av

Praktiska problem – schyssta lösningar

Jag fick en mycket bra fråga här på bloggen. Hur löser vi egentligen praktiska problem som vi stöter på i vardagen? Hästar gör inte alltid som vi hoppas och de är ibland nervösa, otåliga, forsar omkring och drar iväg med oss. Det är problem som dels sitter i hur hästar ÄR, dels i vad vi lär dem – utan att alltid förstå vad vi egentligen lär dem. Hästar är flockdjur och blir lätt oroliga utan sin flock. de är flyktdjur och springer gärna först och tänker sedan. De är också stora och starka ochh ser världen på ett annat sätt än vad vi göra. Deras sinnen är skapade för ett flyktdjur, inte som våra som är skapade för att jaga…..

Vad beror problemen på

Bland de problem som min kommentator här på bloggen tog upp, som hon ville ha hjälp med är vanliga problem! Hästar kommer från olika bakgrunder och är inte alltid de lättaste att hantera – de ”sköter sig” inte alls alltid….. Hur löser vi då detta utan bråk och negativa tankar? Hur kan vi få glada harmoniska hästar som inte känner att de behöver forsa omkring så mycket, och som litar på oss? Jag kan tipsa om att vi har en kurs om just detta den 25 aug. på Lösa Tyglar i Skinnskatteberg! Nyttigt, roligt och lärorikt!

Till saken: För det första måste vi fundera på vad som är ett problem över huvud taget och vad de i så fall beror på. Vad som är ett problem beror på hur vi ser det. Jag ser gärna det som hästen inte kan som något som kan läras in istället – att jag inte kan kvantfysik är inte ett problem förrän jag förväntas klara det i mitt jobb. Då, för att klara uppgiften, behöver jag lära mig kvantfysikens lagar. Så är det med hästar också. De behöver lära sig hur de ska agera i människans värld. Det är inte något de kan helt automatiskt. Om de inte förstår vilka ramar vi arbetar under, så kan de heller inte agera utefter dem. Vi måste helt enkelt lära dem hur det går till i människans värld. Och att det är helt tryggt att vara med oss. Om vi lyckas med det på ett bra sätt får vi glada och nöjda hästar som gärna kommunicerar och är med oss, och som inte hela tiden bara längtar bort – till hagen….. Få och enkla regler som ni båda kan leva med är en bra början. Öva in dem – få dem att sitta bergssäkert. Begär inte att få styra varje steg, välj vad som är viktigt – för ert samspel och för bådas er säkerhet. Och ha tålamod. Visa hur du vill ha det – inte hur du inte vill ha det! Och träna alltid precis så mycket så att hästen klarar av uppgiften. Det stärker självförtroendet….

Så kallade olater, är däremot något som verkligen kan ses som problem. Det handlar om att skrapa i gången till exempel, att bita på inredningen, väva, luftsnappa och allt annat som är överslagshandlingar. En stor del av dessa problem är fysiska! Magen är i olag. Om vi ger en trygg tillvaro med massor med grovfoder och fri rörelse utvecklas sällan dessa olater. Om de väl sitter i en häst, kan de vara mycket svåra att få bort. Hur mycket vi än tränar. De är nämligen knappast något som hästarna gör medvetet utan beror på ett inre behov av att minska den inre stressen. Här är istället hästens miljö extremt viktigt (den är annars bara jätteviktig…:-)).

Mycket av det som vi ser problem är faktiskt människans fel. Vi har lärt hästen fel saker! Det tåls att tänka på. Jag har mött hästar som lärt sig dra i grimskaft och tyglar, hästar som lärt sig att springa över människor (det gör de faktiskt inte med varandra så det är inte naturligt att springa på andra levande varelser!), de lär sig att livet med människan är jäkligt och att olika situationer innebär bråk. Det gör vi genom att själva sätta agendan. Det kan till exempel handla om att hästen blir rädd eller osäker – vi bestraffar och pushar även om hästen känner att den är osäker. Den får ingen hjälp utan vi ställer krav den känner att den inte kan leva upp till. Kampen är igång. Hästen lär sig att det är kamp som gäller, och kan inte annat än ställa upp på de premisser vi ställer. Men om vi istället lär hästen sunda saker, och att vistelsen med människan vilar på samarbete, ja då blir allt mycket trevligare. Tänk om vi istället kunde säga

– Aha – hästen är osäker och rädd! Hur hjälper vi hästen att lyckas?

Då har vi kommit långt i vår utveckling mot fantastiska och härliga människor som hästar gärna vistas med och rids av.

Här kommer lite exempel på hur vi kan lära hästen och hjälpa hästen att lyckas i vår tillvaro:

1. Häst blir stressad av att vara själv i stallet och steppar runt, gnäggar och märker inte vad människan bredvid gör.

ORSAK: Alla hästar är sociala varelser som är tryggast i sin flock. Osäkra hästar, som kanske inte ser människan som en trygg partner, vill allra helst vara med sina andra hästkompisar. Om man tar in en sådan häst själv i stallet, blir den mycket orolig. Kanske har den flyttats ofta, kanske har den hanterats otrevligt i stallet innan så den inte tycker att vara själv där är säkert och tryggt? Det känns istället instängt och otäckt…. Instinkten tar över och hästen, som det flyktdjur det är, springer runt i hopp om att hitta vägen till säkerheten. Människan är inte mycket värd, som sällskap…..

Ett annat alternativ som gör en häst ovillig att stå i stallet (särskilt själv!) är att den av någon anledning inte tycker om att bli riden eller att den förväntar sig att något otäckt ska hända i ett senare skede (lastad ofta till klinik, t ex). Den vet att när vi tar in den i stallet är det dags att bli riden eller transporterad, eller hovslagaren kommer eller vad det nu är. Då är saken en annan femma -för då behöver hästen istället lära sig att acceptera det som den ska vara med om i ett senare skede.

LÖSNING: Oavsett orsak så får därmed bråk hästen att längta än mer till kompisarna som förstår den. Vi gör istället tvärtom. Vi är trygga som berget i hela vår uppenbarelser. Vi är klippan i tillvaron och en mysig vän att luta sig mot mentalt när det behövs. Och vi övar i små doser med denna häst för att den ska klara av sin uppgift – att stå ensam i stallet. Bygg upp möjligheten att stanna kvar i stallet i lugn och ro. Första gången kanske det räcker att gå rakt igenom stallet och ut igen. Upprepa tills hästen är lugn. Placera gärna ”matstationer” i stallet. Jag jobbar inte så ofta med godis och mat, men å andra sidan är det en positiv grej för hästen. Stanna mycket kort vid varje matstation och led vidare hästen genom stallet och ut igen. Förläng  stoppen men var alltid noga med att ta ut hästen ur stallet innan den blir orolig och forsar runt igen. Det gäller att vara uppmärksam på hästens energier. Sedan går det att ge hö, och borsta utan att binda fast, för att sedan binda fast och borsta. Ta allt steg för steg och vänta aldrig tills hästen fått nog, utan ta ut hästen innan den själv försöker springa ut. Successiv inlärning är således det som gäller. En liten bit i taget och till slut står hästen helt lugnt i stallet. Se det som en kul övning där varje steg är en liten, liten seger mot en lugn och härlig häst i stallet! Då hålls humör uppe på såväl häst som människa.

Om hästen ska göras i ordning för ridning utan bråk i övriga fall, är det bara att ta in en kompis också som sällsis. Det är det minsta man kan göra för att få en bra start på ridpasset, innan hästen är redo att stallas in på egen hand.

