Jajamän! Jag, och flera av er som läser den här bloggen, vi håller på med den värsta lyxsporten av alla – ridsport! Det är bara glamour och flärd omkring oss HELA TIDEN! Eller hur?

För mig innebär denna lyxsport att hålla på med hästar att jag får bära hink efter hink med varmt vatten till mina hästar i -25 graders kyla, att jag får äran att förfrysa fingrarna på iskalla grepar när jag mockar box efter box i stallet varenda morgon,  att mina stövlar numera ser helt grönvadderade ut på insidan för att de är fullstoppade med hö som trillat i stövlarna när jag burit någon av de tonvis med grönt som jag veckovis delar ut till mina pållar.

För mig är ridsporten lika med kalla och slaskiga kvällar på en dåligt upplyst ridbana sittandes på en IKEA-pall i ur och skur ropandes i stormen till en elev som inte får fart på sin häst. För mig är ridning kalla fötter som värker så det dånar när jag hoppar av den tredje hästen jag rider för dagen och slår tårna i backen. Den är gråten i halsen över att fingrarna gör så ont att jag inte ens kan få bort greppet från tygeln.

För mig handlar hästar om att få hela jackärmen, den jacka jag nyss tvättade, helt nedsölad med grön sörja i form av lusern.

För mig är ridsporten en evig resa i bilen fram och tillbaka utmed igensnöade eller ishala vägar, att varje vecka lassa hela bakluckan full med tunga fodersäckar, att få pellets och hästhår i hela bilen, att alltid vara på väg från den ena ridbanan till den andra, den ena hästen till den andra.

För mig handlar ridsport om att gå fynda rea när sådana dyker upp och tycka jag spenderar en förmögenhet på mig själv när jag köper det jag måste för att över huvud taget känna mig civiliserad, för att bara fem minuter senare glida in på parkeringen till Granngården och utan att blinka betala mer än dubbelt så mycket, bara för hästarnas mat och väl under just den veckan.

För mig handlar hästarna om att alltid vara orolig att något kan hända, att kika till hästarna det första jag gör på morgonen, och det sista jag gör på kvällen. För att däremellan vakna upp under natten och titta ut genom fönstret och dubbelkolla att allt är lugnt på gården.

För mig är hästarna det allra bästa jag vet, och tur är väl det. Så till och med i dessa knasiga och obekväma stunder, när kylan och mörkret är som värst och när arbetet är som tyngst värms jag i mitt hjärta över att veta att jag har det finaste som finns – jag har mina hästar i stallet, dessa underbara varelser som gör så mycket nytta och gör så mycket gott för mig och alla andra som kommer på gården. Så visst – ridsporten är en ren lyxsport.

Nu under kvällen har det snöat tio centimeter till, på det redan mer än halvmetertjocka snölagret vi har på gården. Jag kommer få gå kräftgång under trådarna för att få ut höet till hagarna i morgon bitti, få skotta mig fram till stallet för att kunna öppna portarna, och ta hand om blöta hästtäcken halva dagen i morgon. Ska det vara lyx så ska det! 😀

(kanske veckans mest ironiska inlägg!)