Det är alltid lika roligt att se när forskningen kommer ”ikapp” ens egna erfarenheter. Den här gången handlar det om den eviga frågan: ”att täcka, eller inte täcka” hästen vid olika tillfällen. Extra intressant blir det när det handlar om en sak man gått en lång väg runt för att komma fram till.
Förr täckade jag slentrianmässigt. När andra gjorde det och för att jag ”skulle”. Annars var jag inte en bra hästhållare. I andras ögon. Sedan kom insikten – och forskningen – att det där med täcken inte var så nödvändigt. Så jag tog av alla täcken och det gick faktiskt bra ett tag. Så länge hästarna hade en stor lösdrift och en skog att gömma sig i när skitvädret satte i. Men när jag sedan flyttade till Skåne, kom mina hästar till grinden bara timmar efter utsläpp. Vissa av dem var totalt nedfrusna. Så då vart det täcken igen – på de som behövde, när de behövde. Jag har lärt mig kolla av och stämma av, att se vilka som är lite mer frusna än andra och vilka som njuter lite extra av att få skydd när vädret är skit. Vilket i hästarnas värld betyder blåst och regn klart mer än kyla.
Nu säger forskarna att jag har rätt – att det är stora individuella skillnader på hästarna vad gäller vilket skydd mot vädret de behöver och önskar. De är, som jag ofta konstaterar i den här bloggen, individer med sina egna upplevelser och behov. Vissa är lite mer känsliga än andra. Det roliga är att de hästar som till en början framstår som känsliga ibland är ena tuffingar i vissa sammanhang, medan andra som framstår som så tåliga faktiskt verkligen njuter av lite extra värme när vinden ligger på.
Och det är ju precis som forskarna till studien om frusna hästar säger till the Horse-journalisten:
”Varje häst är unik och man ska aldrig anta att hästen är kall baserat på utseende, ras eller vad de du delar stall med tycker”, säger hon.
Samma häst kan dessutom ha olika förutsättningar att klara av skiftande väderlek beroende på sådant som utfodring, träningsstatus och stigande ålder.”
Busenkelt! 