Det är inte bara att borsta en häst!

Det är inte bara att borsta en häst!

I mitt stall får alla göra i ordning sina hästar från grunden inför en ridtur. Det inbegriper att borsta, att kratsa hovar och att sadla och tränsa. Vi ser det som en bra väg för att lära känna varandra lite inför turen, så ryttaren inte bara hoppar upp i sadeln, som om hästen var en moppe, eller en bil. Relation mellan ryttare och häst, en bekväm situation dem emellan är viktig för en trevlig och säker tur ute.

För att hästen ska kunna välja själv låter vi i princip alltid hästarna vara lösa i boxen när vi gör i ordning. Om den inte är bekväm med det vi gör, så kan hästen enkelt gå sin väg. Istället för att behöva bita och hugga eller vad de nu kan göra för att försöka få oss att förstå att något inte är ok. För mig är det en säkerhetsfråga – för hästar som kan ”fly” fäktar inte. De går bara sin väg, och där står vi som ”dumstrutar” och får jobba med att motivera hästen att jobba med oss. Ganska smart, i mitt tycke. För då kan vi inte pressa på en häst som inte vill av någon anledning.

Det är sällan en häst går iväg när vi ska borsta den. Det stora flertalet tycker det är vansinnigt mysigt, eller bryr sig inte alls. Men det händer. En av hästarna tycker inte att det är så roligt alls faktiskt, om jag ska vara ärlig. Däremot är det en riktig kelputte i alla andra bemärkelser och sadla och tränsa och rida går hur galant som helst (blir till och med sur om han inte får hänga på!). Vissa andra tycker om att borstas på vissa sätt, men inte andra. Då får vi klura ut hur de vill ha det.

Hästen som inte tycker det är urkul att bli borstad gick i våras undan för en person mer eller mindre hela tiden när hon kom med borsten. För att det ska funka blandar jag, när jag själv ska rida, en mjuk borste och snälla, snälla tag med massor med kel och kli. Vi brukar inte göra det till en grej, utan respekterar att den hästen är som den är. Och just detta brukar jag förklara tydligt för alla och envar som är i stallet – att vi ska stämma av att allt är ok för hästen, och inte bar ”köra på”. Döm då om min förvåning när tjejen som hästen gick undan för just denna helg förtvivlat utropade till mig: ”hästen tar över”.

”Tar över vad?” frågade jag såklart.

Det var att han ville ”bestämma” och ”styra” blev svaret.

Min fråga tillbaka var – ”Men tänk om han bara försöker säga att han inte vill bli borstad? Tar han över då menar du?”

Till det fick jag inget svar. Mina förklaringar därefter kändes som de hängde i luften – som om de var ursäkter för en häst som inte var ”fostrad”. Nåväl – fostrad eller inte. Hästen gillar inte att bli borstad. End of story.

Det finns många anledningar varför en häst inte vill bli borstad. I en studie publicerad i The Horse har det visat sig att många tycker det är besvärligt och orsakerna kan vara många, så min häst är inte ensam. Däremot är han ensam i mitt stall, så länge vi gör på rätt sätt. Och då går det även finemang att borsta denna, i grunden så keliga och gosiga häst. Och bits eller sparkas – det vet han inte hur man ska göra. Han går bara undan. Många andra hästar känner däremot att de måste hota, bita och sparka efter folk när de i sin iver om att vårda hästen vill få den fin. Jag har inga sådana hästar själv – kanske just för att vi tar hänsyn, anpassar hur vi borstar och jobbar hårt för att sadlar och träns ska passa och ridturen vara trevlig även för hästen. Extra hänsyn behöver vi mestadels när någon häst fått en smäll eller lättare skada eller är lite stel, något som tack och lov inte är någon vanlighet här. Och ston i ett visst skede i brunstcykeln kan vakta sin mage eller vara lite extra känsliga då och då. Så att läsa av och stämma av, att snacka och checka att allt är ok – det är vad vi alltid gör.

En borstning ger ju så mycket när den görs på rätt sätt.  Den kan vara fantastisk massage, är ett ypperligt sätt att checka in hästen efter låsningar, ömma punkter och små sår, och kan –  om den som sagt görs rätt – stärka en relation mellan människa och häst.

Men det är inte bara att borsta på och tro att det är en trevlig grej för en häst. För det är det inte, bara för att det kallas borstning. Hur den upplevs av hästen beror på kopplingen mellan borstning och vad som händer sedan, vem det är som borstar och hur den uppfattas av hästen, om hästen har ont, eller om den till och med i grunden kanske tycker att borstar inte är så behagliga trots allt.

Och sist men inte minst – tänk på säkerheten när du borstar en häst! Jag ser själv mycket slarv med sådant – något som vi borde ha i ryggmärgen hela tiden. Forskarna gjorde likadant. Det är illa – alltför många olyckor sker av vårt slarv, och skadorna kan bli stora. Bara det gör att vi borde tänka till både en och två gånger innan vi struntar i hästens försök att säga att något är obekvämt så att de känner att de måste agera emot oss, istället för med oss.

/Helena Norrby, författare till ”Bästa Hästägaren” – för dig som inte vill ta hästen för given.

omslaget2

Annonser

Penicillin-chockernas tid är över?

Det som står i den här artikeln är kanske något av det bästa jag läst på väldigt länge. I många år har jag förfasats över att ge hästar penicillin. Risken är nämligen att man chockar dem och då kan de dö. Det handlar om utspädningsvätskan prokain som kan ge en väldigt allvarlig allergichock hos hästen. Det händer när man sprutar in medlet ,då det går fort upp i kroppen.

Vill det sig illa kastar sig hästen runt utan kontroll på sig själv och inte helt sällan kan de bryta benen av sig. Om man är i vägen kan man själv bli nedsparkad eller klämd av en häst som helt redlöst slänger sig runt i kramper. Har man tur vid chock blir hästen mest bara orolig och stissig (det har jag upplevt en gång).

Därför ska man absolut inte binda upp en häst för att ge penicillin, utan ha den lös i boxen, alltid stå nära den öppna boxdörren så att man kan kasta sig ut därifrån om detta händer. Tack och lov har det värsta aldrig hänt mig även om jag fått ge penicillin ett otal gånger på mina och andras hästar under de många år jag varit stallinnehavare. Tack och lov. Men det betyder ingenting. För det kan hända när som helst, och jag vet att jag har tur som sluppit.

Men nu ser det ut att bli ändring på det. Ett nytt lösningsmedel för penicillinet är på väg till marknaden, som inte ger samma risk för chock. Den dagen, kommer jag tycka det är mindre hemskt att penicillinkura en häst, och hästarna kommer utsättas för en mindre risk här i livet.

OBS! När man ger penicillin måste man oavsett om det finns risk för chock eller inte ha koll på vad man gör! Jag har tyvärr många gånger sett hästägare ge penicillinet på helt felaktigt sätt vilket inte bara innebär ett fysiskt lidande för hästen för stunden, utan även gör att penicillinet inte kommer ut i kroppen på rätt sätt och i rätt dos! Det kan också vara farligt att ge penicillin på fel sätt, om det kommer rakt in i en artär eller ven till exempel. Medlet ska injiceras i halsmuskeln i den så kallade triangeln – ingen annanstans! Och man måste kolla att man inte träffat någon blodåder. Är du det minsta osäker MÅSTE du be en veterinär guida dig så du gör rätt!