I en värld full av Helgstrandskommentarer om att hästar ska sättas på plats, diskussioner om hästars väl och ve när de blir rena vandringspokaler och får byta hem ett flertal gånger per år, och funderingar på om en konkurs för Viborgs stuteri där hästar levt ett helvete på jorden bara kommer att leda till en skenmanöver där man tar över hästarna i ny tappning och eländet kommer fortsätta som vanligt känns det sjukt befriande att helt plötsligt kunna fästa blickens fokus på ett helt annat håll. Och få tillbaka leendet på läpparna. Det kan sannerligen behövas.

Dit jag tittar och ler är det lilla landet Ecuador av alla ställen. Tänka sig att man skulle skriva om en person från det landet, i dressyrsammanhang. Men det gör jag mer än gärna. Därifrån kommer nämligen ryttaren Julio Mendoza Loor. Han verkar i USA och hans förstahäst är en en häst på lösdrift som älskas av sin ägare. Den här killen är själv just nu så glad att han har svårt att hålla tårarna då hans bästa vän, hästen Jewels Goldstrike och han själv lyckas knipa vinsten i de PanAmerikanska mästerskapen i dressyr, före storstjärnorna i USA etc.

Det är första gången någonsin för Ecuador att ta hem guldet i detta mästerskap vilket gör ekipaget historiskt i sin egen mening och kanske första gången för en lösdriftshäst att vinna ett internationellt dressyrmästerskap? Troligen. Vi kommer kunna se honom i Paris på OS 2024, för detta Panamerikanska mästerskapets vinst ger honom en direktbiljett dit.

Ritten nedan är inte vinstritten utan för några månader sedan.