Det är få av mina elever som inte hört mig kalla något en häst tycker är läskigt eller blir stressad för något som vi tycker verkar underligt för en svart hatt. När jag och många av mina elever pratar om en svart hatt utgår vi från Temple Grandins beskrivning av hur hästar tänker och memorerar.

Djuren tänker nämligen enligt Tempel Grandin i bilder och när de inpräntar ett minne skapar de en bild av det som de ser samtidigt som de utsätts för något. Det är ofta en detalj de ser, då djur är mycket noga med just detaljer. Istället för helheter. Och det är det som kan blir så knasigt för oss, när vi inte kan förstå vilken detalj det är som påverkar djuret.

I min egen version berättar jag om en häst som blir pryglad av en man med en svart hatt. Hästen kommer inte bli rädd för människor, den kommer heller inte bli rädd för män. Men den kommer för alltid att blir stressad och orolig när det dyker upp en svart hatt.

Enligt Temple Grandins berättelse handlar allt om ett forskningsförsök där en häst utsattes för att få alkohol i ögat. Samtidigt såg den en svart cowboyhatt. Den svarta hatten blev en ångestladdad sak för hästen. En rund kubb funkade bra, en vit cowboyhatt funkade bra, men den svarta cowboyhatten manade instinktivt fram rädsla i hästen.

Sensmoralen i historien är densamma. Hästen blir rädd för den detalj de ser eller upplever (drn kan också uppfatta en lukt) och kommer inte att generalisera utifrån det och tycka att t ex alla hattar är farliga, utan komma ihåg väldigt specifikt det som setts/luktats i samband med en upplevelse. Det är den detaljerade bilden som kopplas ihop med minnet. Ett exempel till Temple Grandin har är att en häst kan vara stressad om den får ett tredelat bett i munnen, men inte om den har ett tvådelat. Den har känt att folk dragit smärtsamt hårt i det tredelade, men har inte samma minne med det tvådelade.

Som ni märker kan det snabbt bli oerhört svårt att avgöra vad som är den ”svarta” hatten. Något litet kan trigga en stor rädsla. Och det kan vara vad som helst egentligen. Har vi inte bakgrundsfakta och vet exakt vad som hänt en häst i livet innan den kom i våra händer, vet vi heller inte exakt vad det är som kan trigga rädsla om hästen varit med om något fruktansvärt i sitt tidigare liv. Förhoppningsvis har den det inte, men kanske har den det.

I vårt stall finns det en del svarta hattar. Mest hos hästarna. Men se – vi själva kan också ha svarta hattar. En kommentar kan trigga ett helt minne, och en lukt kan definitivt återväcka hela scenarier. Skillnaden mellan oss människor och hästarna är att vi kan förklara det, relatera till det och öva oss i att hantera det. Det kan inte hästarna, utan de svarta hattarna dyker bara upp och hästen blir – ofta för oss i omgivningen – oförklarligt rädd. Då är det verkligen en match – men en viktig match – att vi som människor försöker lista ut vad i hela friden det är som triggar hästens rädsla. Det är vårt ansvar. Men ofta kopplar vi kanske tyvärr inte, och klassar istället hästen som larvig eller dum. För att vi inte förstår, för att vi inte har kunskapen.

Om ni aldrig har hört talas om Temple Grandin så kommer här en liten info – hon är en kvinna som är bra att ha i minnet när vi undrar hur djur fungerar. Temple är nämligen en av världens mesta professor i ”Animal Science”. Hon har haft en avgörande betydelse för hur hanteringen av boskap går till i USA genom att i sin forskning visa på förändringar som kan göras för att djuren ska uppleva situationen under transport och under slakt mindre traumatiskt. Det har, om än inte helt, i alla fall avsevärt förbättrat förhållandena för industridjur i hemlandet. Hennes meritlista är gedigen och hon har haft och har en enorm betydelse för djurskyddet i USA, och i resten av världen.

Sedan 2009 är Temple Grandin hedersdoktor på SLU för hennes oförtröttliga kamp att förbättra välfärden för våra tamdjur. Det är inte det enda universitetet i världen som har gjort detta – hon har många hedersdoktorshattar i sin garderob. Hon är också diagnosticerad med autism och har gjort lika mycket för djuren som de personer som är födda med autism. Själv fick hon leva ett långt liv innan hon eller någon annan förstod att hon var just autistisk. Hon hann bli över 40 innan diagnosen fastställdes. Men autism är inget hinder för Temple Grandin. Tvärtom.  Hennes forskning och hennes autism är, enligt henne själv, en ekvation som går mer än väl ihop, då djur har ett tankesätt som liknar den autistiskes tankebanor mer än andra människors.

Mer om Temple Grandin kan du läsa om på någon av dessa ställen:

Temple Grandins Hemsida

Grandin.com

Wikipedia

Bokus- hennes utgivna böcker och böcker skrivna om Grandin