2. Häst som otåligt skrapar med hoven på stallgolvet eller sparkar i boxväggen.

ORSAK: Oroliga hästar behöver trygga miljöer. En häst som är otålig skrapar gärna med hoven eller till och med sparkar i boxväggen. De kan också vilja få uppmärksamhet, vara exalterad eller ha dålig mage. Själv ställer jag gärna in mina hästar i stallgången endast uppbunden i en lina (grimskaftet) och med hö om det behövs. Då har de att göra. Sedan är jag mycket noga med att vara lugn och jobba i ro i stallet. Det gäller alla som är här också- hästarna ska inte behöva känna stress och oro. Det gör att få hästar skrapar med hoven i mitt stallgolv – om det inte är så att de äter något riktigt gott. Men det stör kanske knappast någon.

LÖSNINGAR: Om hästen när den är uppbunden skrapar är det annars läge att ignorerar det hela. Det kallas utsläckning. Man måste vara extremt konsekvent för att utsläckning ska funka, och i början kan beteendet förstärkas. Hästen vill ha uppmärksamhet och höjer därför rösten genom att skrapa än mer. Så fort vi säger till, ser vi ju hästen och den får den uppmärksamhet de kanske söker. Så det gäller att vara uthållig för att få utsläckning att funka.

En annan metod är att uppmuntra hästen när den står still – förstärk rätt beteende istället för ”fel”. Så fort hästen slutar skrapa uppmärksammar vi den och kliar den på manken. Det lugnar hästen och förstärker det beteende vi tycker är rätt. Det går även att lära en häst att stå stilla genom att aktivt belöna när den slutar skrapa. Detta kräver timing. Men när hästen slutar och sätter ner hoven kan vi säga ”stilla” och berömma. Det här kan till och med få hästen att stå stilla i de mest märkliga situationer sedan – mycket praktiskt! 🙂

 

3. Häst som på ett hårdhänt sätt vill klia sig mot ryttaren.

ORSAK: Den här hästen verkar tro att vi är en klipåle! Den springer också gärna på oss om det vill sig illa, för den respekterar inte vårt säkerhetsutrymme. Problemet är att det har den ofta lärt sig av människan. Vi gullar och kramar det söta hästhuvudet i tid och otid och många av oss har svårt att respektera hästens behov av säkerhetsutrymme. Vad gäller mänskliga kroppspråket kallas det för komfortzon. vi står inte gärna närmare en halvmeter ansikte mot ansikte med någon okänd, eller bekant. Innanför det utrymmet är det bara inbjudna och goda vänner som får vistas. Detsamma gäller hästen. Men vi gullar gärna med den som de vore hundvalpar ändå…

LÖSNING: Den som respekterar hästens behov av utrymme runt huvudet, råkar sällan ut för problem som att bli använd som klipåle. Stå vid sidan av hästen, vid sadelstaden istället för vid hästens huvud, eller en bit ifrån huvudet åt sidan. Jag lovar – det går till och med att be hästen böja på halsen för att tränas och få på sig grimman och få kli även ifrån sadelstadsläget! Det är riktigt bra, för då får hästen stretching på en gång. Det är en ren inlärningsfråga. Vi kan lära hästar massor med bra saker! Kommer hästen för nära oss, så är grundregeln att använda grimskaftet eller tygeln till att leda bort hästen så den står på egen hand – inte på människan. Visa vart hästen ska stå i förhållande till människan genom att visa med handen som håller i tygeln och ta sedan, när hästen stannat, ett extra steg ifrån hästen. Hästen ska stå kvar. Om den inte gör det upprepa och var lite envis. Ett alternativ som kanske är lite enklare till att börja med är att kategoriskt ställa sig där du vill vara – en bit ifrån huvudet, gärna vid sadelstaden. Då vänjer sig hästen vid att du är där, och tycker det är ganska bra. För då kan den vrida på halsen för att se sin omgivning utan att bli stoppad av en människokropp som står i vägen. Det här gäller i alla situationer när vi är på marken. Hästen ska inte stå och luta sig på oss. Den människa som på detta sätt konsekvent visar att hästen inte är välkommen in i komfortzonen om den inte uttryckligen är inbjuden och att hästen samtidigt själv vill vistas där, behöver heller inte oroa sig särskilt mycket för att bli översprungen av den hästen. Dessutom kliar sig hästen sig då istället på sitt eget ben. Det går ju bra det med! 🙂
4. Häst som under uteritt vill vända hemåt, börjar backa och snurra runt.

ORSAK: Om orsaken inte är något som direkt skrämmer hästen ser vi här återigen en häst som inte är trygg med sin ryttare. Den vill hem till säkerheten. Piskar vi på en sådan häst, kommer den otvetydigt att få rätt – det är läskigt att vara ensam med ryttaren. Det gör dessutom ont!

LÖSNINGAR: Genom att ta små rundor först – ta den minsta rundan som är möjligt till att börja med och sedan utöka rundornas storlek kan de flesta hästar klara av att gå ute ensamma med glädje! Om problemen är stora är det en bra idé att promenera och tömköra en sådan häst ute också till att börja med. Då kan man ofta ge ett bättre mentalt stöd hos hästen – vi går tillsammans. Få den att tycka att det är tryggt och roligt att vara ute! Hur gör vi då det? Jo – vi uppmärksammar det som vi ser som ett bra beteende och när hästen vågar och är duktig. Klia hästen på manken och var mjuk i sitsen när hästen går framåt. Ladda aldrig för att hästen ska vända eller stoppa – det triggar garanterat beteendet. Om den tvärvänder, stoppa mjukt upp hästen och vänd tillbaka. När hästen vänt tillbaka är det inte troligt den går fram till att börja med. Då sitter jag i alla fall helt stilla och bara väntar. Låt hästen titta och stå still. Jag har stått timvis ute med vissa hästar som tyckt det är jobbigt att gå ute ensamma. Till slut lossnar det. De slappnar av, och då kan jag ge en lätt skänkelhjälp och få tre steg framåt eller mer. Så fort hästen tänker framåt kliar jag den på manken och uppmuntrar deras försök. Försöka duger! Varje steg i rätt riktning belönas. Varje steg i fel riktning ignoreras. Jag vill inte skrämma en redan skrämd häst, men uppmuntra den att våga försöka. Bara hästen försöker, så blir det bra. Vilken tid det än tar. Press i stress är ingen bra kombo….

Om den däremot blir skrämd av något (bara en sådan sak som soptunnor kan vara jättefarliga!) och snurrar runt gäller det att inte dra i tyglarna och bli rädd själv. Det är svårt! Håll i manen! Om vi sitter kvar i balans, så springer hästen kanske runt och vänder sig hemåt och tar några steg. Sedan stannar den. Om den fortsätter efter det får man lugnt ta ned den i skritt för att sedan stanna helt. Då är det sedan läge att lugna hästen först om den är stressad. En stressad häst tänker superdåligt. Sedan vänder jag lugnt upp mot ”det farliga” igen och låter hästen titta i lugn och ro. Inga hårda händer, ord eller skänklar. Jag sitter så avslappnat jag bara förmår. De vet att jag vill förbi ändå.  Jag tittar själv inte alls på det som skrämmer. Jag ignorerar det skrämmande men respekterar hästens känslor. Jag tittar istället på vägen FÖRBI det skrämmande. Det är vägen ut, tänker jag och min tanke ger ändå fina signaler i min kropp att jag är på väg ditåt. Dit går vi så blir det lugnt, tänker jag som ett mantra för mig själv. Om jag ger hästen lite tid, kliar den och uppmuntrar den försiktigt att våga försöka kommer hästen känna av mina energier framåt, mitt lugn och mitt fokus, och ta den vägen framåt. Efter en stund tar alla hästar ett kliv framåt – det är beslutet. Sedan kanske den i värsta fall joggar förbi det läskiga, men so what? Den har just besegrat ”det läskiga” och går stärkt ur situationen. Och jag visade att jag visste att det skulle gå bra.

