Det är fantastiskt att ha ett EM i ridsport i Göteborg! Vilken uppmärksamhet våra sporter får dessa dagar. Det visas på alla möjliga sätt och är lätt att följa. Härligt! Stor eloge till SVT som satsat duktigt den här gången!

Och kanske viktigast av allt – Paradressyren har fått stor uppmärksamhet, inte minst tack vare de svenska ryttarnas helt otroliga insatser. Jag lyfter på hatten, och frågar samtidigt – var i hela friden är alla politiker som kan påverka det där med att hästsporten inte räknas som friskvård???? Det är hög tid nu. Snart är det lixom bara ridsporten kvar – och i friskvårdsbidraget ligger ibland de mest märkliga saker. Suck.

Och fälttävlan fick vi inte ha. Men nu när en av mina idoler inom hästvärlden – Ingrid Klimke lyckades ta hem guldet – ÄNTLIGEN! – så känns det toppen i alla fall.

Dressyren

Bland dressyrekipagen finns det både högt och lågt, bra och mindre bra. Under fredagens SPecial händer det mycket.  Edward Gal har för andra gången som jag sett fått kaos i sitt program. Förra gången var i VM:et. Inte förvånad tyvärr.

Bättre då för de svenska ryttarna. Ingen gör bort sig, alla gör sitt bästa och slår rekord Boostade av en härlig publik. Therese Nilshagen är en klar stjärna i sammanhanget. Mjukt och fint ridet på en fantastisk häst som ser nöjd ut hela vägen från början till slut. Min favorit bland svenskarna – och domarnas också! Jag blev tårögd. Domarna berömde ritten med 78,543 % vilket räckte till en fjärdeplats! WOW!

Och Isabel Werth regerar som vanligt. Tycker ibland det ser lite väl bekvämt ut i sadeln när hon rider, så spänd är hon då inte där uppe i sadeln. Det verkade inte unga herr Rothenberger heller vara, 22-åringen som lyckades ta sig in på en andraplats. I mitt tycke var han vinnaren. Den formen och den uppvisningen var ett hallelujamoment. Undra månne vad som kommer bli av den killen, och det ekipaget. Hästen är bara tio år gammal.

En tanke bara i övrigt – många hästar ser väldigt ”ihopkrullade ut”. Samtidigt ser man stängerna vara flexade näst intill max. Vore det inte lätt att ordna detta genom att släppa lite på stängerna (som ju fungerar som indragande av näsan). Dessutom sitter förvånansvärt många ryttare ganska så snett.  Men i toppen handlar det i alla fall om självbärighet hos hästarna, och det får vi verkligen tacka för!

Hoppningen 

Ja vad ska jag säga. Svår bana. Olidligt spännande. MEN –  Kung Peder gör det igen. Ren magi. Douglas gjorde ett fint jobb, liksom Eckermann. Hatten av igen!!!! Vilket silvergäng!!!!

Nu ser vi fram emot en lika spännande lördag!!!