Sadel – a och o för ett nöjt ekipage

En felaktig sadel kan aldrig hjälpa dig till den där superbra sitsen du behöver för att få häst och dig själv i balans.

En illasittande sadel kan skada hästen på alla möjliga sätt. Så enkelt kan man nog uttrycka det – så visst är sadeln a och o för ett nöjt ekipage!

Så tog jag till slut tag i sadeleländena och drog ut en sadlinpassare för att kolla upp alla mina hästars behov – liksom mina. Det där med sadlar betyder ju så mycket och hur jag än gjort har jag inte fått till det på egen hand. Det är bara att konstatera – det där med sadlar är en konst i sig. Och vad kan då vara bättre än att ta ett proffs till hjälp?

Sagt och gjort – jag drog in det bästa jag kunde få tag på. Det var ingen mindre än Liqusini som kom. Bilen fullpackad med sadlar som valts ut på förhand utifrån min information via telefon om allmänna egenskaper om hur stora hästarna var och min längd och lite annat som kunde sållra bland  alla de sadlar som är möjliga att ha på en häst. Totalt fanns ett 25-30-tal sadlar att prova.

Det mättes på tvären och bredden, kändes igenom och provades. Inget lämnades åt slumpen. Och jag fick rida, och rida, och rida, och rida. Fyra, fem sadlar per häst. De hade valts ut för att passa hästen. Nästa steg var att jag skulle trivas – minst lika viktigt. Och nog fann vi några juveler. Det var sadlar där jag bara nöjt hummade och flöt med i steget. En lite mindre dyr – en riktigt prisvärd rackare om jag får säga det själv. Och en diamant. Såklart. VIll man det bästa, tar man också det bästa. Nu väntar jag på leveransen av den nya sadeln.Och en har jag kvar att beställa. Inte ens en hästnörd som jag, kan beställa alla sadlar på en gång. Men det kommer. Just nu har vi så vi kan flyga fram, även om underlaget har mycket att önska. Och det är värt sin vikti guld.

Och om ni vill ha hjälp med sadlar, är det Liquisini – beläget mellan Uppsala och Enköping ni ska vända er till. Proffsigt, trevligt, kompetent och i slutänden – trots att det kostar en slant – extremt prisvärt. För tänk att få en sadel som sitter som en smäck. Du förblir mjuk i kroppen och kommer i balans utan spänningar. Och hästen slipper kämpa emot sin utrustning och gå på bogarna, få tryckskador och annat som kan orsaka smärta och hältor. Det blir billigt i längden!

http://www.liqusini.se

signaler istället för tryck och press

En vanlig syn inom hästvärlden är att lägga till en hjälp och pressa runt hästen med ”hjälp av hjälpen” tills man vill inte vill ha rörelsen längre. tygeltag hålls länge och ben pressas eller viftas mot hästens mage så länge det är tänkt att rörelsen ska utföras.

Förutom att det är jobbigt för ryttaren, är det här sättet att rida på obehagligt för hästen. Vem sjutton vill ha ett fysiskt tryck på sig när man försöker uträtta något? det tror jag ingen vill – häst som människa.

Själv har jag som filosofi att försöka ge signaler om vad jag vill ha, och sedan sitta så still (i rörelseriktningen) som möjligt. jag viftar till en gång med skänkeln (eller bara rör llilltån om hästen verkligen är med mig) och använder sitsen för att forma rörelsen (hästen speglar ens sits) för att få till mina rörelser på banan. Ibland lyckas jag väl, ibland blir det lite mindre väl (vilket är helt och hållet mitt fel i så fall). Men jag försöker mitt bästa att inte störa när hästen gör som det är tänkt – allt med balansen, inlärningsteori och hästarnas väl i åtanke.

En kille som VERKLIGEN kan det där med att lära hästen att jobba störningsfritt – och tydligt visar hur hästen blir bekväm i rörelsen om de inte pressas runt, är den här killen. I det här fallet handlar det om en spin, men det kunde lika gärna varit en sluta, en sidepass eller något annat lite svårare. Väl värt att kika på, och kanske att pröva hemma!

Alla slut inte lyckliga

Ibland går det åt helvete. Tyvärr är livet så. När det går åt helvete med våra hästar, och det dessutom sker alldeles för tidigt. Ja då finns ingen tröst. Livet är orättvist, och vissa rycks bort från oss för tidigt. Ibland alldeles för tidigt. Här är en fin inblick i hur det känns att säga adjö till en häst som bara fyllt precis vuxen. Stor kram Sara, för fin text och för att du orkar berätta!

Nu finns det nog inga ursäkter längre – om nya TR….

Japp, jag är en av de som tyckt det är lite tråkigt att man inte får rida med mildare verktyg tidigare. För mig har det alltid känts mer naturligt med regler som säger – ”inget skarpare än” istället för ”det här måste du rida med”. Och nu verkar det ju till slut bli verklighet!

Lättnaderna i vad som krävs för att få rida en klass i hoppning och dressyr märks tydligt i nästa års TR. JIPPIII!!!!

1. Kandar blir frivilligt i högre klasser!
2. Sporr-kravet försvinner!
3. Bettlöst blir tillåtet på hoppning, så länge folk har koll på sina hästar ordentligt!

Nu har jag inte någon ursäkt för att undvika det där med dressyrprogram på tävlingsnivå. 😉 Så vi får väl se om jag ger mig ut igen vad det lider!

Glöm inte vitet i kontraktet

Antalet hästköp och hästsälj som går åt pipan verkar öka år från år. På nittiotalet fanns det en eller två stycken hästadvokater som marknadsförde sina tjänster i Tidningen Ridsport. Idag är listan mer än en sida lång…. Det säger en del om hur klurigt det är när hästar byter ägare. Förväntningarna är ofta höga. En högt älskad häst ska komma till ”rätt ställe”. Köparen vill ha en väl fungerande häst. Miljö, hästens lynne och känslighet, matchningen mellan ryttare och häst och många andra faktorer påverkar utfallet. Hur man än gör kan det bli fel. För det handlar om levande djur.