Är hästen riktigt, riktigt rädd eller oerfaren är det aldrig fel att hoppa av hästen och leda den förbi det farliga. Jag visar sällan det skrämmande, jag ignorerar det som förut och visar att det är säkert att gå på vägen. Hästen får dock titta om den behöver det, och se vad det handlar om. Att gå bredvid ger trygghet för många hästar. Snacket om att hästen skulle ”vinna” tror jag inte ett smack på. Vad vill hästen vinna om den är skrämd? trygghet så klart! Om jag då visar att jag kan ge det ökar vi vårt samarbete för nästa utmaning. Det är en vinst för oss båda.

Backar hästen istället för svänger brukar jag låta den backa. Att sparka på en backande häst får den bara att backa fortare…… Men jag ber den backa rakt, så vi inte hamnar i diket eller riktar backen genom att ställa hästen. Om du ställer till höger backar hästen mot vänster och tvärtom. Backar den mot något farligt får man ju ställa igenom ordentligt för att styra kraften åt ett säkert håll. Jag följer oftast med utan att uppmana den att backa eller försöka stoppa den. Ibland kan jag dock be hästen backa ordentligt om den ändå har bestämt sig. Det är mer effektivt än vad många tror. För när jag då slutar backa, slutar hästen med och vi har hittat samspelet igen. Jag behåller lugnet efter bästa förmåga och höjer hakan och tittar framåt. En häst orkar faktiskt inte backa hur länge som helst, utan stannar efter en stund. Då är jag nöjd med stoppet och står stilla och kliar hästen. När hästen till slut slappnar av gör jag som jag beskrivit ovan med utväntningen för att sedan rida framåt när hästen känns redo för det. Att piska eller slå en häst när den backar kan leda till stegringar.

Hoppas det var en liten hjälp på vägen vad gäller hur man kan hitta bra lösningar på problem som ofta grundar sig på en otrygg häst som inte vet hur den ska föra sig för att vara en glad och säker häst. Det finns många andra sätt att gå tillväga, och allt beror på vilken sorts person vi är, vilken häst vi har och vilken situation det handlar om. Vi är alla unika! Det viktigaste är att vi vågar och orkar lägga lite tid på att hjälpa hästen – istället för att stjälpa den. Vårt ansvar är att träna hästen att lyckas, och ibland behöver den få klura ut ett och annat, med oss som coacher. Det kan ta lite tid. Men när det väl fungerar och hästarna börjar lite på att vi är bra individer att vistas med, blir sedan framtiden så mycket bättre för både häst och ryttare. och jag vet – det kan kännas tufft att ge hästen tid i ett samhälle där alla problem ska lösas på en fikarast. Men hästarna är inte moderniserade och anpassade till vårt snabba-ryck-samhälle. De lever här och nu, och det tar den tid det tar! 🙂

av

Formen på dressyrhästen

Det är mycket nu! Fick ett vackert inlägg om praktiska sätt att lösa olika problem i vardagen med häst som jag vill svara på, och samtidigt har jag en mängd andra frågeställningar att ställa här på bloggen. Till det går att säkert åtta timmar om dagen går åt till träning och hästhantering på olika sätt. Tänk om någon kunde ge mig några extra timmar till! Men oj vad roligt det är när det händer så mycket – både praktiskt och vad gäller funderingar kring hästar, hantering och ridning. Jag börjar med aktuella OS-diskussioner i detta inlägg! Det får bli så, som en uppföljare till det förra inlägget där jag skrev om vikten av att ha etiska principer som går MED hästarnas väl och ve inom ridsporten, inte emot.

För vi är igång igen inom ridsportsvärlden. Med dressyrtävlingens start i OS går också diskussionerna om LDR, alt. Rollkur igång. Precis som förut. Och ingenting har hänt – verkar det som. Reglerna på framridningsbanan har ändrats – till något som är mycket underfundigt skrivet och enligt ett regelverk som verkar mer än svårt att lista ut…. Det är minuterbegräsningar på vissa positioner, stopp för andra. Jösses, jag har försökt sätta mig in i detta, men kan inte förklara för någon hur det ska gå till…..

Nåväl – rollkuren verkar finnasväl etablerad  i dressyrvärlden än (och säkert också inom andra sporter, men det vet jag personligen mindre om…).  Och många argument för och emot beskrivs – det finns två sidor – helt klart. En ny studie visar att även hästar som är vana att gå i positionen blir stressade, skriver Tidningen Ridsport. Det är en studie som är mycket intressant. Även om antalet hästar är få, vilket gör resultatet är ganska osäkert. Men – det är fascinerande att de som rider LDR också ställt upp på denna studie! Med tanke på hur tydligt resultatet verkar vara, så ger det en klar indikation på att LDR inte ger några positiva effekter att tala om – i alla fall inte psykiskt.

För de som klassas som LDR-ryttare går bra på banonrna. Det är oemotsägligt. Hästarna levererar. Vad beror det på? Det kan, som förespråkarna påstår, bevisa att metoden funkar! Men – vilket ideal är det då som premieras på ridbanorna i dressyren. Dressyr är en BEDÖMNINGSSPORT. Det betyder inte att den häst som faktiskt går i den mest korrekta formen automatiskt får bäst poäng. Mycket annat spelar roll – inte minst de subjektiva upplevelser och tyckande. Så är det – och om en överrullad häst med nacken lågt och fjärde halskotan högst anses vackrare får den högre betyg, särskilt om den inte gör några missar och har en frambensaktion som är utöver det vanliga… Så att de får högre poäng säger mer om vilka ideal som finns, än om hästarnas väl och ve. Ideal, vet vi ju vid det här laget, är inte alltid sunda. Titta bara på skönhetsidealet där midjan gärna får vara smalare än en persons huvud! Tänk så ideal förändras genom tid, även inom hästvärlden…..

Ett annat vanligt argument är att hästar som har ont inte levererar! Eller hur! En häst som har ont gör inte det vi ber om. Nej – mina hästar skulle kanske inte göra det idag – för jag lyssnar på hästen. Men skulle jag sätta på skarpa bett, ett par skarpa sporrar och piska till hästen några gånger när den är ”olydig” så skulle jag troligvis få en häst som ändå levererade. Tyvärr en erfarenhet jag gjort och får leva med – förlåt Alexander! För jag har gjort just detta, och gått bra på banorna ändå…. Min häst blev segare och segare och jag tränade och tränade. Frågade mina coacher om vad som var fel. ”Längre sporrar” och ”gramman” sa de i en enhällig kör. Och jag gjorde som de sa, för inte bättre visste jag då. Men, mitt hjärta sa att något är fel…. Trots att vi levererade…. Till slut åker jag in på klinik och frågar om hjälp. Behöver jag säga att jag blev ifrågasatt av tränarna?

Väl på plats på kliniken visar det sig att hästen är fyrgradigt halt på båda framknäna, tregradigt halt på båda kotorna fram. Det var mer än jag kunde leva med tyckte jag då – oh så jag grät, vilken ångest jag hade. Med rätta…..  Men han hade levererat – för att jag sa åt honom att göra just det. Sådana är hästarna – alldeles för goda för oss människor. Idag hoppas jag att detta är preskriberat för min del. Jag har bett min Alex om förlåt så många gånger och lärt min läxa på det vidrigaste sätt. Vilken tur jag hann innan han försvann – han finns här än – i bästa kondition 25 år gammal! 🙂 Kom inte och säg till mig att hästarna inte kan leverera om de har ont!

