed behövde vindskydd eller inte. Här stod Per Michanek på djurhållarens sida. Det är inte så konstigt att Per var engagerad i fallet. Hna har god insyn i ranchdrift och de konsekvenser, mestadels positiva, som de har för nötkreatur. I kammarrätten yttrade han sig så här om KC Ranchs djurhållning:

” kor med vinterpäls som går ute på stora arealer

väldränerade, gräsbevuxen mark har inte behov av artificiella liggunderlag”.

 Han anmärkte också att ligghallar i vissa fall har en motsatt effekt mot den avsedda. Mer om fallet går att läsa på flera ställen, bland annat här och här

Lösdrift inte för latmaskar!

Men så säger då många att lösdrift är för latmaskar! Men det handlar hela tiden om ATT sköta hästen bra, men låta den få sina naturliga behov tillgodosedda! Jag kan inte tänka mig att Per anser att lösdrifter som inte sköts är ett alternativ till stall. Däremot anser han att om vi har en djurvänlig inställning till hästarna, och ser till deras behov kan vi faktiskt också spara en del pengar. Jag misstänker att vi kan spara en del ryggar och tid också…. 🙂 Tiden bör nog däremot inte användas till att titta på TV, utan snarare till att se till att hästarna får det foder, det vatten och den skötsel som de verkligen behöver i övrigt. Men in- och utsläppen slipper man ju.

Mer om Per Michanek:

Webbradio – Vi är ganska dåliga på hästhållning

Utdrag från seminarium den 17 januari 2010

av

Hästhållning enligt veterinär och tränare Per Michanek

Jag hade tänkt att skriva ett längre inlägg om den intressanta djurskyddsprofilen, veterinären och tränaren Per Michanek. Men det får bli vid ett annat tillfälle. Nu tänker jag mest citera hur han själv beskriver sin hästhållning. Han hästar är i full träning och på Bukefalos berättar han om hur deras boende fungerar för hästarna:

så här gör vi: Hästarna bor ute, alltid. De har varsin hage på cirka 30 x 80 meter (stålrörsstaket) och ett litet hus där två hästar har varsin box som de kan nyttja efter behag. Uteklimat även i boxarna. Mellan boxarna finns en ”krubba” där de två äter ensilage tillsammans (alltid fri tillgång). De har varsin kraftfoderautomat där de får små portioner kraftfoder tio gånger per dygn. Foder behöver fyllas på cirka var tredje dag. De delar på en frostäker vattenkopp. Vi strör (utan att mocka) en gång per dag (om det behövs). Mockar med traktor två gånger om året.

Hästarna har oftast täcke. På vintern för att underlätta rykt (vi har tyvärr tung lerjord), på sommaren för att ge visst skydd mot insekter. När det är snö går de utan täcke. De vilar oftast nov-dec. När de sätts igång i januari klipper vi dem. När vi skall rida tar vi in dem i ett par ”vanliga” boxar när vi gör i ordning dem.

Fördelar:
Djurvänligt – stor frihet. De rör sig som de vill, har alltid något att göra, alltid foder, alltid sällskap, oberoende av skötsel och fodring.
Människovänligt – minimalt med arbete, vi rider i stället för att mocka och fodra. Lätt att få hästvakt när vi är borta, bara att titta till.
Hälsomässigt – aldrig sjuka (undantaget skador på galoppbanan), luftvägsproblem och kolik förekommer till exempel inte.
Blir starka och hållbara – jag kan inte påminna mig att någon av våra hästar haft en ledinflammation.
Billigt att bygga och att sköta – enkla byggnader, lättarbetat.
Tryggt – om stallet börjar brinna går hästarna ut.
Lättränade hästar – utegången ger dem en viss grundkondition.
Och så vidare….

Nackdelar:
Insekter vissa somrar – ibland funderar vi på att ha dem inne på dagarna, men hittills har det gått att ha dem kvar ute.
Trampar av sig fler skor än ”innehästar”.
Nya hästar – hästar vi köper som är vana att stå inne får ofta ont i hovarna (någon sorts lindrig fång) i början – de är väl inte vana att använda hovarna så mycket? Sedan blir dock hovarna mycket bra.
Blir skitigare och mer långhåriga än innehästar – går att avhjälpa med ryktborste och klippmaskin.
Flockbeteende – vissa hästar blir beroende av kompisar och svåra att till exempel ha inne ensamma om det skulle behövas.

Hälsningar Per”

Jag hoppas Per inte misstycker att jag kopierat ett så långt inlägg. Jag ska försöka kompensera detta genom att helt enkelt skriva om Per och hans härliga kamp för ett djurskydd värt namnet och hans framgångsrika karriär som såväl tränare som veterinär i ett kommande inlägg.

av

Anders Thelin – en läkare och forskare som sticker ut

Anders Thelin är läkare och forskare. Han har i åratal forskat i arbetsmiljö på lantbruk och bönders hälsa. Mest känd inom hästvärlden har han blivit för sitt engagemang i djurskyddsfrågan. Det har gjort honom både obekväm och besvärlig i flera bemärkelser. Nu senast blev han avstängd från att föreläsa om djurskydd på uppdrag av SIF på Eurohorse. De tycker inte att han står för ett sådant djurskydd som föreningen kan stå bakom.

