Så du kommer upp kommer du också av…

Jag har fyra checkpunkter innan jag rider. Trasslar det sig på någon av dessa, tränar jag på dessa punkter och allt som följer på det för att lösa problemet. För om det trasslar sig där beror det på att det mest grundläggande inte sitter, eller att hästen har ett problem. Och det är mitt ansvar att grunderna sitter och att hästen inte har några problem med att jag rider.

Den första checkpunkten är att jag får in hästen från hagen. Om det trasslar sig redan där är det lite kört. Då vill ju hästen inte ens vara med mig. Taskigt läge för att få en trevlig ridtur helt klart. Nu händer det extremt sällan, men det händer då och då. Då blir det inget ridpass. Jag ser till att få in hästen och ger den god mat och går en promenad (om den inte verkar halt eller må dåligt). Och så backar jag några steg och rider trevligare än trevligt ett tag så fort hästen visar intresse.

Den andra checkpunkten är att kunna lägga på en sadel utan att det blir problem. Blir hästen sur eller aggressiv så får jag gnugga geniknölarna för att lista ut vad i hela friden som är problemet. Som princip sadlar jag alltid hästen lös i boxen, eller uppbunden i ett rep på stallgången. Detta för att hästen ska kunna gå undan om den vill undvika sadeln. Även här får jag ofattbart sällan problem. I alla fall om jag jämför med det jag hör och ser i övrigt. Kanske för att jag inte tvingar. Jag ber. Gör ingen grej av det hela. Och ser till att sadeln passar (den är riktigt viktig….). Om det är problem här kan det bero på att hästen har ont, sadeln inte passar, den inte lärt sig att stå still när man sadlar eller att den tyckt att ridning inte varit det roligaste. eller så är den sur på mig. Något är det som inte stämmer i alla fall, och min uppgift är återigen att lista ut vad och sedan lösa problemet innan jag kan gå vidare.

Den tredje checkpunkten är att kunna tränsa. Samma som med sadeln.

Det fjärde, och det mest intressanta är uppsittningen. Den är så direkt kopplad med att man ska rida att ingen häst i världen inte förstår att man tänker rida när man satsar på att komma upp där uppe ovan hästen. För mig är det faktiskt svårt att förstå att folk tycker det är ok att man behöver hjälp med en uppsittning. Hur hade de tänkt där – behöver de en person som är assistent varenda gång de ska rida? Och vad i hela friden gör de när de hittar kantareller i skogen?

Nån klok, kanske var det kära Leslie Desmond som sa till mig att så som du kommer upp i sadeln kommer du också av. Är hästen ovillig eller oförstående när jag sitter upp, så kommer jag också att trilla av – särskilt om jag fått hjälp. Ja ni fattar – men hon har en stor poäng. En lugn och väl tränad häst som man kan placera vid pallen (här på gården har vi en stor pall mer liknande en mjölkpall och den flyttar man inte i första taget) inför upphoppet och sedan kliva upp på utan att den spänner sig eller går iväg har då mycket sällan släppt av en ryttare i förtid här på den här gården i alla fall. Däremot kan man ändå fara av för att hästen blir så rädd för något annat som händer runt ikring, men då inte för att hästen VILL det, utan för att vi tappar balansen.

En spänd häst som man får hålla i och som man får kasta sig upp på (vilket vi aldrig skulle godkänna här), kan man fara av för att de inte mäktar längre (dvs för att hästen försöker bli av med oss helt enkelt). Eller så kommer man inte upp alls om man inte har hjälpen. Då är det till att träna. En häst ska vara bekväm inför en ritt.

Det ingår i en hästs grundutbildning att lära sig att stå still när vi kliver upp. Det är en säkerhetsfråga, både under själva upphoppet och allt som sker efter. Blir hästen stel eller skrämd av att vi hoppar upp kan mycket hända just då, eller strax efter. Och det är i vilket fall som helst en dålig start på det man hoppas vara ett trevligt ridpass med en träningspartner.

Sen är det ju det där med att ryttarna ska klara av att sitta upp själva också. Det kämpar jag med om inte dagligdags så veckovis i alla fall. Ryttare som inte kan kliva upp på ett korrekt sätt, som inte kan dra åt en sadelgjord efter uppsittning och som därför alltid behöver hjälp, hur snäll hästen än är. Det här behöver man öva på. Upphoppet som det heter ska vara precis det – ett hopp, så att man inte hänger på sidan. OM man står på en pall ska man kliva in med vänster fot i vänster stigbygel och sedan studsa uppåt och sedan över hästen. Allt för att inte dra sadeln snett. Har man väl bestämt sig för att hoppa upp ska man också göra de, så man inte står där i en kvart och funderar i obalans. Det är en risk. Håll vänster hand utmed mankammen (och håll tyglarna med den handen), håll höger hand på framvalvet (inte bakvalvet! då behöver du flytta den vid upphoppet, dessutom riskerar du förstöra sadeln.),

Jag försökte faktiskt hitta en bra liten film om detta att länka till på youtube. Men jag gick bet – ovanligt för det brukar finnas gott om bra videos för det mesta man behöver lära sig där. men just detta var de inte så bra på, kan jag säga. Får nog göra en video själv när jag får tid. Uppföljning kommer! 😀

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s