Det finns fler exempel i min egen värld – många av dem dessutom. Mitt russ är det senaste exemplet. Hon har gått omkring och myst i hagen, och varit halt till och från. Veterinärer och hovslagare har grubblat över trasslet, precis som jag. Vi har klämt och känt på hoven, böjt och donat och fixat. Men till slut, kunde ATG Örebro (Tack fantastiska människor!) hitta felet – en enorm fraktur på hovbenet! Och hästen är knappt halt i skritten och lite halt i traven på hårt underlag! Kan ni tänka er vilken smärta! Nu hoppas vi att hon blir bra, men hon dolde sin skada så gott hon kunde – gör det än! Så är hästnaturen bara – de döljer sin smärta. Deras enorma förmåga att utlösa stresshormoner i kroppen gör det också möjligt för hjärnan att koppla bort smärtan. Vi ser det dagligen överallt. Om vi bara vill se.

Jag har också en häst hemma som är tränad i LDR, Det är uppenbart. Hästen söker sig otvetydigt nedåt inåt i ridningen om jag inte rider på med lätthet, lätthet fram, fram fram. Jag undrar efter att ha ridit henne ett tag, hur starka ben de som rider LDR egenligen har? För hästen bjuder inte ett dugg när hon duckar in huvet sådär. Det händer inte ett skit när du lägger på en lätt skänkel rent utsagt. Du får driva in i helskotta för att få aktion i hästen. Fyanemej. Tur att hon nu hajjat att om jag bara lätt lägger fram henne och dansar lätt med energi framåt så griper hon på ordentligt – med hela kroppen. Tro nu inte heller jag behöver vare sig nosgrimmor, grammaner eller annat för att lägga henne i rollkurs-position – det gör hon så naturligt så. Inlärt beteende. Bäst att göra så direkt så slipper hon drag i sin känsliga mun? Det är svårt och jobbigt att få driv i en rollkurshäst, om du inte lär om från början. Det är min erfarenhet i alla fall. Så det är inget som passar mig, som är lite lat och gärna ser att hästen gärna bär sig själv, istället för att jag gör det. Det känns så mycket trevligare med en häst i balans också, oavsett om ”metoden” fungerar eller ej.

Men – Det viktigaste av allt är kanske etiken i det hela -vad gör vi med djuren egentligen? Vi inom hästsporten måste kunna bli granskade i lupp, anytime! Om dessa diskussioner pågår och vi inte kan stå upp för vare sig ideal eller träningsmetoder, är vi riktigt farligt ute som sport. Jag är, oavsett vad som kan tolkas i detta inlägg en hängiven dressyrryttare. Jag älskar hästar som dansar – men de ska dansa av glädje och i samspel med ryttaren på ett sätt som främjar deras hälsa, hållbarhet och psyke. Jag hoppas därför denna inte glöms bort i någon vrå och showen fortsätter som vanligt. För hästarnas skull, och för sportens skull. Idealet måste vara sunt – ur hästsynpunkt.

Hästar döljer sin smärta, det vet vi genom forskning och det vet alla som en gång försökt klura ut ett problem hos en häst som har någon fysisk skada. De talar dock sitt tydliga kroppspråk när den situation de hamnat i inte är till dreas gagn. Små, små signaler går att utläsa för at tse hur de egentligen mår. Så titta noga på dressyren på OS. Vad ser ni? Är svansen still, verkar hästen avspänd, och nöjd med det arbete den gör? Vickar öronen sådär gulligt, eller är öronen riktade åt ett visst håll. Har hästen rätt muskler i rörelse och ser hästen bogfri och lätt och ledig ut. Eller ser det forcerat och ansträngt ut? Har ryttarna mycket tyngd i handen och hänger bakåt, eller sitter han eller hon i balans? Vilken ryttare och häst tycker ni bäst om? Och är det densamma som vinnaren?

av

Ridsport -en trend i tiden

Det var för fyra år sedan som det verkligen började hända saker inom svensk ridsport. Den tog sig, på något outgrundligt sätt, sig ut från skuggorna av mediabruset och började bli en snackis även för andra än oss hästidioter som jobbar med hästarna dygnet runt. I täten fanns den fantastiske RGB som också höll fanan högt med idel framgångar – en av få medaljer den OS- upplagan och på EM:et efter det. Silver i OS, Guld i EM – svårt att förneka att Sveriges fana till stora delar bars upp av just en hoppkarl. Jerringpriset var en ren arbetsseger. När RGB segrade fanns en enorm hop människor bakom resultatet, människor som ville visa upp vad som var viktigt för dem. Det handlade om ett sätt att visa upp den betydelse hästen har i vårt samhälle, som ungdoms- och vuxensport, som livsstil och som rekreation. Mullren i leden var svåra att tystna.

OS 2012 kunde inte börjat bättre för svensk ridsports del. Nu idag, står, en 37- årig, ytterst kompetent, tjej vid namn Sara Algotsson och en helt fantastisk häst vid namn Wega för en bragd få lyckas med under sin livstid, hur mycket de än kämpar. Än ett OS-silver till Sverige i ridsport – och det första i denna OS-omgång. Snöbollen med engagerade som krävde uppmärksamhet för hästarnas OS,  som redan började komma igång innan första start, har nu utvecklats till en lavin. Och nu är det dags att ta allt ett steg vidare – i flera riktningar.

För det finns ingen höjd utan bredd. I Sverige kämpar hundratusentals hästtjejer och hästkillar för att utvecklas inom ridningens ädla konst. De drömmer om framtida segrar, kanske till och med om OS. De älskar sina pållar och får jobba hårt för att få de resurser som också borde vara dem förborgade. Vi talar givetvis om kommunernas anslag till idrotter, där ridsporten är sorgligt eftersatt. Hur kan detta vara – år 2012??? Ridsport kan vara en folksport, en sport för alla. Hästen är fantastisk för habilitering och rehabilitering för psykiska såväl som fysiska funktionshinder. Ridsporten är rekreation och en sport du kan syssla med från tre års ålder till 95 års ålder, eller mer. Ridsport är en sport som får människor att närma sig naturen på ett roligt och spännande sätt, som får oss att förstå vikten av empati, respekt och kommunikation med alla de varelser vi har runt omkring oss. Ridning är roligt, det är hälsofrämjande och nyttigt för psyke som fysiska hälsan. Hästarna gör oss, kort sagt, till bättre och lyckligare människor.

Det handlar också om attityd till djuren – dessa fantastiska hästar som arbetar för oss, kämpar för oss och som jobbar som bäst om vi har kunskap om hur de fungerar och hur de verkar. Med en positiv attityd, respektfull inställning och med schyssta arbetsmetoder kommer vi som allra längst. Jag har blivit varm i hjärtat när våra landslagsryttare i fälttävlan talat om sina partners, hästarna. Idel lovord, idel respekt och glädje i att de uträttar stordåd på banorna. För även, eller just därför, att vi vill ha en ridsport som får stor plats i medierna, som får de anslag som krävs för att rida på vågen och få fram än fler otroliga sportryttare som gör stordåd i framtiden, så behövs en öppen, rak och etisk diskussion om hur vi tränar våra hästar. Aldrig någonsin får vi tulla på de etiska principer som ligger till grund för hästträningen – att skapa lyckliga, starka, friska atleter som kan och vill göra sitt jobb.

