I mitt tidigare inlägg om hingstars tillvaro – Hingstar dömda till ensamhet – eller? funderade jag på hur hingstar skulle reagera om de sammafördes som vuxna. Själv har jag inte svaret, men forskarna verkar ha det.
Glädjande nog har det gjorts en undersökning av forskare som verkat lika nyfikna som jag. Dessa schweiziska forskare var dessutom modiga nog att prova gruppkonceptet på hingstar som också verkade i aveln. Vilka hugade ägare som vågade sig på detta står dock inte klart.
I vilket fall som helst tossades fem hingstar ihop efter avelssäsongen. Utanför hagen stod forskare och andra kunniga beredda att rycka in. Ingen visste vad som skulle hända. Men det verkar ha gått ungefär som vanligt när en hel grupp hästar släpps ihop för första gången. Bus, röj, hotande, skrik och sparkar i luften. Under 45 minuter verkade stojet ha varat, efter att sedan ha lugnat ner sig. Betet lockade mer.
Efter några veckor var ordningen uppställd i hagen och goset och kompisrelationerna blev synliga även för människan. Inte en häst kom till skada. Och visst förekom en styrkeordning, lite machotänk sådär. Men i övrigt uppvisade hingstarna alla de fördelar som finns för en häst att leva i flock – de skapade sociala band, gnuggade varandras mankammar och fick nya, bättre, dygnsrutiner.
Där ser man! Nu var detta just den här gruppen. Men fler tester hoppas jag kommer, och att dessa går lika bra. Sköt er nu hingstarna! så kanske ni trots allt slipper gå ensamma i framtiden….
Mer om undersökningen kan du läsa om i The Horse.
Busenkelt! 
I en hingstflock ute i det fria fungerar det ju…
Mycket intressant blogg det här. Jag har massor att läsa och fundera över nu.
Skönt att höra att naturen faktiskt är naturlig och att man inte behöver krångla till det så. Sen är det klart att det kanske hade sett annorlunda ut om man släppt ut en ny hingst till en redan etablerad hingstflock. Finns det någon forskning på det. Jag vet bara att man ogärna släpper in en ny häst i sommarbetesflocken. En annan erfarenhet är när man släppte ihop två mindre flockar på ca tio vardera till en stor, det slutade enl uppgift med inte mindre än 5 hästar i varsin sjukhage.
Hej Malin!
Något annat har nog ingen vågat sig på i forskningssammanhang i alla fall vad jag vet. det kanske någon annan gör däremot? tips mottages tacksamt.
Jag håller med dig – jag skulle också ogärna (läs aldrig) släppa in en vuxen hingst i en ny och komplett flock – vare sig en valackflock eller hingstflock och hoppas på att det går väl. Jag har inte tillräckligt stora hagar för att de skulle kunna komma undan om de inte kom överens. Jag skulle prova efter ett gott tag efter att de fått gå i hagar bredvid varandra. Och de hade nog fått lära känna varandra en och en först och med samma förutsättningar som i undersökningen ovan. Det är om inte annat lättare att sära på två om det går åt pipan.
Min erfarenhet är att det går bra med en viss annan kompis, eller ett visst år gör inte per automatik att det kommer fungera med andra hästar eller senare i livet för en hingst. Att då också som hingst möta en hel flock, eller när två flockar möter varandra kan situationer givetvis uppstå som kan leda till kaos som du beskriver. Möjligheten att gå i flock öht och med vilka förändras med tiden och är också individuellt. Vissa hingstar är jättesnälla mot alla jämnt, men andra triggas av någon annan häst eller något i omgivningen. Det kan vara ston som doftar, ny miljö, stress, en annan hingst eller valack och andra faktorer. Vad vet vi inte alltid.
Det är för mig givet att hormoner som styr reproduktionen (en av de starkaste drifterna) kan vakna till och blixtra hos en hingst närhelst… Det är något som hingstägare får lära sig att leva med och ta hänsyn till. Tänker till exempel på de fall jag läst om där hingsten hoppat upp på den som leder, troligen pga en doft av sto i kläderna tex…. det är inte att underskatta, den här driften och leder till att naturen väcks till liv på det mest dramatiska sätt ibland. Själv blir jag kanske mest brydd över damerna, men de blir inte lika slagkraftiga när de är som värst. Mest jobbiga 😉 Det påverkar ju inte vår säkerhet på samma sätt, inte andra hästars heller även om det händer att ston klipper till en stackars valack för att han inte förstår vad hon vill…..
Vet bara hur min tjugofyraåriga valack alexander såg ut när han fick nya damer och blev flyttad till vinterhagen, inte långt ifrån mina killar (som numera alla är valacker av rent praktiska själ…). Han forsade som en rem mellan staketet för att bevaka att killarna höll sig på mattan på rätt sida staketet och sina nya brudar…..om blickar kunde döda, hade ingen kille på andra sidan staketet överlevt…. 🙂