Vad är det då med Anders’ kamp för ett gott djurskydd som berör så illa? Det grundläggande svaret är att Anders, och fler med honom, anser att djurskydd inte främst ligger i att mäta och kontrollera luftväxlingar och stallhöjder. För Anders är det istället industrialiseringen som är djurskyddets största fara.

Djurägaren har en central roll i hur djuren mår bra.

Anders går till och med så långt att han ser dagens djurskydd leda till att friska hästar avlivas och att djurägare utsätts för en enorm press – i onödan. Avvikelser från reglementet men som inte drabbar djuren leder till att hästar och andra djur tas ifrån människor och till och med avlivas, även om djuren i sig mår bra.  Det gäller särskilt ägare till små djurenheter. För inom industrin pågår allt som vanligt, och är ett helvete för djuren, trots att dessa företag som driver stallarna har god ventilation och i övrigt uppfyller alla mekaniska krav som finns idag.

Levande varelser

Dagens djurskydd, som jag förstår Anders, handlar om något annat än levande varelser som behöver vård av en ansvarsfull person. Fokus ligger på kontroll av regelverk med mätbara punkter som inte alltid har med djuren att göra. För att få ett godd djuyrskydd behöver hantering och människan bakom djurhållningen räknas in. Ofta handlar bristande djurvård  om personer som klappat ihop när det fallerar. Det kan handla om en fallerande tillvaro där arbetslöshet, sjukdom eller depression blivit vardag och som i sin tur leder till att djur far illa. Ibland är det även ren girighet, men den biten är minimal när det kommer till de djurägare som har mindre antal djur. De allra flesta vill ta hand om sina djur på ett bra sätt.

För djurskyddsinspektörer gäller det således att se människan, att ha empati och hitta lösnignar som fungerar. Det gäller också att kunna se om de formella bristerna faktiskt påverkar djuren eller inte.

Även människor har rätt till ett bra liv, och de behöver också ibland hjälpas, inte bara sättas dit. Det är alltför mycket som stjälper ändå. Djurskyddet är helt separerat från den som håller i trådarna, och en helhetssyn där människan också har ett värde är fundamentalt för ett gott och långsiktigt djurskyddsarbete.

Vi måste betala för maten

Vad gäller uppfödning och djurhållning för mat handlar det enormt mycket att vi måste betala för vår mat. Det är omöjligt för bönderna idag att hålla små besättningar där varje djur känns igen och kan kontrolleras ordentligt.  De små engagerade bönderna slås ut till förmån för de gigantiska företagen med tusentals djur på en enda produktionsplats.

Idag använder vi enbart 15 % av vår inkomst till mat, bara för några årtionden sedan var prislappen på mat mer än det dubbla. Små besättningar kostar mer per enhet, och ekvationen blir omöjlig. Industrihållning blir det enda möjliga. Enligt Anders har vi alltså ett stort ansvar som konsumenter. Vi talar inte om några stora ökningar. I debattartiklar jag hittat på webben angående detta handlar det snarare om ett par procent.

Jag länkar här till en ganska så otrevlig video från youtube – den visar ganska tydligt att det ALLTID är någon som betalar. Om vi inte betalar för djurskydd, så gör djuren det. Måtten är säkert EU- och USA-godkända för alla burar och transportfordon som du ser i den här videon. Men hjälper det egentligen ett enda dugg???

Läs mer om Anders

Här finns ett par av inläggen från Anders Thelin. Ta gärna tid att läsa dem. De är värda att läsas och leder till en hel del funderingar. Vad är det vi missar egentligen när vi spaltar upp världen i olika kategorier och enbart ser till en del i taget. Vad missar ett djurskydd som i princip enbart reglerar det tydligt mätbara?

Inlägg i SMT

Inlägg i ATL

Bok om hästägare i kläm

Anders Thelin, veterinär och hästägare Per Michanek samt journalisten Lars-Ola Borglid har tillsammans skrivit boken ”Vi har avlivat hästen. Den ligger under presenningen”. De djurvänner som följt debatten om hästhållning och djurskydd i landet de senaste åren känner säkert igen fallet. Det handlade om en godkänd hingst som avlivades på plats trots ägarens frånvaro. Som information lämnade djurskyddskontrollanten som sett till att hästen avlivats en lapp i brevlådan.

Djurägaren betalade för obduktion och hästen visade sig fullt frisk. På en video som också lades ut på webben var hästen tydligt halt på höger fram. För en hästägare, i alla fall jag själv, hade nog den instinktiva reaktionen varit: FAN en hovböld! Vad hästen led av i frambenet avslöjade inte obduktionen.

Boken ger hästägare som känt sig kränkta av djurskyddets kontrollanter sina röster hörda.

Jag har inte läst boken, men den som gjort det är mycket välkomna att lämna en liten recension på den här sidan! Boken kan beställas på http://www.litenupplaga.se . Jag misstänker att den är läsvärd och kommer själv att läsa den så fort jag får den i handen.