The Grand lady Ulla Ståhlberg

Av en tillfällighet, när Kung Bore idag försöker att komma tillbaka genom snöflingor som dalar över nejden och ruggig kyla, trillade jag in på en gammal ”bekantings” hemsida. Det var Ulla Ståhlbergs hemsida, kvinnan som skrev en av de första ridhandböckerna jag någonsin hade i min ägo. Det var boken Känn din häst. Den har faktiskt sålts i 75 000 ex, vilket är ganska mycket för en hästbok. Det verkar vara fler än jag som har den i bokhyllan och hennes betydelse för ridsportssverige lär således vara av största betydelse. För Känn din häst är då inte den enda boken som Ulla skrivit med åren.

Ulla har skrivit en mängd böcker, både för ungdoma och vuxna. Det mesta handlar om hästar i allmänhet, att lära ut ridning, hästarnas historia och böcker om ridning för personer med funktionshinder. Numera har hon sitt eget bokförlag: http://www.kikkuli.com, där hennes böcker går att beställas. Om sin egen bok ”Gör hästar så” skriver hon själv på hemsidan:

Varje gång hästen bär sig omotiverat och konstigt åt måste du tänka dig in i hästen, klargöra för dig vilka instinktiva beteenden som ligger bakom i just den situationen och varför de har framkallats i den miljön. Du måste bli medveten om att hästen inte bara är ett yttre skal, som du säkert liksom de flesta ryttare kan väldigt mycket om, utan att det finns något som är mycket väsentligare innanför skalet.

Hon var redan på 1970-talet ute med en bok om hästens muskler och biomekanik. Det fanns på den tiden ingen bra beskrivning på hästens muskulatur och vad musklerna användes till, förutom i rent vetenskapligt syfte. Idag finns boken enbart ute på CD-rom.

På hennes egen hemsida som du hittar här finns mängder med små inlägg som jag fann mycket intressanta. Bland annat kloka ord från mästare från förr. Bland annat avslöjade hon där att det är mr Caprilli som stått för den lätta sitsen vid hoppningen. Innan hans tid valde ryttarna att sitta djupt i sadeln och luta sig bakåt (!) för att stanna kvar över hindret. Det låter så lagom bekvämt tycker jag.

Lättridning ÄR lätt för hästen

Lättridning har länge ansetts vara ett sätt att underlätta för hästen att arbeta i trav. Det ska inte vara så påfrestande. Därför har jag i alla fall lärt mig att så länge hästen inte känns som den orkar bära HELA mig är lättridning att föredra. Särskilt vad gäller unghästar.

Hästen kommer i en bättre balans. Julio Borba, när jag såg honom senast hade också ett trick med lättridningen om en häst har svårt att fatta galopp. Hans knep var att byta sittben. Då blir hästen obalanserad och svarar (om den är känslig för vikten, vilket alla hästar är som inte lärt sig att inte vara det), med galopp. Simplicimente! Smart!

Nu har också forskarna kommit fram till att lättridning ÄR lättare för hästen – rent biomekaniskt. Ju mindre vikt som hästen har på ryggen, desto mindre behöver den använda ryggen. Allra bäst är dock fältsitsen, även om den är svår och mycket jobbig att hålla i trav…..

Forskarnas slutsats av sina studier är att det är främst de stabila och vältränade hästarna som klarar av att vi sitter på rumpan hela tiden. Vad skönt att veta att man då gjort rätt i alla dessa år!!!

En utförligare artikel om studien går att läsa här.

Ny bok om träning och hästens biomekanik

Som sista inlägg för dagen vill jag pusha lite för en intressant bok som jag inte själv läst än men som väckt min nyfikenhet. Den heter ”Horse-friendly Riding” – Schooling that puts the horse first. Boken är skriven av en dam vid namn Susan McBane. Där går hon igenom grundläggande anatomi, etologi, inlärningsteori och biomekanik och hon gör det av en anledning. Utan kunskap om detta vet vi ju inte vad det är vi arbetar med och vad vi egentligen vill få ut av ridningen. Hon lär också ut hur en häst kan tränas på ett bra sätt och hur vi ska tänka när vi rider: rid bakifrån och framåt. Bakbenen är motorn.