För visst gjorde Sara en helt fantastisk prestation idag. Särskilt i form av matchningen och lotsningen av denna gigant till sto Wega. Wega å sin sida var grunden, ja förutsättningen, för att det skulle bli någon tävlan över huvud taget. Ett helt otroligt sto vars väl och ve jag inte tvekar en sekund på att Sara sätter i första rummet – vad hon än drömmer om. Hon säger själv ett OS-guld. Och med det hon visar idag – så kommer nog det med. De ritter  dessa två presterade handlade om totalt förtroende för varandra, samspel på högsta nivå, och en harmoni i ekipaget som bara det gjorde mig varm i hela själen. Så heja Sara, i framtiden med! Och till alla oss andra – nu är det hög tid att följa upp dessa bragder RGB och Sara skänkt oss.

av

nu är det bråda OS-tider

Det är livat här på gården. Stall renoveras inför hösten och vintern, eleverna tuffar på som aldrig förr och egna hästarna tränas så det står härliga till. Men det är inte det som ligger i fokus idag, så här när det snart är OS-sammandrag på TV:n. Det är ju de fantastiska landslagsryttarna i fälttävlan som vi tänker på här hemma! Vilka insatser! Nu hörde jag bara en del av dem på radio, och såg bara de allra sista ekipagen på kvällen. Men det jag hörde det berör en luttrad hästsjäl – för nu j-lar om inte media och allmänheten får upp ögonen för dessa fantastiska hästar. De kan ge oss OS-medaljer i morgon! De första i sådana fall.

Som lag har Sverige chansen till medalj. De ligger på tredje plats inför terrängen. Som individ har framför allt Sara Algotsson chansen – och en jättestor sådan! Hon leder nämligen tillsammans med eminente Ingrid Klimke! Helt sanslöst. Inte nog med det, en viss ung herr Ludwig Svennerstål, blott 21 år, är på väg att braka igenom i världseliten på allvar. Minns jag fel om jag skriver att han ligger på sjätteplats? Nåväl – högt som bara den är det i alla fall. Så nog är det bråda OS-tider, för mitt i allt stök med stall, elever och hästar finns en självklar sak att följa – på TV:n. Jag ska dessutom följa veterangurun inom fälttävlan – Mark Todd, som ligger grymt bra till på en vad jag förstår är en oerfaren häst. Han var min första fälttävlansidol i slutet av 80-talet när för-VM och sedemera VM gick av stapeln i självaste Stockholm.

Jag vet – jag blir lite fjantig i OS-tider och när det smäller till för de svenske i ridsportsgrenarna sitter jag och hoppar och skriker i TV-soffan som en toka. Sån är jag – tur att OS bara är vart fjärde år…

Jag verkar inte vara ensam precis. De sociala medierna formligen svämmar över av lyckönskningar och förhoppningar nu! Tydligen har till och med TV fattat att intresse finns. Lite sent sådär. För nu möblerar de om i programmen för i morgon i sista sekund och sänder hoppningen för fälttävlanslaget och individuellt i finaste SVT. Sicka sötisar! Tänk om de bara fattat det på en gång! Det är ju inom hästeriet det händer, om man säger så. Och som Sveriges största näst sport (detta mantra börjar kännas tjatigt men går tydligen inte hem i alla fall) är det faktiskt inte så konstigt att det kan trilla in en medalj eller två. Alla dessa småhjältar hemma – vissa av dem blir stora hjältar på banan en dag. Det tänker jag när jag tränar yngre också. Om de inte vill gå till eliten, så kommer de förhoppningsvis att ha ett stort, underbart och givande intresse för livet sedan också. Tänk vilken lycka hästar ger! Nu kommer kanske svenskarna i allmänhet att bli lyckliga också – om det blir medaljer. Det värmer för det kan vi behöva. Verkar inte finnas så många chanser den här omgången av världens absolut största idrottsevent.

av

Ung debutant visar framfötterna

Så är fälttävlansryttarna igång med sitt dressyrmoment. Hittills har två ryttare avverkat sina program, varav den ena var Ludwig Svennerstål, endast 21 år ung. Han gick på nock och ligger bra till inför resterande tävlingsdagar. Vad härligt med nytt blod till sporten och vilka nerver killen verkar ha!

Linda Algotsson gick det lite sämre för tydligen. Och det får hon minsann känna av om hon orkar läsa Tidningen Ridsports artikel med tillhörande ”expertkommentarer”. Inom ridsporten finns tydligen ingen nåd – utan fel lag är på plats, med fel personer på fel hästar. I alla fall om de inte övervinner sig själva och hästen är lite spänd. Märkligt – jag som trodde hästar hade en förmåga att göra folk lite mer ödmjuka och mindre dömande, att alla vi som håller på med hästar förstod hur förbaskat svårt det är, att få en häst att dansa på kommando och att en tillvaro med häst lärde oss konsten för respekt för allt levande….. Vi lär oss tydligen olika saker av vår hästsport, sett till kommentarerna i tidningen……

 

av

OS, hanteringskurs och luft i transporten

Så är det OS-tider som gäller! Vilken härlig inledning. Nu hoppas vi på RGB i hoppningen och på att dressyrlaget åstadkommer stordåd. För att inte tala om våra fälttävlansryttare. De är först ut och i skrivande stund inleds deras tredagars med dressyren. Håll tummarna! Ridsporten behöver uppenbarligen fixstjärnor för att respekteras. Synd, men sant. Och RGB har gjort ett hästjobb, bokstavligen, för att lyfta sporten – fanbärare som han blev och allt!

Träningar i ur och skur

Den här sommaren är inte riktigt riktig tycker jag annars. Tur att OS finns, för det verkar inte bli mer sol vad det lider heller. Men rider och kör, det gör vi. Och verksamheten går riktigt bra! Det känns lite märkligt, men ändå väldigt roligt att tiden går så fort bara. Redan nu har jag planerat för hösten och kick-offen här på gården. Den 25 rockar vi loss med hästhanteringskurs. För det är många som behöver lite hjälp och lite input över hur vi kan få en trevligare vardag med hästen. Det är ju en hobby som kostar på, både vad gäller tid, engagemang och pengar. Då är det synd att så många upplever lastproblem, problem med att leda till och från hagen, problem med hästar som går över dem, är tjuriga eller inte vill låta ryttaren sitta upp i sadeln. Särskilt när det finns bra vägar att komma över dessa hinder på. Om dessa vägar, och vad vi kan göra för att samspela bra med våra vackra fyrbenta vänner, handlar vår hästhanteringskurs om. Mer om kursen går att läsa om på Lösa Tyglars hemsida.

Säker transportering

Jag hoppas många kommer till kursen med egen häst – och då på ett så bra vis som möjligt. Transporter av hästar är ingen struntsak och kräver eftertanke. Inte minst vad gäller luften i transporten. I tidningen Ridsport går det att läsa mer om hur mycket luft som behövs i transporten. Och då talar vi inte om rymden i sig, utan om luftväxlingen. Hästar behöver syre – hela tiden. Så även i transporten. Det är det alltför många som verkar glömma bort, i ivern att ska säkra miljöer för hästen under transporten. För säkerheten ligger även i miljön inne i den lilla lådan, som skakar omkring på vägarna när vi far hit och dit med pållen.

Luckan

På många håll på nätet diskuteras det om luckan på en vanlig transport ska vara öppen eller nedfälld. Vissa anser att olycksrisken är enorm om luckan hålls nere. De  menar att hästen vänder sig om och försöker hoppa ur. Jag undrar jag, hur stor den risken är. Senaste sådana olyckan som stod nämnd i tidningarna visade sig handla om en häst som tog sig ut där luckan var – stängd… Och när min häst försökte hoppa ut ur transporten blev det ett försök genom framrutan…. Visst är det en risk – det är det alltid med hästar. Men om det inte går att hålla ventilationen godtagbar på något annat sätt än att hålla luckan nedfälld, är det så det måste vara – enligt lag. Även om vissa säger att det inte ens är lagligt att köra med luckan nedfälld… Det verkar vara en ren skröna som bitit sig fast, som en Råttan-i-pizzan-historia. För lagen säger inget om luckan, men väl om ventilationen. Och den lagen gäller hela vägen, oavsett om man kör privat eller inte.

