De sociala hästarna….

Vårt Gotlandsruss Tingeling har en förkärlek för att komma in i stallet under natten. Hon går egentligen med ett gäng andra ston med en stor och härlig lösdrift och hagar som sträcker sig över 5 ha över fält och skog. Det ideala förhållandet för en häst kan tyckas, men Tingeling vill mer än gärna vistas i sin box när det vankas mörker och natt. Kanske har det med en vana vid att få komma in att göra. Då hon är känslig för knott och gräs som ändrar karaktär över dygnet, tar vi in henne alla de nätter då vi tycker att det är läge – vid risk för frost, många knott i luften, när gräset växer som mest etc etc. Men får Tingis bestämma kommer hon i varje natt. Hur vet vi då det, kanske någon frågar. Det är inte lätt att missa, om man inte är alldeles blind för vad hästar försöker säga oss, svarar jag då. Om en häst står ensam vid grinden och stirrar på dig, följer varenda steg man tar, om en häst kommer springande så fort man visar sig i närheten av hagen, ja då vet man. Stanna där ute vill hon då inte.

Det händer att vi låter henne stå kvar. Vissa kvällar vill hon inte ens komma in. Men ofta får hon komma in. Som i natt. Då stod hon nöjd i boxen på morgonen, den bästa boxen i hela stallet. Här kan hon se hela vårt hus och hela vår gård. Hon ser när jag kliver upp på morgonen och har stenkoll på när jag är på väg ut till stallet. Är jag långsam kan jag höra ett ”vrål” från stallet – en uppmaning om att komma och fodra henne (och de andra, men det bryr hon nog sig mindre om).

När fodringen väl är klar på morgonen och hon ätit upp är det dags att få komma ut igen. Ibland, såsom i morse, är de andra hästarna långt, långt borta i hagen. De syns inte ens från den grind där jag släpper min Tingeling. Hon går några steg. Sedan sätter hon upp ännu ett högt gnägg – ett vrål! Det är verkligen en uppmaning för de andra att komma dit, eller i alla fall ge sig till känna och visa vart de är. Den som svarar först brukar vara mitt lite äldre halvblod W. Så även den här morgonen. Hon gnäggar tillbaka och dyker upp bakom en gran långt där borta i hagen. Sedan sätter hon iväg i trav mot min lilla Tingeling och snart är hon framme och hälsar

De betar en stund vid samma tuva. Sedan ställer de sig nos mot rygg och börjar klia. Snart dyker fler hästar upp från hagens ände, och ansluter sig. Nu är de fulltaliga igen. Ännu en dag i vårt lilla paradis Lövslätten har börjat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s