Europeiska Hästnätverket presenterade nyligen helt färska siffror över hästens betydelse i Europa. Hela 6 miljoner hästar räknas i Europa och de tas hand om 400 000 heltidsarbetande. Totalt omsätter hästnäringen över 100 miljarder Euro. Det är imponerande siffror och ger en vink om hur stor betydelse hästarna har i EU.
Men, det finns många punkter som inte tas med i denna beräkning. Förutom alla som arbetar gratis på sin fritid, och tyvärr den stora svartmarknaden som finns i näringen, så missar också statistiken som vanligt en hel del så kallade mjuka värden. Mjuka värden är det som inte kan mätas i pengar, men utan mjuka värden vore livet meningslöst och grått. Hur många är det som förgyller sin vardag med hästen? Hur många personer rehabiliteras och får hjälp att leva bra liv tack vare hästarna och hur många är vi egentligen som ser hästen som en väg till fysisk och mental hälsa och glädje? Det borde i och för sig kunna synas i sjukskrivningstal och liknande… Dessa siffror vore än intressantare att se. För just nu skrivs det mest om personer som förolyckas vid ridning, inte alla de som blir blir friskare med hjälp av hästen.
Mer om Europeiska Nätverket och dess arbete för att främja hästnäringen i Europa går att läsa i Hästfocus.
Busenkelt! 
På tal om ridolyckorna.
Svenska ridsportförbundet säkerhetsutskott ska ha möte om de senaste olyckorna.
Vad tycker du de borde ta upp och varför?
Det mest uförliga jag hittade om detta var denna artikel på Sveriges radio: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4200399
MVH/ Anna
ps. gillar din blogg väldigt mycket!
Hej Anna!
Du ställer en mycket bra fråga och jag ser i internetversionen av Tidningen Ridsport att diskussionen även startat där! Det är jättebra, eftersom jag som tidigare nämnt ser allt värre olyckor i hästsporten med skallskador trots att folk numera är mer och mer duktiga på att sätta på sig hjälm och till och med skyddsväst. Visst är hjälm och skyddsväst fantastiska ting! Men utan kunskap och utan hästar som är tränade för att klara av situationer som inte är planerade, så räcker det inte till.
Jag vet inte mycket om de olyckor som skett, mer än som stått i tidningarna, och det är ju ofta väldigt skralt med fakta. För att veta vad som hänt behöver man ha förstahandsinformation. Däremot kan jag ju lista vad jag tycker är problemet med en stor del av hästhanteringen idag, och som kan höja risken för skador hos hästar och folk. Det finns många dimensioner på problemet. här är några tankar…
1. Vi har helt enkelt för dålig kunskap om vad det egentligen innebär att vara en stäpplevande gräsätare. Vad betyder det egentligen för hästens förustättningar i vår värld? Hur kan vi sätta oss in i hästarnas upplevelse om situationer, om vi inte vet något om hur de ser på världen? Det är omöjligt och gör att vi inte kan läsa situationer på rätt sätt, vilket leder till trassel på många sätt. Många lägger mänskliga egenskaper på hästen, som inte finns där. DÅ kan det gå tok.
2. Vi är dåliga lyssnare och ser kommunikation som när hästen förstår vad vi säger, men sällan tvärtom. Hästar varnar nästan alltid innan de gör stora saker. Det kan tänkas att hästar inte gör det, men då skulle jag säga att det ofta beror på att vi aldrig lyssnar på dem. Då tystnar de. Vem tycker att det finns ett värde att tala för döva öron. När hästar blir oroliga och säger till är vi ibland t.om. så dåliga på att läsa av dem att vi tycker de är ”olydiga” och bestraffar det beteendet, istället för att ställa oss frågan – varför?
3. Hästar övas sällan i att lösa sina egna problem. Det gäller både vårt sätt att hantera dem och att de står inne i box och ”vilar” så mycket. Vi träder in som duktiga curlingföräldrar och försöker till den milda grad undvika att hästar får minsta svårigheter. NÄr det ändå händer, vilket är oundvikligt, går vi in i situationen med all vår stressenergi. Vanliga exempel är om de fastnar i en tygel, eller om de blir lösa. Det gör att hästen lättare får panik. Har mött hästar som blir otroligt stressade om man tappar grimskaftet, som rycker sönder träns om de råkar trampa på en tygel och som får panik om en ryttare trillar av. Om vi skulle öva hästarna lite mer i problemlösning, vilket inte är svårt egentligen, skulle hästarna klara av fler situationer utan att något händer. Det betyder inte i min värld att man ska trassla in hästarna i femton snören för att de ska härdas, men att de kanske ska tränas lite på vad som händer om de trampar på ett grimskaft. Även min gammelman lärde sig snabbt att om man lyfter foten försvinner draget i grimskaftet – det har räddat mången tygel och grimma när vi är ute och betar om våren. Bara för att ta ett exempel. Att lära hästar att stanna helt för ryttaren när de trillar av är inte heller svårt. Det kan lätt göras i skritt under helt säkra former. Alla förmågor behöver träning, så även att använda hjärnan….
4. Vi är duktiga på att lära hästarna att vi flyttar på oss. Det händer inte helt sällan att folk blir översprungna när de ska ta in hästar från hagen till exempel. Det beror som jag ser det på att hästarna lärt sig att när de kommer, flyttar vi oss. Inte springer de på träd, eller springer igenom grinden inte! Träd och staket flyttar sig inte! Men människor gör. Det kan bli farligt. Vi måste bli duktigare på att se till att hästarna ska flytta sig för oss, istället för tvärtom. Det hänger ihop med en annan sak som vi gör när hästar blir stressade och vi leder dem. Genom att ta tag i hästar och dra dem till oss när de blir uppstressade lär vi hästar att komma till oss när de är rädda. Vi gör det för att få kontroll, men hästen få klaustrofobiska tankar över att sitta fast, och då kan mycket hända. OM de fogar sig lär de sig att det är tryggt att vara i princip på människan när det är fara och färde. De söker sig då instinktivt till oss när de blir stressade och kommer de i för hög fart springer de på en. Att lära en häst att hålla sig borta från tvåbeningar när den har för mycket energi, kan säkra upp många situationer. Långt grimskaft är bra att ha tycker jag. Det i kombination med att lära hästen att aldrig dra i snöret när man leder eller rider är än bättre, tycker jag.
Det finns många fler aspekter, men jag nöjer mig med dessa så länge. Annars blir inlägget så långt att det är löjligt. Jag kan hoppas att mina läsare har flera synpunkter.
Tack för din kommentar och ditt härliga p.s.!