De senste tre dagarna har handlat om häst, häst och åter häst. Ridning för hela slanten – andras och min egen. En av de viktigare saker jag söker hjälpa folk med och försöker hitta själv är flödet i ridningen. Att ridningen för ryttaren och inte minst för hästen blir en behaglig upplevelse, om än ibland ganska arbetssam. När ryttaren hittar detta träder det int ett lugn på ridbanan. Ingenting känns pressat eller forserat, jag som tränare (eller för den del ryttare om jag själv rider) kan andas och känna mig trygg och lugn. Hästen kan också andas och slappna av. Ekipaget har checkat in på jobbet och är i mental och fysisk balans så de övningar och den träning som var tänkt blir så bra och nyttig som bara är möjligt.

Det här är inte så enkelt att åstadkomma. Många reagerar när en rörelse inte blir som det är tänkt, eller när hästen är spänd eller ofokuserad. De blir själva spända på ett eller annat sätt. Och om man gör det som ryttare, börjar det hända saker. Tyvärr blir det ofta en ond spiral och tll slut funkar ingenting, eller i alla fall väldigt lite. För att klara av att rida en häst i mental och fysisk balans behöver vi istället för att reagera och bli spända jobba på vår attityd. För vår attityd påverkar hur vi framställer oss inför andra (dvs hästen i det här fallet) och hur vi reagerar.

Det kanske inte gör så mycket att en del blir lite knas. Vi är ju på en träningsbana – en sådan där bana som man är påför att lära sig och bli bättre. Då kan ju inte allt vara på topp hela tiden. Vi kanske måste ha lite tillit på att det kommer att bli bra om vi övar tillsammans och har skoj ihop. Vi kanske behöver ha lite tålamod men också lite överseende med inte bara våra egna brister, utan även andras.

Om vi kan lära oss att leta efter lite fler rätt än vad vi är duktiga på att leta fel hela tiden, kanske vi kan börja bygga ridpassen på det som är bra istället för det som är dåligt. Då kommer hästen att slappna av och våga lyssna, för hela situationer, även om det inte blir som det är tänkt, blir helt ok i hästens värld. Inget att stressa upp sig för. En avslappnad häst kan tänka och göra och lyssna. En spänd häst vill bara därifrån – en dålig start på en träning.

Man kan tänka sig att ridning är som att vaska guld. Det kommer med en hel del sand. Blir man fast med blicken på sanden blir man man galen på all denna sand och det är bara sand du kommer att hitta och till slut går du tomhänt därifrån (om du inte tar med dig sanden förstås…). Om du istället kan fokusera och lista ut var guldet är och sedan ha tålamodet att vaska fram det – genom att leta guldklimparna och strunta i sanden, då är lyckan din.

Det här lyckades vi jobba på hela helgen och även idag. Alla av oss. Det är professionellt, det är konstruktivt och det är framför allt – förbaskat roligt! 😀 Och när vi väl stötte på en riktigt sur patrull (en sk svart hatt, se tidigare inlägg) så insåg vi att vi hade en chans – att få till något superbra, eller att fuska oss igenom och se det korta perspektivet. Vi valde det första alternativet, vilket kommer betala sig många gånger om. Vi investerar för framtiden, och bränner inte krutet. Inte den här gången heller. Det finns inga genvägar, bara senvägar så det är lika bra att göra det ordentligt på en gång.

Tack alla elever som gjort mina senaste intensiva dagar till det de var – utvecklande, och givande.