Galler

Något som blivit populärt på kontinenten och som kanske också kommer till våra breddgrader är möjligheten att ersätta över luckan med ett galler. Det låter som ett mycket bra alternativ i min värld. Då är det stängt, men inte tillstoppat vad gäller luft. Det låter säkert och genomtänkt. Är det någon som provat denna lösning? Skriv då gärna en rad här, så vi andra också får höra om det är värt att lägga slantarna på det. För luft behövs, så mycket är klart. Annars kan ju inga hästar dansa….

 

av

Vem lär vem – och vad?

 

 

 

I tre veckors tid har mina teorier, min praktik och inte minst min filosofi kring hästar, träning och utveckling varit under den allra skarpaste lupp. De har granskats och prövats mer än vanligt. Den här gången har nämligen mina hästkunskaper testats av ett par vetgiriga och fantastiska personer ett par decennium yngre än jag själv. De har bott och verkat här, tillsammans med mig. Hela dagen lång och halva natten med. Vi har tränat mina egna hästar med målet att utveckla dem, få dem än mer till våra partners och tränat deras fysiska och psykiska förmågor. Och vi har tränat många, och mycket, intensivt och med eftertanke. Vi har jobbat för framtiden, för hästar i harmoni i balans. Fysiskt och psykiskt.

 

Vem är lärare – egentligen?

Det har kanske framstått som jag varit lärare och jag haft inneboende elever, och hästar att träna. Men hästarna, och ”eleverna” har varit lika goda tränare till mig, som jag hoppas jag varit för dem. När hinder kommit i vägen har min hästfilosofi verkligen testats, och den har fått bestå hårda prov. Det har gjort att den under de här tre veckorna utvecklats, förfinats, definierats och inte minst – kommit att än mer överföras i ren praktik. Vilken utveckling det är, att praktisera, diskutera, och förena tanke med handling. Ingenting kan mäta sig med det.

 

Vi coachar

Alla människor och alla djur har hang-ups, murar och svårigheter. Som ryttare, körsvennnar och hästhanterare stöter vi på våra egna, och hästarnas, svårigheter ideligen. Det gäller även mig själv! Även jag har tankar, känslor, åsikter och en historia som begränsar, men som också ger möjligheter. Min syn på mig själv som tränare är att coacha igenom processen, få individen att se över och framför hindret, och att bemästra det istället för att falla för det eller undvika det. Därigenom, tror jag, kommer också individen att stärkas, liksom samarbetet mellan ryttare och häst. Det är upp till oss hur det sedan går, om problemet blir en ”seger” (yey! Vi lyckades och vad bra vi är!), undviks eller förstärks.

 

Svårt

Hästhantering, ridning och körning är enormt svårt. Det är lätt att bli frustrerad, att ta den korta vägen, att försöka hitta genvägar eller att helt enkelt undvika problemen för att få saker och ting att fungera. Det går i det korta loppet, men långsiktigt hopar sig problemen och trasslet ökar. Det är nog så svårt att lösa sina egna svårigheter. Att få en häst att övervinna sina murar, det är en konst! Ingen metod fungerar, för vi hanterar unika individer, så vara att de är hästar. Inga sätt är allenarådande, då alla har sin unika historia och anledning till att de är som de är, och har de svårigheter de har. Innovation, uppfinningsrikedom och fantasi tillsammans med ödmjukhet, ett idelt öra, känsla för hästen och en dos envishet ligger till grunden för problemens lösning. Det är ingen lätt ekvation!

 

Vårt ansvar

Och ansvaret vilar helt på våra axlar. Det är vi som försätter hästarna i trassel, vi som ibland lär dem fel, får dem att missuppfatta eller misstro eller ber dem att göra det som de från början är osäkra på. Och det är vi som då också måste uppmuntra, få dem att se att det är möjligt, och att själva våga. Att vända problem till härliga utmaningar som blir som små roliga projekt, gör den långa vägen till en hållbar lösning så mycket roligare. Det är också roligare att lösa problemen tillsammans – med andra som delar ens filosofi. Med gemensamma erfarenheter får vi något gemensamt att diskutera, där vi kan se olika aspekter och perspektiv. Det gör att vi lär oss än mer.

 

Men det är okej!

För hästarna är det nog mer än okej att det blir lite fel ibland, att de får svårigheter att klura på och att de får utvecklas som individer. Hästar är av naturen samarbetsvilliga, lojala och nyfikna. De VILL gärna, även om de ibland inte har en aning om hur. Denna vilja är vår lycka, och det som gör det möjligt att övervinna det mesta, så länge vi respekterar dem för dem de är och alltid, alltid arbetar med dem- inte emot dem. För en häst, tror jag i alla fall, bryr sig mer om HUR vi är när vi är med dem, än vad vi egentligen hittar på tillsammans. Attityd och inställning är grunden i allt. Hästar vi hanterar väl, mår också bra.

Tack!

Det är jämförelsevis tomt på gården nu. Solen skiner – en tillfällighet kanske, denna regniga och kalla sommar. Det är tyst och stilla, bara vinden susar i träden. Jag saknar redan livet och rörelsen, och farten, som vi hade de här tre veckorna. Hästarna vilar i sina hagar, nöjda över händelserika veckor. Kommer de sakna utmaningarna och farten, livet redan på morgonen i morgon de också? Även om elever kommer och går, var det något speciellt med att ha mina tvåbenta samarbetspartners här, så intensivt och så länge. Jag tror hästarna kommer undra när äventyret börjar igen! Jag får hålla farten nu på egen hand, med hjälp av mina andra trevliga elever på lite kortare besök. Ända tills de kommer tillbaka – och får ordentlig fart på oss igen. Tack för att ni varit här – det har varit oförglömligt. Men vi ses snart igen, om jag och hästarna får välja.

 

Hälsningar

 

Tränaren och eleven Helena

av

Hästar kan behöva skydd även under sommaren!

Nu är det sommar, och enligt alla regler är det helt okej att hålla hästarna ute – egentligen oavsett väder och vind. Växer gräset så är det betesperiod. Men det finns så mycket väder som på sommaren är lika knepigt som på vintern för en häst, som vintern kan vara. Hästar älskar att vara ute, och är helst det – för det mesta. Men undantag finns, även när tillgången till mat är god, hagkompisarna underbara och hagen nog så stor och kuperad. Otrevligheterna, om jag får säga så, avlöser varandra under en svensk sommar och det finns åtminstone två orsaker till varför en häst kan behöva ett skydd, även när det ser grönt och härligt ut under sommaren.

Värmen!

När värmen väl sätter in kommer flugor och de förhatliga bromsarna. Vissa hästar blir mer eller mindre knasiga av alla dessa otyg och springer sig svettiga. Vilket givetvis bara gör saken värre – svettlukten drar till sig än fler. Att då låta en häst ha tillgång till en bra ligghall, där den kan få skydd från värme och otyg till flygfän, eller ta in den på stall några timmar – det är bra djurskydd! En av mina pållar – den äldste på 25, får faktiskt rena fnatten och forsar in som ett godståg i stallet när man tar in honom en sådan dag. Kom inte och säg till mig att den hästen inte vill stå inne i ett stall då – man får inte ut han igen, utan han beter sig som en envis åsna om man försöker leda ut honom innan han vilat upp sig och dagens hetta förvandlats till kvällens svalka. Får se om beslutet att ge honom tillgång till den fina ligghallen hela sommaren räcker till för min gamle vän. Detta gör han, medan flera av de andra vistas ute i hagen i lugnan ro och inte alls tas lika hårt av bromsar och värmen. Så olika kan det vara, från individ till individ.

