Hårt underlag är inget för mig och mina hästar. I alla fall inte när det hårda underlaget är på ridbanan. Då blir det begränsat för oss som vill träna. Att de ljusa timmarna är så få under dagen gör inte livet lättare.

Hårt underlag är inte dåligt i sig. I alla fall inte ibland. Men det här är riktigt hårt och belastningen på lederna blir därför mkt stor. Så det blir väldigt mycket balansträning och skritt, för att inte påverka alltför negativt, utan stärka upp. Det går att stärka såväl senor som ligament om man gör det på rätt sätt. Men tanken är ju inte att man ska rida runt dagligen i en timme eller så på en stenhård bana. Det går liksom inte.

Tyvärr är våra vägar här just nu minst lika hårda. Inte ens i skogen är det mjukt.

Så jag har redan gett mina hästar den där lite längre vilan som flera av dem kan behöva så väl – så att de får återhämta sina kroppar i lugn och ro mellan varven. Nu får jag hoppas på att snön snart kommer, så att vi kommer igång med lite fart igen. Under tiden får jag vänta ut och skrittar, travar lite hit och lite dit, och skrittar. Tränar tekniska detaljer och jobbar på min sits. Det finns mycket att förbättra.