Det är något märkligt med hur vissa av oss svenskar kör våra hästar. Det är inte helt ovanligt att jag ser ekipage ute i trafiken som får mig att bli något nervös. Fordonet är en äldre form av bil, ganska svag i motorn, men med dragkrok. Släpet är enaxlat. Bakom ratten sitter en tjej med mycket ungt utseende. Det är ofta en hon, tyvärr och hon kör helt lagligt. Släpet vajar ofta betänkligt, och det är det som gör mig så nervös. Till råga på allt är ibland den enda häst som egentligen ryms i släpet (även om det är skapat för två blir det övervikt annars) lastat på höger sida. Vad gör denna oerfarne bilist om släpet hamnar med höger hjul utanför vägrenen med det redan oroliga släpet? Inte helt ovanligt. Vad händer om släpets hjul släpper greppet på hal väg, eller om ena hjulet får punka? Sådant händer.
Jag har kört häst med en enaxlad trailer en gång i mitt liv. Det var mig en läskig upplevelse. Hela släpet svajade, liksom bilen, när hästen flyttade sig det minsta. Alla rörelser spred sig genom ekipaget och det var inte lätt att ta svängarna rätt. Jag var mycket lycklig när jag fick tillbaka mitt eget (boggi)släp. Att det över huvud taget är tillåtet med enaxlade hästsläp på svenska vägar är för mig en gåta. Alla som är företagare behöver kurs och papper på kunskaper, medan dessa (ofta) oerfarna hästägare kan örna omkring i sina enaxlade, i mitt tycker livsfarliga, transporter i godan ro, ända tills….
Jag ser i diskussioner på nätet att ett förbud är på tapeten, men så långt lär det nog kanske inte gå. Många hästsläpsföretag verkar dock undvika att bygga nya. Det är en sund utveckling. Ännu sundare blir det om hästlasbilarna för b-kort blir mer poppis. En sådan skulle man ha. Ett hjul i vardera änden, så stabilt det bara kan bli. Men de är än så länge fruktansvärt dyra, tyvärr. Och det är ofta på ekonomin det hänger, vad vi än tycker om det. Därför fortsätter (ofta unga) hästägare att köra med enaxlat, tills vidare i alla fall. Jag håller tummarna för att de kommer hela vägen fram.
Det gör jag också för de som medvetet eller omedvetet skiter i de regler som finns för släp, vikter och maxlaster också. Det verkar inte vara många som bryr sig. Men jag gör – för hästarnas skull. Sedan går det att diskutera maxvikter och sådant i övrigt. Varför får jag dra mitt stabila boggisläp med en äldre volvo med B-kort, men inte använda den mycket mer stabila jeepen för samma släp? Då är det be-körkort som gäller. Men det går bra med det mer veka enaxlade. Vikten säger inte alltid allt…..
Fler tankar om släp, släpvikt och att köra med häst har roliga och utmanande Havrepappa skrivit om här.
Vi kanske ändå ska vara lite glada att det är unga tjejer bakom ratten på dessa ekipage och inte unga killar – för då hade det gått undan dessutom! 😉 Visst är det märkligt att totalvikten har så stor betydelse – kontra att en dragbil värd namnet ihop med ett boggisläp blir för tung för vanligt B-kort varvid man möjligen kör en sämre dragbil innan nya bokstavskoden är på plats…
Jag var en gång ung hästtjej med enaxlat släp. En Valerydare, med perfekt balans, som gick stadigt på vägen som en gammal trygg oxe. Saknar det faktiskt!
Men visst finns det ömse både bland hästsläp och unga bilister. Nuförtiden är hästarna dessutom större och över lag tyngre än förr. Hörde på Hööks att de märkt en stor skillnad på bomvidden på de sadlar de säljer. Extra vid var inte alls lika vanligt förr.
Kramar från mig <3<3<3