Regneländet

Regn dödar kanske inte en häst. Men den här sommaren har temperaturerna ibland legat på tio grader och det har regnat på tvären. Även om hästen överlever lär den bli stel som en pinne över ryggen, då den spänner sig och blir kall som attan. Tänk att rida på en sådan rygg! Flera av mina hästar har hunnit med att be om att få komma in både en och två gånger den här sommaren! Medan vissa inte bryr sig alls. Och visst får de som påtalar att de tycker vädret är eländigt också hjälp – de får komma in och torka upp, lite massage och pysslas om. Ofta somnar de sött i spånet när de får stå kvar inne några timmar. Hästar som är ömma i ryggen kan faktiskt må riktigt dåligt rent fysiskt av skitväder även under sommaren. Det är lustigt – med tio grader och blåsigt och regn i november, ja då får hästarna minsann skydd. Men inte för att det är grönt ute???

Naturligt eller inte

Det kan vara hur ”naturligt” som helst för en häst att vara ute i vilket skitväder som helst. Och de överlever säkert. Det gör jag med i regn och rusk och under tuffa förhållanden. Jag kan leva i tält och övervinna de flesta umbäranden. Men får jag välja, väljer jag min härliga säng och ett behagligare liv – trots att generna hos mig inte skiljer sig från stenåldersmänniskans. Hästarna, däremot, har avlats i årtusenden, för ett liv tillsammans med människan, och ett liv där människan erbjuder skydd mot faror och umbäranden.. Och när det nu finns möjligheten att ge hästarna ett lite enklare och bättre liv, varför inte då ge dem det? De ger allt de har till oss, de är värda lite härlig service tillbaka. Och principer – hur ädla de än må vara – såsom att hästar ”alltid” ska vara ute, får inte gå före de behov hästarna faktiskt försöker berätta för oss. Hästar är individer och vården av dem behöver anpassas till vad hästarna mår bra av, inget annat. Så ett bra vindskydd, eller möjligheten att ta in vännerna när vädret enligt dem är skunk, det är en fin tjänst att ge om det är det de behöver.

av

Köpa ”rätt” häst gör hästlivet roligare

Det var fasligt vad tiden går fort på landet. Dagar fylls med träningar av alla de slag. Både egna hästar och externa ekipage efterfrågar tid och engagemang. För min det ger all denna tid som spenderas med hästarna erfarenheter som är svåra att skriva ner . Hur beskriver jag en känsla på en blogg? Hur beskriver jag skillnaden mellan en häst som säger att den inte kan, och en häst som lärt sig fel? Svårt, då det är små signaler som skickas ut. Jag utvecklar det där som kallas för djuröga – den kunskap som är tyst och som bygger på erfarenhet, praktik och som ingen bok i världen kan ersätta. Och den är lika svår att förmedla. Men jag ska göra ett försöka, i senare inlägg – genom att beskriva utvecklingen av några hästar som jag för närvarande jobbar med. Men idag tänkte jag istället ta upp en mycket svår fråga – hur i hela friden köper jag ”rätt” häst?

 

Många köper fel

Det är inte alltid det blir som man hoppas, när en ny häst köps in. Ibland visar det sig att hästen inte alls fungerar som det är tänkt och ibland ligger såväl skador som trauman bakom problemen. Det kan också handla om att hästen inte alls passar till vad ryttaren önskar, eller att ekipaget inte kommer överens på det personliga planet. Drömmen blir till krass verklighet och problemen hopar sig lätt. Det är allt annat än kul, särskilt för den som bara har en enda häst. Då blir hästlivet en mardröm, istället för den glädje som det skulle kunna vara. Och om du känner att det är så här, är du allt annat än ensam.

 

Välja inriktning

Vi människor har hopp och önskningar, drömmar och planer – inte minst när vi vill ha en häst. Det finns alltid en anledning till varför vi köper häst. En vill tävla i dressyr, en annan vill rida distans. En tredje kanske vill luffa i skogen eller hitta en bra kompis, som bara finns där och som gör livet lättare att leva. Hästar kan vara så mycket. Men alla hästar är inte allt. Det här brukar vara den lätta biten att välja – för de flesta av oss brukar ha bra koll på vad vi vill göra med vår häst, och är också ganska duktiga på att välja häst utifrån det. Inte alltid dock. Det finns de som försöker få en häst till vad den inte är. Det lyckas aldrig – det är tvärdömt. En körponny som är byggd och ämnad för att vara det, kommer inte att hoppa SM. Så är det bara. Och en häst som är en lunkikringare är mycket lyckligare som sådan än att pressas till piaffer. För det mesta. Undantag finns alltid – men varför chansa när det alltid finns en mängd hästar ämnade för precis det du önskar att välja mellan?

 

Personlighet

Än viktigare är det kanske med hästens (och vår egen!) personligheter. Den som vill välja rätt häst gör rätt i att reflektera över sin egen personlighet. Hästar har sin personlighet, vi har vår. Och alla kommer inte överens med alla. För att hitta rätt häst behöver vi känna oss själva – våra styrkor och svagheter. Vilken typ av häst passar oss? Är vi coola nog att ha den lilla älvan som fladdrar iväg för minsta lilla, eller behöver vi Trygga Hans för att få ut mesta möjliga av vårt hästliv? Den som har lätt för att stressa upp sig eller blir frustrerad när något går fel, kan skapa mycket oreda med en känslig häst. Men den väna gulliga, kan också ha svårt att entusiasmera och peppa en häst med lite mindre motor. Hästar utvecklar vår personlighet, och ibland är det bra att välja en häst som lär oss lite mer, och som tänjer våra gränser. Sådana hästar utvecklar oss, så länge vi lyckas. För utmaningen måste också ligga inom rimliga gränser – en känslig häst med ett trauma i historiken behöver en erfaren, känslig och inte minst tålmodig individ vid sin sida för att få chansen att utvecklas fullt ut och inte bli en besvikelse för den som inte mäktar med.

Tidigare hantering

Ytterligare en aspekt som påverkar hur hästen är, är hur den hanterats. Hästhantering är en konst och det finns en miljon olika filosofier, metoder och andra varianter. Vissa hästar blir dominerade, och ”lägger av”. De kan dölja en helt annan personlighet bakom den tama ytan. Andra hästar har varit hanterade av nervösa och rädda människor, och gör så gott de kan utifrån det. Ytterligare andra är missförstådda, hunsade och allt däremellan. Sådana hästar är svåra att köpa för den som vill ha en riktig partner. För de behöver lära sig att vi människor också kan vara vänner. De kan ändra sitt humör fort när de märker att hanteringen ändrats, och det kan leda till att du tror du köper en häst, men får en annan i ditt stall. Försök se igenom detta och se hästen som den är – i grunden. Det är också den typ av häst du har att jobba med när du köpt den – såvida du inte fortsätter samma metod som säljarna hade.

Gilla hästen!

