Dressyr kan vara olika saker för olika personer. För vissa är det en sportgren som man tävlar i, för andra något som är grunden till all ridning. För vissa handlar det om lydnad och prestation, för andra handlar det om balans och harmoni. Ni som läser den här bloggen vet väl redan att det senare är det jag personligen strävar efter. Dels för att det är så mycket mer utvecklande för mig – jag lär mig så mycket med att försöka jobba ihop med individer (hästar) och att lotsa dem framåt och utvecklas. Jag gläds så mycket med varje litet framsteg och när hästen förstår- och ett ridpass i min värld är inte värd att ridas om det inte är så att jag känner att hästen har roligt och är intresserad under passet. Dels så är jag övertygad om att det är en träningsform som inte kränker dessa ädla djur – utan att de, om jag tränar rätt och riktigt, får mervärde de också av träningen. Jag kan ju bara gissa, för jag är ju inte häst, men är som de en individ med empatisk förmåga och har levt med hästarna länge, och jag tycker jag får en hel del kvitton på att de tycker det är lite kul att få hänga på, med tanke på hur de beter sig när jag är i närheten, när vi gör iordning och inte minst när vi möter dem i hagarna.

Jag läser en hel del på nätet, om vad andra ser som dressyr. Här har jag hittat vad en fd internationell domare med mångårig erfarenhet i branschen har för syn på dressyr. Gillar honom redan! 😀 DressageToday