Det finns många skäl till varför vi rider. Vissa ser det som friskvård för sig själva, gör det för att det är mäktigt att kunna komma ut i naturen, andra gör det för att hästen på något sätt ska få en att se bra ut, för att det är ”häftigt” när de går fort eller för att de alltid ridit och kanske inte annars vet vad de ska göra. En del gör det för att de vill relatera till hästen som väsen och som djur. Våra skäl till att sitta på hästryggen påverkar hur vi relaterar till det där med ridning och ridutbildning och vad som förväntas av vem när de rider. Vad ska hästen prestera? Vad ska ryttaren prestera? Vad ska en tränare till detta ekipage åstadkomma?

Beroende på vad man ser ridning som, ges också olika förväntningar på en ridlektion och ridlärare. Väldigt många vill att det ska gå bra till exempel – för de vill sedan använda det som de lyckats med hos tränare på andra ställen – på tävlingsbanan för att man då får höga poäng, ute i skogen eller på hoppbanan.  De vill lyckas med den där galoppfattningen, eller travvolten eller slutan eller vad det nu kan vara när tränaren är där så att det sedan ”sitter”.

Det låter ju trevligt i grunden. Och ofta nog fungerar det ganska så väl. Har ryttaren någotsånär koll på var de är i utbildningen och har en bra relation till sin häst kan de be om hjälp med relevanta saker, förstå att det kan finnas något i grundridningen som inte stämmer och som man får jobba med för att få till just den rörelse eller det moment de var ute efter och så får man lite hemläxor på det så simsalabim så funkar det.

Har man däremot orealistiska krav på vad man ska lyckas med är det dömt att bli besvärligt. För såväl ryttare som häst men också för tränaren. Det blir lixom dömt att misslyckas. Om hästen inte VILL vara med och känner att allt blir för svårt, kanske inte träning på byten är en bra idé, även om ryttaren vill det. Eller om hästen är helt sned i sidorna, eller inte bjuder framåt eller…… vad det nu kan vara. Då är det ju dessa saker man måste jobba på först, innan byten ens kan komma på tal.

Ett annat problem som uppkommer är när det INTE går bra, och man INTE löser ett problem på stört, utan att det känns som man inte fick till något.  Om man inte förstår att grunderna måste sitta, och att man ibland behöver gå tillbaka till dem för att få till ett snäpp ytterligare på utvecklingsskalan, blir det också ofta problem. Det kan snabbt få ner ens självförtroende och känsla med hästen, och risken finns att såväl häst som ryttare blir både förvirrade och lite nedslagna på banan. Det är en cirkel som kan vara svår att ändra på.

Att basera hur nöjd man är och vad man får ut av en lektion på vad man lyckas prestera på ridbanan under själva ridlektionen är med andra ord inte alltid lyckat. Så jag har ett tips till alla er som vill få ut mesta möjliga av en lektion:

Se till att få med dig kunskaper ifrån ridlektionen. Fundera på vad det är för tankar, funderingar, klokheter och insikter som lektionen väcker. Strunta i om det går si eller så på själva banan när med själva övningarna – det är vad för lärdomar som man kan bära därifrån som är det viktiga. Sedan kan ni ju träna i lugn och ro hemma utan att ha någon press.

Om man mest fokuserar på prestation kan det finnas snålt med tid för reflektion och utveckling. Om vi istället ser lektionen för vad den är – en utbildning, en övning där vi ska lära oss och lära oss förstå, då kan vi också ta emot massor med spännande fakta om oss själva, hästen och allt som har med ridkonsten att göra. att försöka få tior på galoppslutan – det kan man spara till tävlingsdagen.

Och glöm aldrig – vi rider för att lyckas i morgon, inte för att det ska ”se bra ut” idag…..