Hästar har en otrolig förmåga att lära oss det vi behöver i livet – om vi vill det.  Det finns en hel värld att upptäcka hos hästarna, en värld med många dimensioner som vi kan ana oss till och kanske till och med förstå på ett plan om vi tar oss tid och lär oss se.

En sådan sak är vad någon annan har att säga oss. Hästar kan inte tala, men de kan säga en hel del saker. De har åsikter och funderingar, och framför allt en hel hög med känslor. Känslorna styr hela deras värld. Förr trodde man att hästar och andra djur inte kunna känna. Idag vet vi bättre. Jag tror till och med att de lever genom sina känslor och de känslor som de omges med. De läser av sina gruppmedlemmars känslor för att veta om allt är lugnt och tryggt (det som hästarna mest i hela världen önskar sig) eller om det är fara å färde. Om en blir stressad eller mår dåligt påverkas hela flocken. Det blir väldigt uppenbart för en person som jag som bor med mina hästar och som har stabila flockar. Vi har levt länge tillsammans och jag har hunnit betrakta dem så många timmar att jag inte ens kan räkna dem. Och jag ser om något är på tok med någon, även av vad de andra utstrålar.

De, till skillnad från oss, har inte lärt sig att sätta upp en front som skyddar mot andras känslor och tankar. Det sägs ju att 80 % av det vi säger, det gör vi med kroppspråket. Resten är vårt tal. Men vi lär oss att bortse från HUR något sägs. Hästarna gör inte det, utan hela delas kommunikation handlar om kroppsspråk.

Jag vill mina hästar väl. De ska må bra och de ska trivas i sin vardag. Hur vet jag då att de trivs? Jag måste lära mig att kommunicera med dem. Inte bara prata till. Jag har varit tvungen att försöka se vad de har att säga med sina kroppar och genom deras rörelser. Är de stressade – och hur reagerar de olika individerna som stressade? Hungriga? Törstiga? Ont i foten? Ibland är det fasligt svårt. Det är svårt att veta VAD som är fel. Att något är fel eller besvärligt eller läskigt. Det hajjar jag ganska så snabbt, van som jag blivit av alla mina timmar med djuren. Men vad kan vara bra klurigare. Och eftersom djur kan reagera på olika sätt beroende på vilka personligheter de har, blir det ibland otroligt svårt. Men det går!

Varje gång jag ser en häst stämmer jag av hur den mår. Trivs den i situationen? Tycker den allt är ok? Jag är djurvän och det är min roll att agera om hästen inte trivs. OM det är på en ridbana och jag är tränaren är det min uttryckliga plikt. Därför tittar jag främst på vad hästarna försöker säga mig när jag ser ett ekipage. Ser de avslappnade och harmoniska ut? Försöker de prata med ryttaren och uppfattar ryttaren vad de säger? Eller har hästen stängt av, ledsnat eller kanske tycker den att det är kul? Mitt mål som tränare är att få det bästa kvittot av allt – en häst som trivs på ridbanan och med sin ryttare. Först då kan vi tala om samspel och en relation som det går att bygga resultat av.

Varje gång jag känner att en häst är med mig när vi jobbar – jag menar med mig som i att de villigt jobbar ihop med mig och tycker det är ganska kul – det är bra träningar. Oavsett om vi lyckas med det där bytet eller vad det nu var vi skulle göra. Alla träningar där jag känner att hästen har något som är mindre positivt att säga – varje sådan gång går hjärna igång. Vad? Då är det min uppgift att lösa knuten.

Så är det något som jag lärt mig av hästarna är att försöka lyssna. Inte döma inte dra förhastade slutsatser och inte att tro att jag vet, utan att ha lyssnat in ordentligt först.

Det är något användbart utöver hästvärlden. Det är nyttigt i det praktiska livet. Som så många andra lärdomar hästarna har att ge oss människor. Om vi vill.