Ja, ja – jag har filat på en text ganska länge nu om vikten att vara i balans och själv bära upp sin kropp. Den får komma ut på bloggen när jag är klar. Men för att fatta mig kort… sitsen är grunden i allt. För det är grunden i att tillåta hästen vara i balans, något som vi dressyrmänniskor och hästmänniskor anser är ganska viktigt. Utan balans kan vi inte påverka något korrekt, i alla fall inte om vi vill att hästen ska ha en självbärighet. Med självbärighet menas att hästarna bär oss, inte tvärtom. Det betyder också att rätt muskler, rätt senor och rätt leder arbetar för att orka bära oss – något som naturen inte givit hästen (bärkraft…). Även lättheten, smidigheten och gångarterna kommer ur den rätta sitsen. Är vi i balans, kan hästen vara i balans. Det borgar för hållbara hästar…..
Men inte får jag någon hjälp av proffsen inte, i alla fall inte i de bilder som presenteras i media. Om ni klickar på länken här, till Ridsports referat om femåringarnas tävlingar på Falsterbo nu i veckan, kan ni se ett fantastiskt så kallat ”bakhäng” från en proffsryttare, tyvärr ack så vanligt på hästryggarna i dressyrtävlingarna. Hänger de med i ökningarna över huvud taget eller är det mellan ”hand och skänkel plus lite bakvikt” som gäller?
Ska det verkligen vara så här? Var är balansen – i händerna???? Jag hoppas att bilden inte är representativ, men då jag sett några sådana här under årens lopp börjar jag fundera….. Lodrät sits – testa att dra ett streck mellan axlar, höft och häl…..
Busenkelt! 
Hej!
roligt att du ser det jag ser och att du reagerar!
Jag funderar ibland på om dagens ridning lider av ”kejsarens nya kläder”-syndromet. De ansedda ryttarna pratar om lodrät sits, betonar betydelsen av den men lyckas sällan få till den själv i sin ridning.
Ingen vågar ifrågasätta deras sits och vips pratas det en linje mellan axel-höft(-häl) som fått en vinkel på 45 grader mot marken. Lodlinjen har en vinkel på 90 grader, det måste den ha för att tyngdpunkten ska hamna rätt i vår bäryta för att vi ska vara i balans.
Lodlinjen ska gå genom öra-axel-höft-vrist när vi står. Ju fler punkter en linje behöver passera desto ”svårare” blir det att få den rak. Antalet punkter som linjen ska gå igenom har i nyare texter minskats ner från 4 till 3, snart är det väl bara två kvar axel-höft. Alla linjer blir nämligen raka mellan två punkter…och skriver man bara linje uteblir kravet på korrekt vinkel som lodlinjen faktiskt kräver för att få kallas lodlinje.
Den punkt som oftast utelämnas är öra och det är för att många ryttare rider med ”gamnacke”, en nödvändig kompensation för en bakåtsträvande bål.
Ryttaren på din bild har ingen av de eftersträvade punkterna i linje med varandra. Hans linje axel-höft(-knä) har en vinkel på 45 grader mot marken. Utan tyglarna skulle han ramla baklänges!
Det börjar bli dags att informera kejsaren om klädernas beskaffenhet…;-)
/Maria
Hej Maria!
Tack för ett mycket intressant och informativt svar! Mycket väl beskrivet – lodrät sits som det SKA vara. Det här med örat gör mig glad – har länge funderat över huvudet också, som ingen alls numera nämner! Det har jag inte sett i en bok sedan Dacke-fejden! 🙂
Men visst räknas huvudet till kroppen också?
Sedan undrar jag om folk inte får ont i ryggen av detta bakhäng? Många knäcker ju nedre delen av ryggen bakåt för att ”hålla emot” för samling. (jag tror det är det som är syftet även om jag är osäker).
Fick själv lära mig att luta mig bakåt vid halt och övergångar neråt när jag var liten (hjälp!), vilket jag har haft fullt sjå att ändra när jag nu är stor…. kanske har med det att göra?????
Huvudet spelar en central roll. Inte bara för att det innehåller det vi tänker med utan också för att det väger sina kilon.
Hur vi positionerar huvudet på toppen av ryggraden påverkar hela kroppen därunder. Vår kropp har ett viktigt arbete i att hålla ”huvudet på skaft”, hjärnan är det viktigaste vi har!
Vi kan hjälpa kroppen med det jobbet (skaffa oss en god och avspänd hållning) eller låta bli och då får den jobba hårt med oönskade effekter som följd. (Ländryggsproblem t ex så du är nåt på spåren).
När jag har fått händerna ur alla sommarens färgpytsar ska jag skanna in en ”skatt” och då får du se en stark rygg på en ökad trav som jag inte tror vi får se under vår livstid (och i vart fall inte på någon officiell tillställning).
Allt gott till dess!