Set your horse up to succeed.

Det är ett mantra i mitt huvud som jag fick inpräntat i början av 2000-talet när jag tränade för Leslie Desmond, en av de bästa hästhanterare jag sett. Men vad betyder det?

Det betyder att det är ditt ansvar att du och häst lyckas i övningarna. Att man bygger upp träningen steg för steg så det aldrig blir för svårt för hästen (eller för dig). Det handlar om att systematiskt jobba för framgång, och inte hoppas på slumpen, att förstå sina och hästens begränsningar men också möjligheter. Och det handlar framför allt om tillit.

En häst som misslyckas gång på gång kommer bli en orolig häst som inte vågar. En häst som sätts på pottan (med flit eller oavsiktligt) av sin ryttare kommer tappa tilliten till vad ryttaren säger och gör. Hur är det tänkt att hästen ska kunna lyckas om vi ser till att den inte gör det?

Ändå ser jag ofta hästar som straffas med svek – att man sätter dem i en omöjlig situation för att de ska ”lära sig”, och jag ser ofta hästar som förväntas göra saker de inte är klara för, och frustrerade ryttare som säger hästen bara dummar sig och går på hårdare istället för att backa tillbaka och bygga upp.

Precis som vi själva lärde oss alfabetet – mödosamt och i flera år, jobbade vi på bokstäver och ord innan vi ens kunde skriva meningar, behöver hästen få lära sig steg för steg. Men ändå förväntas tydligen hästar ibland kunna skriva haikus innan de ens vet ABC. Och då är det hästens fel? Och hästen SKA lyssna på sin ryttare, även om ryttaren lite när den tycker, bestämmer sig för att säga åt hästen att göra något som ibland till och med gör ont eller är farligt, men är olydig när den lärt sig att inte lita på ryttaren? Logiken är ibland skral – kanske beroende på brist på empati? Eller på att vi lärt oss utan att ifrågasätta, okritiskt tagit till oss att vi måste lyckas. Oavsett om vi har grunderna för det eller inte. Men haikus skrivs inte av kreti och pleti utan träning. Men alla som tränar och övar, kan en dag skriva flera fantastiska sådana.