Vikten av en bra hovslagare….

För femton år sedan drabbades min häst av återkommande hältor. Ett av många problem i hästens liv var skoningen. Jag fick lära mig den hårda vägen att valet av hovslagare avgör om mina hästar mår bra och kan gå på sina fyra ben i balans, eller om skevheter uppstår med påföljande skador. Hovslagaren är ingen mirakelman (i mitt fall en kvinna) men jag har aldrig ångrat att jag låter över en tredjedel av den budget jag har till mina hästar gå till min hovslagare. För utan hovar i skick, har jag inga hästar. 

Jag har, efter att jag lärt mig min läxa, haft turen att få de bästa av de bästa. Fd el. aktuella utltunahovslagare när jag varit i stockholmstrakten, bästa Zeta Andersson-Lång i Skåne och min nuvarande klippa i livet – Hanna Swärd. För mig är det i och för sig viktigt att hovslagaren är utbildad och är godkänd för att de ska komma i fråga. Men det räcker inte. Jag vill också samarbeta med dem för att få mina hästar så friska jag bara kan. Jag behöver därmed någon jag känner förtroende för på ett personligt plan. Jjag vill att de ska vara engagerade, hängivna och hästkunniga. Höga krav, men de jag har haft har levererat mer än det jag har kunnat hoppas på och önska.

Ikväll, när jag flyttade min halta häst som står inne i box i väntan på utredning om en hovbensspricka (pga yttre våld), påminns jag återigen om varför jag gjort det valet. 

I onsdags gick min häst på tre ben. Idag går hon obehindrat på alla fyra. Hovis trodde inte på att röntgenplåtarna som tagits på hästen, och som inte visade någon hovbensskada, var rättvisa. Hon trodde det var ett hovbensbrott och agerade därefter. Med sin kunskap fick hon också i rena farten hästen i skick för resa till klinik i morgon. Innan var hästen så halt att det hade varit snudd på djurskyddsbrott att flytta hästen en meter. Tack Hanna – nu kör vi till Mälarkliniken och får ordning på det här!!!! 

 

 

 

Det ligger i detaljerna

Helhet och detaljer – två ting som går hand i hand för att lyckas. Vad det än är. Idag fick jag personligen en rejäl läxa i de små detaljernas betydelse. En häst, tre ben. Nu är ju inte ett ben en så liten detalj i sammanhanget kanske, men det är en liten, liten del i hoven som spökar. Det är en liten detalj. Som gör att ett helt ben är odugligt. Som gör att en hel häst har det trassligt. Som gör att det inte går att träna eller utvecklas tillsammans. Och så har hästen ont också. Stackars tjejen. Jag lider nog nästan lika mycket. Tur det finns smärtstillande – en liten, liten påse jag blandar i maten. 

En annan detalj är det där med schabrak och vojlockar, sadellägen och ridning. Satte på en fårskinnsvojlock under sadeln idag. Ni vet, en sådan där som alla förståsigpåare säger är så himla bra och avlastande. Tyvärr är de också tjocka och tar plats. Så att prova ut sadeln MED ett sådant fårskinn är inte dumt (har fått tipset förr). Men nu var fårskinnet där i alla fall. Och hästen gick som en skadeskjuten kråka. Fy vad arg hon var! Jag hajade noll, ända tills den berömda glödlampan lyste upp min ack så dystra tillvaro. Hoppar av. Tar bort vojlocken och väljer att rida utan (det är lång till stallet om man är lat…). Vips så gick hästen som en klocka igen!

Ännu en detalj är de förhatliga, vidriga och från djävulen själv sända älgflugorna. Då vi har haft frost här några nätter tänkte jag att de skulle försvunnit från skogen. Men icke! Min så hett eftertraktade mystur förvandlades till rena rodeon. Stackars häst – återigen! De små detaljerna var det ja. Till slut fick jag hoppa av, klia igenom hela hästen och småspringa hem med en häst som hoppade och for bakom mig. 

Det var det där med de små detaljerna…. det är makalöst att det ibland funkar, med tanke på hur många detaljer det finns som kan knasa till sig….