Ett vanligt sätt för en säljare att försöka försäkra sig om att hästen inte hamnar hos någon som inte passar hästen är att skriva in en klausul om rätt till återköp. Men trots sådana klausuler säljs ibland hästar vidare utan att förra ägaren kontaktas. Det är ett kontraktsbrott, men kontraktsbrott leder inte till så mycket i sig. Om man inte sätter in uppgifter om vad som händer om man bryter mot kontraktet. Om man får in i kontraktet att vite om si och så mycket pengar uppstår om man bryter mot kontraktet, eller delar av det, så är det enklare att trycka på sin rätt. För pengar talar sitt språk, oavsett vem det är som skriver på kontraktet. Så är det bara.

Mer om trassel vid just vidareförsäljningar av hästar trots klausul om förre ägarens rätt till återköp kan du läsa om i Hippson. 

”Hey, have you heard the one about climate change and dog training?”

”Every single contemporary voice with a legitimate claim to the field of dog behavior and training has researched, demonstrated, stated, written and repeated, unequivocally, that punishment-based training and pain-inflicting tools that support such training beliefs are out of place in the dog and animal training community, and are not only ineffective in comparison to more humane and science-based training methods, but in fact can exacerbate existing behavioral problems, create new ones, and cause physical and psychological damage to the dogs involved. ”

Det torde inte vara någon skillnad i hästvärlden….

The Unexamined Dog

So a man walks into a bar and sees a dog sitting at the counter.  He turns to the dog and asks, ”So what do you think about all the controversy surrounding the best methods and tools for training dogs?”

The dog takes a sip of his beer, briefly licks his butt, and replies, ”What controversy?”

IMG_9730

This past spring, Adam Frank–an astrophysicist–wrote for NPR about a conversation he’d had on a plane with a fellow passenger about the fact that while the public and political spheres continue to argue endlessly about whether or not climate change is real, the scientific community involved in the daily practice of climate study has been working on its consensus piece on the subject for well over a decade.

In other words, while the nonscientific community has been busily shouting away, creating controversy, inciting anti-scientific skepticism, and creating an unmatchable din that…

Visa originalinlägg 2 462 fler ord

Operant Conditioning vs Cognitive Training

Så sant som det är sagt!
Tipsar här om resten av bloggen också. Mycket tänkvärt om det där med träning, dressyr, utbildning, inlärning, balans och korrekt form!

The Dressage Process

“Operant Conditioning” is to “Cognitive Training” as “horseback riding” is to “Gal on Totillos.”  Actually, that comparison is far too narrow – the concept of conditioning subjects to respond to stimuli with behaviors, is so generic that it applies to every interaction, between every being, every time.   Furthermore, it has no moral value – there is no “good” or “bad.”  The oaf that “conditions” his horse to run off in panic at the sight of a longe whip is every bit as successful as the master that teaches his horse to relax, sit, round, and rise in lofty piaffe at the sight of the very same whip.

In cognitive training, the trainee must be an active and willing participant – not so for operant conditioning.  The victims don’t even need to know they’re part of the plan.   I could “condition” my co-workers to “behave” by leaving the room at the…

Visa originalinlägg 115 fler ord

Totilas comeback – utan magi…..

På väg ner mot Skåne och en helg med härliga ryttare med fokus på balans, samarbete, positiv energi och känsla. Kollar in på alla ungdomars favoritsite – Youtube och kom på att Totilas ju för ett tag sedan gjorde comeback på arenorna.

Det var länge sedan jag kikade på Totilasfilmerna från förr, då Edward Gal satt i sadeln. Dags att ta fram den igen kanske? Så fram med en film från en av de bättre ritterna av edward gal – samtidigt som jag parallellt spanade in Raths ritt på samma häst fyra år senare. Jag växlar mellan de två och inser att det är som det sägs och kommer vara som borde vara – magin ligger i ekipaget, i samarbetet och i att hästen VILL jobba för dig.
Magin sitter mellan Gal och Totilas, inte i bara Totilas. För utan Gal är Totilas ”bara en häst” – en fin häst. Men takten, formen, energin, steget, viljan och uttrycket – ser så mer alldagligt ut nu än förr. Förr, då sprakade det om både häst och ryttare. Det var som de präktigaste fyrverkerier i djupaste natten. Det finns något där – som inte går att ta på. Men som är vackert, magiskt och – ja konst…

På den här filmen är hästen 9 år gammal och rids av Gal: http://www.youtube.com/watch?v=vEvGcIVoHW4

På det här filem är hästen 14 år gammal och rids av Rath: http://www.youtube.com/watch?v=EzOwt7upnm0

Här är också en del av svaret på hur det kan komma sig att det blir så olika med olika ryttare: de använder olika system och olika signaler, och inte minst känsla… http://www.youtube.com/watch?v=sK3TzBuGN0w
Videon är också en mkt intressant då den hänvisar till flera olika ridsystem…

Finaste berömmet!

Att måna om hästar och ryttare, att tycka det finns stor glädje i de små stegen, kompanjonskap och samarbete och att respektera och entusiasmera, det är något jag strävar efter. Så stolt och glad blir jag inte då när det märks och uppskattas. Det händer ibland och det är inte bara hästar och elever som växer av positiv feedback! Så tack finaste för det här inlägget – det värmer, och visst är jag lite tokig också! 🙂  

http://www.nattstad.se/emeliaperala/shoppning-och-massa-hast-hoppas-att-du-l-14368151