Det är inte enbart hästttidningar och hästfolk som reagerar på Operation X dokumentär om Andreas Helgstrand. Men till skillnad från de flesta hästtidningar, så sker också en vidare, högre ställd, diskussion om människans rätt att (ut)nyttja djur i icke-häst-medier. Igår till exempel skrev Ann Heberlein, teologie doktor tillika författare och fristående kolumnist på Svenska Dagbladet, en kommentar i Svenska Daglbladet angående programmet.
Det är ett klokt inlägg, mycket väl värt sin läsning – klicka här för artikeln , där Ann diskuterar vad som egentligen hände med kärleken till hästen inom ridsporten och konstaterar så vist: ”Våra husdjur utgör en brygga mellan natur och kultur, det vilda och det tama”. Ja så KUNDE det ha varit på riktigt, om vi inte låtit vinstjakten tagit över ridsporten, och inte låtit sätta ”eliten” (som inte alltid kommer dit för kärleken till hästen, utan för sina vinnarskallar i tävlingssammanhang) i förarsätet. För som Ann skriver – ”Vad hände med kärleken till hästen?”. Ja vad hände egentligen? Bra fråga Ann! Det är dags att ta tillbaka ridsporten där den hör hemma – hos de som verkligen älskar hästar.
Så drar jag mig ju också till minnes att jag minsann för många år sedan haft Ann Heberlein med dotter som elever på läger i Skåne. Kommer ihåg att jag tyckte mycket, mycket om henne, och är glad över att hennes engagemang inom ridsporten inte är helt borta, även om hon har många andra ämnen som också tar hennes engagemang.
För övrigt har nu TV4 beslutat att köpa in rättigheterna till dokumentären om Helgstrand från Operation X och TV2 Danmark. Vi får väl se när den visas, men jag tror TV4 vill smida medan järnet är varmt.
Det var något vansinnigt vad varmt det blev helt plötsligt. Från att ha varit ett sådär perfekt svenskt sommarväder med lite värme och lite regn och lite blåst och lite huller om buller smällde det bara till. Eftermiddagarna är olidliga rent utsagt så det blir till att jobba på under förmiddagen och sedan ta en rejäl siesta för att sedan jobba på under kvällen. Jag förstår varför man har lagt in rejäla siestor längre söderut. Hjärnan blir ju helt kokt när det är sådär varmt. Och som vanligt när hettan kommer, vilket den gör lite oftare nu än förr, så tänker jag på alla hästar som ska uthärda värmen och insekterna.
Hästar klarar kyla bättre än värme. De plågas av hettan precis som vi. De plågas också av insekter som verkligen, verkligen gillar att gå på hästar – knott, mygg, bromsar, flugor. Ja det verkar vara få insekter som INTE gillar hästar. De svärmar överallt, hur man än gör. Igår tog jag in varenda häst i stallet. Att ha ett stenstall är guld värt – här är det svalt och skönt. Inga insekter kommer åt oss och hästarna kan svalka av sig och få vila upp sig ordentligt. Det blir en hel del pyssel förstås, men har man häst så är det inte läge att vara lat (vilket jag annars garanterat hade varit…). Som ni ser på stallkortet ovan har jag övervakning i stallet så jag kan ha koll på hästarna samtidigt. Det är ren lyx om det är någon häst som inte mår så bra. Det är också en säkerhet. Stölderna på landet ökar alltmer och även om det inte stoppar något från att hända, kanske det har en liten avskräckande effekt i alla fall. Peppar, peppar så har inget hänt här än.
Nu har ju hästarna förstås lösdrifter också. Det är så lustigt det där med djurskyddsregler och vad hästar egentligen behöver. De har inte alltid lyssnat på vad hästarna tycker och tänker. När gräset inte växer måste jag erbjuda hästarna en lösdrift. Då använder en del hästar dem inte alls. När det är varmt som i en masugn och insekterna plågar hästarna, behövs ingen lösdrift. Och – Nu när sommarens värme är här är mina hästar i lösdrifterna minst 10 timmar om dagen. De gömmer sig från solen och från insekterna. Arma djur som inte kan komma undan i skugga och insektsfritt. Och ja – jag har skog och kuperat i alla sommarhagar. De går till lösdriften i alla fall för det är det absolut bästa stället. Med tanke på att de flesta av dem är lite äldre så behöver de verkligen hjälpen så de inte tröttas ut totalt.
Det blir som sagt mycket pyssel i värmen. Jag har satt upp två stycken bromsfångare, håller igång knottmaskinerna, smörjer in hästar, tar in och ut hästar, mockar, och vattnar, vattnar och vattnar. När jag inte klipper gräs förstås. Men nu när det är så varmt gör jag också det en lat person gör helst på eftermiddagarna. Vilar och tittar på serier.
Och jag kan ju inte göra annat när det visar sig att ”Skilda Världar” går på TV4 igen. I 29 avsnitt fick jag glo på allt vad Bovalliusfamiljen och de andra hittar på innan jag hittade honom. Min häst! Och inte bara det. Den häst jag skulle gett ett kungarike för, min absolut största hästkärlek i livet. Kung Alexander, Tsar Alexander, Alex, Axelander. Eller kort och gott: Vackrast! Där var han ju i egen hög individ. Inspelningen sker bara månader innan jag skaffade min egen första hästgård. Men på den tiden stod vi på Stora Kovik där inspelningen av seriens hästsekvenser genomfördes och när jag ser klippen och min häst sköljer minnena över mig. Det var som igår.
Första säsongen, där Alex var med, spelades in år 1996. Då var jag 25 år och det var över 25 år sedan. Alex var 9 år. Herregud. Han hängde ju med i 20 (!) år till. Han gick bort 2016…… Och jag hänger med jag med, i alla fall ett tag till. Om inte värmen tar mig förstås. Tur jag har min ”gamla” varmluftspump kvar i huset. Nu får den svalka några rum till mig och hundarna, så vi inte får värmeslag helt, och jag kan i lugn och ro gå vidare i ”memory lane” över allt jag upplevt och allt jag gjort sedan jag var 25 år. Och så tittar jag vidare på ”Skilda Världar” förstås. Serien är ju rätt kul!
Busenkelt! 