i själen minsann. På många sätt och olika för var och en som de möter.

Det finaste som finns är när någon av mina hästars gamla vänner hör av sig och vill träffa dem igen. Trots att de flyttat en bit bort. För att de varit vänner en gång, och för alltid kommer vara det. En häst glömmer aldrig, och inte en hästtjej heller kanske?

Självklart får man komma och hälsa på, ta en tur eller två eller bara rå om sin gamle kompis. Jag äger kanske hästarna på pappret, men de har sina egna liv, sin egen historia och sina egna vänner – de har det som var förr och som jag inte delade, och det som är nu som jag är en del av.  Jag delar gärna hästarnas historia, jag gläds med att de varit omtyckta och älskade innan de kom till oss. Så har du en vän i mitt stall? Kom gärna och hälsa på. Mina hästars vänner, är mina vänner! ❤