Vi orkar så mycket mer om vi verkligen tycker om vår häst. Vi är beredda att arbeta hårdare och bättre för den vi tycker om. Det är hästen värd – så välj en häst du verkligen gillar. Hästvärlden är dessutom full av tyckare – tyvärr! Och den som inte vågar stå upp för sitt hästval och sin häst kommer gärna i försvarsposition och blir ledsen. Det tjänar vare sig häst eller människa på. Det är lätt att stå upp för den vi verkligen tycker om, och som vi valt medvetet utifrån vårt hjärta! Den hästen får ett bra hem hos dig! Att bli kär i en häst kan dock vara vanskligt. Då ser vi inte gärna de brister vi får leva med framöver, och som kanske får oss att ångra vårt beslut. Även en viss objektivitet behövs – för hästen ska vara hos oss länge. Ofta är det svårt att få en objektiv bild på en häst på egen hand. Även om du gillar hästen, så kan andra problem finnas. Ta hjälp av kunniga personer – varför inte fråga tränaren eller hovslagaren om råd. De kan se exteriören, utvecklingspotentialen och inte minst ge tips på om hästen passar dig som ryttare. Om de inte kan följa med på besöken, går det att filma hästen så att de åtminstone kan bilda sig en uppfattning om vad det är du är intresserad av att köpa – och komma med goda råd och tips. Det går att hitta en häst som du både tycker om och som är frisk och sund, och ämnad för det du vill göra. Ibland tar det lite tid, men med tanke på vad som krävs för att hålla en häst, är det väl värt att leta lite till.

 

Låt dig inte luras

Det vimlar av hästar på marknaden. Några är billiga, några är dyra. Nästan alla säljs som ”bra ridhästar”. Inga verkar har problem på plats, men väl hos de nya ägarna. Konstigt….. När problem dyker upp och kontakt tas med säljare visar det sig inte helt sällan att problemen funnits där tidigare, ändå. Det finns många som undanhåller både det ena och det andra vid en försäljning. Det blir nog också vanligare, då det blir allt svårare att sälja hästar. Marknaden är mättad. Och för att få ett pris på sin häst måste den framställas i bästa dager. Även om det inte är sant. Tricken för att få dig att köpa snabbt och utan kontroll är många. Alltför många köper grisen i säcken. Låt oss säga att det är naivt – hästhandlare är inte alltid så väna som vi tror – även om det finns många seriösa säljare också!

Se den hanteras

Ett bra sätt att undvika lurendrejeri är att besöka hästen flera gånger. Den säljare som inte vill det, kan du lämna därhän. Det finns många andra hästar att välja mellan. Låt ägaren hantera den, rida den om den är inriden, men rid och hantera också hästen själv – gärna flera gånger. Smarta köpare låter också ägaren transportera hästen till en plats för ridning – då vet man om hästen kan lastas eller inte…Bara en sådan sak kan orsaka trassel, i alla fall för den som vill iväg och träna och tävla. Fråga massor – det finns lagkrav på såväl undersökningsplikt som upplysningsplikt. Undersökningsplikten har du som köpare – att ta reda på alla fakta du kan inför köp. Upplysningsplikt är säljarens ansvar att berätta allt han eller hon vet – och om du frågar – så måste du få svar. Om inte – gå till nästa säljare.

Besiktning och avtal

Besiktning och avtal är en fråga för sig. Reda papper och bra veterinär ger grunden för ett bra köp – för det är tryggheten om det ändå går fel någonstans. Veterinärens undersökning ska säkerställa att hästen inte har några allvarliga fel och att den kan användas till det som det är tänkt. En sådan undersökning kan spara många sköna slantar – och minskar risken för bedrövelse. Välj helst egen veterinär, så är säkrare. Men tänk också på att vissa inte är främmande för att ge butta eller liknande till sina hästar inför besiktningen! Det kan vara svårt att tro, men det händer! (se artikellänk längst ner på sidan). Ta också reda på vilka premisser som gäller för köpet och vilka lagar som gäller – det är skillnad på att köpa från företag och från att köpa från privatperson. Företag som säljer lyder under konsumentköplagen, en lag som inte kan avtalas bort. Privatpersoner säljer under köplagens förutsättningar, med större frihet att avtala vad de själva vill. Avtalen ska vara tydliga och raka.

 

Anpassning

När hästen väl kommer hem till nya stället gäller det att vara noga med att ge den alla de förutsättningar som finns för att bli en bra och lycklig partner. Alla hästar behöver tid att anpassa sig till nya miljöer. De kan ändra beteende och påverkar mycket av foderomställningar, träningsupplägg, ridbaneunderlag, val av sadel, nya hästkompisar och inte minst av de som hanterar hästen. Det går fort att förstöra en häst rent fysiskt. Hästar är känsliga djur, och även små skillnader kan ge stora konsekvenser om de införs abrupt. Ta reda på vilken utrustning som använts på hästen, och vilket foder som givits. En bra sadel kanske kostar, men en trasig häst kostar än mer. Ta hjälp av en kunnig hovslagare, och sätt igång hästen som om den varit avställd – oavsett om den tävlades helgen innan köpet eller inte. Som jag redan nämnt, kan också en ändrad hantering påverka hästens uttryck och sätt att vara! Både till det bättre och till det sämre.

 

Vi påverkar hästen!

För hur vi än gör, är hästen själens spegel. Det vi som hästhanterare gör återverkar direkt på hästens beteende. Och inte bara det – är även HUR vi gör de saker vi gör påverkar markant. Att ta sig tid och känna in sig på en ny häst, lära känna den utan krav på prestation eller ”att leverera” lönar sig i längden. All hästhantering bygger på relationen mellan två individer. Om du vill ha en bra kompis att träna, tävla och ha skoj med – så lär känna vem det är du har att göra med! Hästar är fantastiska personligheter, med sina egenheter och lustigheter. Den som klurar ut vägen till hästens själ, den har också en vän i hästen, så länge den lever. Den som vill ha en maskin, ska inte ha en levande häst i alla fall…

 

Mer info:

Konsumentverket – om lagar och regler http://www.konsumentverket.se/

Dopad vid besiktningen? http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/forskningskollen-dopad-vid-besiktningen.htm

 

 

Fler tips om att köpa häst

AGRIA http://www.agria.se/hast/artikel/kopa-hast–hur-gar-det-till-

HIPPSON http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/tinne-och-lussan-tipsar-hastkopare.htm

 

av

Djur sätter sina spår

Små som stora har vi förmågan att sätta tydliga avtryck på jordens yta och i andras själar. Ni som följt bloggen har sett mina requiems för två stora individer i djurformat som jag mist den senaste tiden. Båda gamla, båda älskade för de personligheter de hade, båda en del av en fantastisk livsresa. Båda har de varit som en del av mig, och varit delaktiga i den jag är.

Ännu en gigantisk individ har jag mist. Först ut var nämligen min älskade mor, som inte längre orkade vandra på jordens karga mark. Hon blev min första ängel, tätt följd av två vackra själar till. Då hon också var en djurälskare av stora mått, är jag inte så förvånad att hon fick sällskap.

Var och en av oss människor, och var och en av de djur vi håller, har förmågan att slå an en sådan ton i någon annans hjärta. Alla individer kan ge livet en extra dimension för någon annan, och spelar huvudrollen i sitt eget liv. Djur har det inom sig. Det har vi med, men tappar den kanske på vägen i allt annat materialistiskt, alla yttre krav och den komplicerade värld vi lagt oss till med. Livets magi finns i varje individ, stor som liten på jorden. Det gäller bara att se den.

För mig är verkligen år 2012 förändringens tid, i stort och i smått. Kanske är det en slump, kanske inte. Det är vad vi ger skeenden, andra individer och inte minst oss själva för betydelse som slutligen är det som spelar någon roll. Själv lägger jag tacksamheten som ett mjukt och varmt täcke över sorgen över de jag mist. Tacksamhet för vad de lärt mig, vad de givit och den roll jag själv fick spela i deras universum. Arvet jag fått från mina tre änglar är stort att bära – alla bad de om, tillika gav de, enorma mått av respekt och kärlek. Alla hade de hade en outsäglig förmåga att förlåta och förstå. Det är storhet på jorden, som ger klang åt eftervärlden.

Vi människor och djur går så kort tid här på jorden. Men vårt arv kan bli stort. Om vi själva tillåter det och andra öppnar upp för möjligheten.