I sommar har det varit så fullt upp att jag inte ens hunnit skriva här i bloggen. Trots det verkar folk läsa det jag skrivit, vilket är otroligt roligt! Än roligare är det att läsa alla intressanta kommenatarer. Det verkar som om det är gamla hästar som engagerar allra mest. Jag skriver om mycket, men det är Cushings-artikeln som får de flesta att leta sig hit, och gamla hästar-artikeln som får folk att engagera sig.
Tack vare min gamla häst-artikel har jag fått enorm input över att andra också upplever sina gamla trotjänare som jag. Det är verkligen djur att älska! Jag uppskattar enormt de inlägg jag får och de härliga historier jag får ta del av. Det är snart dags att skriva en ny artikel om dem, när sommaren nu lider mot sitt slut. Då blir det återigen tider då dessa herrar och damer behöver ses över extra noga. I år har mina hästar haft ett enormt bra sommarbete och skiner som små solar. Mina två gubbar på 22 och 24 ser inte en dag äldre ut än sjutton. Jag ska försöka göra allt för att det ska förbli så. Orosmomentet ligger i en flytt, men då de flyttar med kompisar är jag inte orolig för anpassningen på nya stället. Däremot är det resan jag oroar mig för. Det är en bit, men jag hoppas att deras enorma vana att fara omkring överallt kommer göra att det inte tar för mycket på krafterna. Dessutom är de ju som jag nämnde i mycket gott skick för tillfället, till min lycka.
Ja – det är flytt på gång uppåt i landet. Mer om det kommer ni att läsa här. Det är också en av anledningarna till varför jag inte hunnit skriva här så mycket den senaste tiden. Det är inte bara att ta sin resväska och åka när det finns djur och mycket annat på en gård att styra med innan avfärden. Men den blir av och jag är övertygad om att det ställe vi flyttar till ger än bättre förutsättningar för att hålla hästar på hästars vis, och att jag hittar en oas där. Framöver kommer jag till exempel inte behöva oroa mig för foderbyten. Mina marker kommer att förse oss med allt hö som behövs. Det känns toppen, bara det. Det gäller bara att få med sig allt dit och att anpassa det boende hästarna har till lite mer moderna krav och önskemål. Jag återkommer med rapporter om detta och om mycket annat. Det finns mycket att lära i hästarnas värld, och resan den går vidare.
Äntligen!! När får man veta vars? 😀
det får man på fb! 🙂
och här sedan ”när det händer”…. 🙂
Helena, jag saknar dig redan. Kommer du att hålla några fler lektioner på Lilla Hästskolan eller är det helt slut? Hur ska jag kunna fortsätta med min markträning utan dig, försökte att longera joker såsom jag gjorde med Betty men han bara tittar på mig och undrar vad jag håller på med, skam den som ger sig….
Kram Lotta