Jag tror på boken, helt och fullt. Det verkar vara en intressant allmän bok om hur hästar är och vad vi har för förutsättningar att arbeta med när vi väljer att arbeta med hästar. Och inte minst tror jag på boken för den härliga avslutningens skull:

”Friends should always be ready to forgive small misunderstandings, regardless of who (if anyone) is ”at fault”. Sometimes, we make mistakes – sometimes our horses do. Let’s not sully our friendly relationship with our horses by being too eager to excuse our own failings, and too ready to react to theirs.”

Kan man annat än gilla en sådan person med en sådan härlig attityd?

En officiell recension av boken kan du läsa här, skriven av tidningen Horsetalk.

Här är Susan McBanes CV:
Susan McBane began riding before she started school and has long experience of riding and caring for her own and other people’s horses and ponies, ranging from children’s ponies to racehorses. She has an HNC in Equine Science and Management, is an equine shiatsu therapist, an Associate Member of the International Society for Equitation Science, and a Classical Riding Club member and Gold Award holder. In 1978, she co-founded the Equine Behaviour Study Circle (now the Equine Behaviour Forum) with the late Dr Moyra Williams and still edits its member’s journal, Equine Behaviour. She is the author of countless magazine articles and over forty equestrian books, including From Warming Up to Cooling Down (J.A. Allen, 2007). Many of her books are on college reading lists and are in demand around the world.

Biomekanik: Vad avgör hästens rörelsemönster?

En häst som rör sig. Det låter inte så komplicerat. Busenkelt egentligen. När vi rider tänker vi på takt och tempo, två variabler som påverkar hur bra vi tycker att ridningen går. ”Förändra inte takten när du ökar tempot”, brukade mina ridlärare vråla efter mig när jag kämpade nerför diagonelen, i fullt sjå att försöka hänga med en häst som gärna tog stora kliv och gärna tog i med ryggen så jag hade svårt att hänga med. ”Jo, jag tackar jag”, tänkte jag. ”Jag är glad om jag sitter kvar…..”

Många faktorer spelar in
Men hästens rörelsemönster är något helt annat. Visst är farten, eller hastigheten, en av de parametrar som avgör hur hästen rör sina ben och hur kroppen används för att hålla rörelsen. Men även gångarten, hästens exteriör, underlaget, koordinationen i rörelsen och hur trött hästen är påverkar, enligt Roebstorff. Borde jag lägga till hästens form om den rids, hur musklerna är fördelade på kroppen, eventuella skador som gör ont, spänningar i musklerna och den mentala statusen? Det nämner inte Roebstorff i de artiklar jag hittar, men nog påverkar de.

Hovslagaren
Att få hästen rätt balanserad i hoven så att den kan röra sig så väl som möjligt är en konst, och det finns många teorier om hur det uppnås. Hovslagare vet att det går att förändra ett rörelsemönster duktigt genom att verka och sko på olika sätt. Korta tår, till exempel, rekommenderas ofta vid olika typer av belastnings- och benskador för att hästen ska rulla över lättare. Resultatet är ett kortare steg. Men även en kort tå kan ha en negativ åverkan. Som sagt. Det här är en hel konst, och då det finns mängder med människor som kan hovslageri och hovar mycket bättre än jag är det nog bäst att jag slutar där.

Belastning
När en hästkropp sätts i rörelse är det inte många muskler som inte rör sig. Det sker belastningar överallt i kroppen, på olika sätt, men bara när hoven är i marken. Ett hårt underlag förändrar rörelsemönstret och belastar de nedre delarna av benet. För hela 60 % fångas upp av själva hovkapseln och bara 9 % av kotleden.

Hoven glider något framåt
Hästens hov rör sig någ on centimeter framåt när hästen slår i marken. Det är naturligt för en häst. Broddar, gummiskor eller andra friktionshämmande attiraljer kan stoppa upp den rörelsen, och då sliter det på hästen. Framknäet och hasen överbelastas då, när hoven inte kan genomföra sitt naturliga rörelsemönster. Mönstret slår igenom uppåt, så att säga.

Källa:
Intervju med Lars Roebstorff publicerad i Aftonbladet