Tänk att min ”fjöstrav” är något bra! :-D

Flera av mina hästar blir ytterst obalanserade och spända om jag från början av passet ber om att de ska gasa på i traven (eller skritten med för den delen). Jag har då utvecklat en tanke om att det inte spelar någon som helst roll om de går i ett väldigt lugnt tempo – jag har tänkt att spänningar inte är roliga och att vi får prioritera balansen och avspändheten istället. Jag rider medvetet väldigt långsamt utifrån denna tankegång – ännu långsammare än vad hästarna vill gå. Och se jag gillar idén och jag tycker det funkar. Plötsligt hamnar hästarna i en mjuk balans och farten kommer lixom av sig själv. En ganska häftig känsla – för den fart och energi jag får när jag ber om det efter att ha ridit fram i min fjöstrav känns många gånger kraftfullare, mer rakriktad och inte minst mer avslappnad än den när jag med alla medel ridit igång hästen med för mycket fart.

Jag kallar den här traven jag rider fram i själv för fjöstrav, även om jag tänker mycket energi i det låga tempot (utan att pressa, utan snarare att tänka sig att man är lätt som en fjäder som hänger med upp, upp, upp. ). Jag diggar den. Och det bästa av allt – jag verkar inte vara ensam.

När jag var på en Heuschmannclinic i våras fick jag ett mycket finare namn på min fjöstrav. Helt plötsligt sa han glatt – ”Podhajskytrav”. Han satt då på en häst och red glatt vidare. Jag frågade några intill mig i publiken om vad han menat men de såg mest frågande ut, och verkade inte veta riktigt vad han hade sagt alls.

Nu råkar jag ju veta vem Podhajsky är – mannen som under WWII räddade spanska ridskolan och som är en guru inom dressyren – hans små fina böcker (varav en ni kan hitta i sin helhet på nätet genom att söka på den här sidan – leta efter Podhajsky så dyker den upp) är mycket lärorika och intressanta. Men vad för trav Heuschmann pratade om det var jag mindre säker på. Långsamt verkade det gå i alla fall – så jag började fundera på om det inte var min fjöstrav han var ute efter? Och visst var det det!

I somras hittade en av eleverna en text i Podhajskys bok som precis skrev det jag var ute efter. Och nu hittar jag på nätet en artikel i eminenta Dressage Today där Heuschmann (som är expert på biomekanik) skrev om de svårigheter som uppstår om man enbart tränar hästar att gå fram, fram, fram hela tiden – och att man då enbart jobbar med några av de stora muskelgrupperna och missar de så viktiga småmusklerna som kan styra HUR något görs. Så hans tips var att gå ner i tempo och rida – jag just det – Podhajskytrav (aka min fjöstrav). Detta för att då slappnar de större musklerna av (om det görs rätt) och hästen blir lång och låg och då kan mindre muskler komma till jobb, mindre men minst lika viktiga muskler.

Läs gärna resten av artikeln också – den handlar om hur man får hästen till lösgjordhet, aktiverar muskler i allmänhet och massor med praktiska tips. Lärorikt så det förslår.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s