Så har den ”store” Cesar Milan varit i Sverige och ”hjälpt” hundar. Jag har skrivit om honom förr här i min hästblogg. Anledningen är att han är så populär och att denna mentalitet som han företräder gärna går igen även bland hästfolk.
Här är en artikel om honom i DN. Ord som kuvad, underkastelse och dominans ses här (liksom i blogginlägget om ridksolor av I are Lisa jag refererade till i förra inlägget) hos en annan individ som positivt.
Titta vad bra! Hunden går kuvad från matskålen! Du har vunnit! Tjoho!
Hur man nu kan komma på tanken att äta ostmackor i ansiktet på en hund och sedan Tsch:a ett försök att dela detta är mer än jag förstår. I hundens värld också helt galet – antingen delar du eller så tar du undan ditt byte till en säker plats från andra…. övningen syftar till att manifestera makt – det ack så åtråvärda i människans samhälle. Men är det verkligen åtråvärt för ett djur? Nej säger etologerna. Verkligen inte. Hundars språk – pyttsan heller.
Flockdjur som hundar och hästar är födda till samarbete inte till att dominera världen och andra. Ja, jag upprepar detta ofta, men det behövs kanske… för fortfarande tjänar andra miljoners miljoner på folks okunskap om hundar och hästar, på quick fixes och dominansövningar. Till gagn för människan kanske, men knappast för det stackars djuret som dompteras i bästa cirkusstil hit och dit.
Ur etologisynpunkt hade vi haft ett helt annat angreppssätt på ”problemen” vi ställs inför när vi har hund. Jämför gärna de två olika inlärningssätten i bloggen Etologi, en norsk blogg om hundträning.
Busenkelt! 
En intressant videosnutt snurrar runt på FB med CM där han korrigerar en dominant hund genom att göra den ”submissive” – eller så stryper han den bara tillräckligt länge för att den inte ska orka vara rädd längre…
Felicia
Hur kan man bli ett med en häst som man dominerar? Jag fick lära mig att just det att vara så nära hästen att man kände varandras tankar var det som var det ultimata… men ridskolan jag gick på fungerade kanske inte som de andra, vad vet jag?
Samspel är ett annat ord jag lärt mig… att använda alla hjälper inklusive rösten. Nu såg jag att många inom horsemanship menar att man inte ska prata med hästen alls, för man stör dess koncentration.
Nu är jag inte ute efter att göra människa av hästen eller häst av mig. Jag tror att det finns en sund och kärleksfull relation mellan djur och människa som kommer av ömsesidig respekt.
Känner att det blir långt detta så jag fortsätter mina tankar på min blogg 😉
Kramar från mig <3<3<3
Enligt mina erfarenheter är det vi som STYR hur relationen ska se ut med våra djur. Den blir alltså det vi strävar efter – medvetet eller undermedvetet eller helt utan att vi förstår det. Men det är inte ledarskap, det är initiativtagande.
Djuren lär av oss hur människovärlden fungerar. De vet ju inte alls hur den borde vara, så den drar slutsatser ifrån hur vi agerar.
Alltså: lär vi ett djur att en tillvaro med människan är en kamp om vem som vinner, kan vi kämpa oss igenom vår tillvaro med djuret tills dess att de dör. Det är bara att börja mästra och domdera och visa att allt handlar om striden om topplatsen. Då kan de svara upp mot oss och vi får det vi eftersträvar. Eller så ger de upp helt och blir icketänkande varelser som bara lyder.
Det finns dock en annan väg att gå. Om vi lär ett djur att en tillvaro med oss bygger på respekt för båda parter, att lyssna in, samarbete och ömsesidighet, så är också det vi kommer att möta hos djuret. Vi kan förmedla att de har en viktig plats i gruppen, att deras agerande har en betydelse för hur gruppen (även om det bara är två: ett djur och en människa) fungerar och lotsa och visa om de inte förstår. Att förutsätta att ett djur vill samarbeta bara de kan och förmår kommer vi långt med.
Ridskolor kommer liksom alla skolor i alla dimensioner och med många filosofier. Jag önskar att fler utbildningscenter skulle ta upp den viktiga frågan om inlärningsteori: vad vi egentligen lär ut till barn, vuxna och djur och hur det också påverkar relationen oss emellan. Pennelina: härligt att höra om en bra ridskola som förmedlat en bra känsla. Jag har råkat på både ock! Bytte i min tonår till en som kämpar för bra tankar om hästar, så jag har sett ”båda” sidor.
Tillägg:
MÅr helt enkelt illa av hur denna rädda, ensamma, utsatta hund i denna video behandlas.: http://www.youtube.com/watch?v=9iUeD4oxGLs&feature=related
Kan det vara något positivt att trycka ner och dominera en hund i detta skick??? Det värsta jag sett på länge….
Den hunden har just lärt sig allt om learned helplessness…. och att den hade rätt i att vara skräckslagen för människor….
Fick ett tips om en bok om hästar som man finner på http://www.balkongforlag.se/book.asp?id=29
Kram
ligger på nattygsbordet! återkommer med ”recension” eller i alla fall reflektioner kring denna något udda men också mycket spännande bok!
Jag tycker Cesar gör många vettiga saker men jag håller med om att det går överstyr många gånger med dominansen och allt vad det är. Precis vad jag tycker om Parelli också.
Inte så konstigt att de har samarbetat i ett avsnitt: http://www.youtube.com/watch?v=bgS02i2MExM
Jag gillar ditt påstående att det är vi som styr hur relationen ska se ut. Så sant!